TACK

Jag har länge gått och tänkt på att skriva denna text.

I slutet av september 2018 så flyttade jag från Gotland för att bo i Kungälv.

Tanken var nog aldrig riktigt att börja med agility, men när jag åkte med syrran (Johanna) och hennes svärmor (Vivi) på en kurs i Borås så kom intresset för sporten. Kursen hölls av Lisa Camara.

Första gången var jag där bara enbart för att se hur det gick till då syrrans svärmor skulle missa nästa kurstillfälle, och jag skulle hoppa in för det tillfället men så blev inte fallet.

Vid andra kurstillfället stod jag där, med några småträningar i kroppen med Kira, stod inför något helt nytt för mig.

Jag lärde mig mycket vid det kurstillfället och sedan blev det jag som åkte på kursen med Kira.

Ca 1 månad efter flytten så gjorde vi debut i en blåbärstävling, där vi slutade 5:a och wow vad jag var nervös inför hela den dagen.

Det snöade och var kallt men vi gjorde ett klart godkänt första lopp.


Sen började hårdträningen, handling, kommandon, koordination, prata, ja helt enkelt började vi jobba med det mesta men i lagom takt.

Jag tränade mestadels med Kira men även vissa gånger med erfarna Trixie då hon är en riktigt bra läromästare som ser till att man får nödvändig träning.

När jag sen i november gjorde officiell debut i Kinnared så var jag hur nervös som helst, första loppet slöt med att jag gick av med Kira då jag verkligen i princip stelnade till.

Andra loppet så var det ett nytt hinder som vi inte hade använt av oss någon gång ”muren” så jag bestämde mig för att målet får bli att klara hindret vilket vi gjorde.

Var riktigt stolt när vi kom av planen och efter det släppte den stora nervositeten ganska rejält.

Jag har egentligen aldrig trivts så bra i händelsernas centrum men övning ger färdighet.


Sen följde fortsatt hård träning med mycket fokus på slalom, i början med bågar och när vi klarade av det i hög hastighet började vi plocka bort båge efter båge.

Tävlingarna som vi körde efteråt blev diskning efter diskning men med mindre och mindre fel och jag kände vilken glädje allting gav mig.

Att få vara ny i en sport och inte ha stenhårda krav på sig själv var väldigt nyttigt för mig.

För i varpan där jag började tidigt och hade tidig framgång så satte man skyhöga krav på sig själv, när jag började som innebandymålvakt på seniornivå och hade ganska snabb utveckling så blev det också skyhöga krav på mig själv.

Så därför var det ganska skönt med en sport där jag inte hade ”rätten” att ställe dessa höga krav på mig själ.


Vi fortsatte under våren att träna mycket och vara på flera tävlingar.

I april så åkte jag och syrran iväg på en föreläsning om mental coaching av Heidi Penttilä, som var helt magisk, mycket verktyg fick man och dom verktygen har jag använt väldigt väl.

Heidi har blivit en stor förebild för mig inom agilityn.

Inför varje tävling så lyssnar jag på ett avsnitt från Agility Podden som drivs av Fanny Gott, Johannes Bjaaland, som just Heidi pratar om mental träning i, bara för att få denna inspiration och höra hennes kloka råd.

Helgen efter denna föreläsning så åkte vi än en gång till Kinnared för tävling och jag satte ett mål, nämligen att ta oss i mål utan att diska oss.

Jag kände mig riktigt bra och säker denna dag, vi hade tränat på klass 2 bana hemma och det är jag tacksam för.

För att redan i första loppet så gick vi i mål enbart med 5 fel och en hyfsad tid, och jag var så stolt över min och Kiras prestation.

Är det något jag lärt mig från AGILITYN så är det samarbetet och kommunikationen mellan mig och Kira är guld värd.

Jag började smått efter första loppet att tänka på att det skulle vara kul att ”nolla” ett lopp och sa det det som ett skämt men med lite bestämdhet att jag skall nolla nästa lopp.

I andra loppet så var det många som tyckte avslutningen var jobbig, men vi hade som sagt tränat på klass 2 bana hemma och vi satte vårat första nollade lopp i karriären.

Jag var sjukt lycklig, och den som sett mig med Kira vet hur mycket glädje denna hund ger mig.

Nathalie Kleberger som är min klubbkamrat i Lilla Edets BK, sa till mig efter att vi kommit i mål att vi nollade, jag trodde först inte på henne men när jag fick se resultatet så var det ett faktum.

Vi slutade 10:a.


Första vinsten kom i Lilla Edet då Johanna och Nathalie bedrev klubbens första blåbärstävling, jag hjälpte till där jag behövdes.

Men vi diskade oss i 2 av 3 lopp men det loppet vi nollade gav oss en seger och en rejäl styrkeboost.


Vi tävlade i Färgelanda den 24:e maj och wow, vi gjorde vårat första lopp i agilityklassen och det blev en disk men balansen satt riktigt fint.

Första hopploppet diskade vi oss efter att jag missade ett hinder i slutet och det kändes riktigt dåligt.

Så sista loppet återstod, hoppklass 1, lopp 2.

Fanns en klurig tunnelingång, men för en gång skull så litade jag på Kira till 100 procent, så jag skickade henne på tunneln och den gick hur fint som helst.

Vi nollade och fick näst bästa tid och slutade 2:a och det gav mig o Kira en första pinne.


Vi började efter det med hjälp från Johanna och Vivi träna upp hastigheten i slalom då det varit trögt men vi börjar få kläm på det.

Vi har även tränat mycket på ”balanshindret,a-hindret och Gungan/vippen”, efter tävlingen i Färgelanda.


Sen var det till Gotland där jag satte målet att ta ”Hoppdiplomet” med Kira vilket innebär att hunden tagit 5 pinnar i Hoppklassen.

Jag är inte ensam med att tävla Kira, Vivi, och hennes dotter Jennie tävlar också med Kira och hade plockat pinnar med henne.

Vi diskade oss i Hopploppet på Gotland, jag var riktigt besviken på mig själv men tätt efter att vi sprungit vårat hopplopp så skulle jag ut i värmen igen och gå banvandring för agilityloppet.

Det var riktigt varmt och när jag kom tillbaka till tältet så var det dags att göra i ordning Kira för vi startade som nummer 2 i agilityloppet.

Jag var bestämd med att lyckas med de 3 ”kontaktfältshindrena” och inte som i hopploppen koncentrera mig på tiden.

Vi satte alla kontaktfälten men med en långsam tid, men vad gjorde det, ett nollat lopp på min födelsedag, absolut bästa födelsedagspresenten jag kunde få.

Det blev en andra plats och en första pinne i Agilityklassen.


I helgen som varit så var det en 2 dagarstävling i Borås där på lördagen så sprang jag med Kira och det var 3 Agilitylopp.

Vi började första med 10 fel, jag kom för nära henne intill gungan så hon hoppade upp på den vid sidan, men sen satt kontaktfältet där, A-hindret gick jättebra men in till balansen kom jag återigen för nära Kira och hon sprang förbi balansen, jag fick tillbaka henne och gjorde en riktigt fin balans.

Andra loppet gav 5 fel, då jag ställde mig mitt i vägen och blockade vägen för Kira men sen satt allting jättefint också i detta lopp.

Sen det 3:e loppet, efter att ha tillbringat hela dagen i den värmen som var under lördagen i Borås så var jag rejält sliten.

Men när jag väl kommer in på banan med Kira är det bara en sak som gäller och det är att slutföra loppet och det gjorde vi.

Ett helt felfritt lopp men en mycket bra tid, vi startade som nummer 4 och vi gick upp i ledning efter vårat klart bästa lopp någonsin, men med 5 ekipage kvar blir vi nerpetade till andra plats där vi också slutade.

En mycket fin andra plats och våran andra pinne i Agilityklasen plockades och ja så långt har vi kommit i dagens läge.


Med denna text vill jag tacka Johanna Olssinge, Vivi Olsson, Jennie Olsson, Nathalie Kleberger, Lisa Camara och Heidi Penttilä för att det är tack vare er som jag fortsätter med denna fantastiska sport och särskilt fortsätter att vilja utveckalas.


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229