Header

Hej på er! Jag har en plan som går ut på att ett blogginlägg om dagen ska publiceras här klockan åtta varje dag, och eventuellt ett till på eftermiddagen de dagar jag får feeling. Jag brukar tidsinställa en hög morgoninlägg på en gång, men idag så var den högen slut, och igår kväll var egentligen ingen kväll över huvud taget. Jag kom hem runt åtta, och både jag och Alex var så trötta i själen att vi bara gick direkt i säng. Men jösses vad det behövdes. Har sovit som en stock hela natten nu är jag pepp igen.

Igår hade vi ju vår första dissektion, och det gick hur bra som helst. Det var så häftigt och lärorikt att kunna studera alla anatomiska strukturer så som de ser ut i verkligheten. Det var också en ny erfarenhet att stå inne i en obduktionssal, helt inplastad från topp till tå (vi har plastsockar, plastrock, armskydd, gummihandskar, mössa och munskydd) och känna den allvarliga stämningen. Det kommer bli en hel del dissektion den här våren.

Dissektionen drog ut lite på tiden så det fick bli ett senare tåg hem, men det gjorde inte så mycket för då kunde jag vandra ner på stan medan jag väntade och handla en sak till alla de sjukhuskorridorer jag ska springa omkring i de närmaste åren. Vad det är får ni se imorgon!


I alla fall, idag ska vi prata lite om det rum här hemma som vi kallar för matrummet. När vi köpte huset var det ett litet sovrum där det stod två sängar, men det stod ganska tidigt klart att det inte var vad vi skulle använda det till, även om vi faktiskt sover där nu helt tillfälligt.

På golvet låg en plastmatta som vi drog bort ganska omgående, och under den fanns ett fint plankgolv som vi har slipat och vaxat. De gröna tapeterna sattes upp av förra ägarens far någon gång på ungefär 70-talet, och även om vi tyckte om dem så var de så slitna och färgskiftande efter tavlor att vi inte kunde ha dem kvar.

Det finns också en kakelugn som är godkänd för eldning, men som aldrig tycks bli riktigt varm, så den måste ses över ändå så småningom.

Rummet fick vara som det var ganska länge. Det var först i somras som vi började ta tag i det. Tak och lister målades, och en ny tapet sattes upp. Rummet ligger med fönster mot norr och öster, så det är ett ganska mörkt rum, därför tyckte vi att det kunde passa med en lite ljusare tapet. Det är dessutom fint att ha en lite mer neutral tapet mot den kaxiga Morris-tapeten i rummet bredvid. Morris-tapeten måste få skrika högst liksom.

​Jag ber om ursäkt för kriminellt suddiga bilder emellanåt, men dels har jag bara en mobilkamera, och dels får man ta lite vad som finns när man gräver i arkiven. En riktigt bra kamera står på inköpslistan, så att någon gång blir det nog dugliga bilder här ändå.

I alla fall - matrummet. Vad är framtidsplanen? Det är i stort sett färdigt, det ska bara dras lite el. Sedan ska det inredas och bli vackert. En stor matmöbel så klart, och gärna någon form av vitrinskåp. Jag har mina idéer, men hela konceptet är inte helt klart än, och dessutom går Alex och mina åsikter isär lite när det gäller matsalsmöbel. Det lutar nog åt att jag ger mig den här gången, men jag går runt och väntar på det där aha-ögonblicket som jag brukar få, när hela rummets koncept bara faller på plats på en gång. Innan det händer brukar alla mina planer skava lite, lite grann och på så sätt vet jag att jag inte är färdig än. När jag har konceptet klart så ska vi självklart prata om det!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej på er!

Redan tisdag alltså, den här veckan kommer nog springa förbi tror jag. På schemat idag står skolan, och där ska jag först ha gruppdiskussion om EKG och vad som händer i kroppen när man anstränger sig, och efter lunch är det dissektion. Lungor och hjärta från lamm ska beskådas in i minsta detalj.

Är det inte sjukt mycket snö den här vintern? Det börjar nästan bli på nivå med så som jag minns vintrarna när jag var liten. Nu har snön legat väldigt länge, och det verkar bara komma mer och mer.

Jag gillar det. Jag gillar när det är vinter på vintern. Snön ligger som ett täcke av mjukglass över hela världen och gör allt så mjukt, fluffigt och rent. Vår blir det så småningom ändå, men det känns bättre att våren får komma när det verkligen är dags, och man kan njuta fullt ut av små spirande grässtrån, blyga solstrålar och försiktig förväntan inför en förhoppningsvis fantastisk sommar.

Något jobbigt med snö är dock snöskottning. Vi har lite tur där, för vi har en liten gårdstomte, även kallad "grannen", som kör ett varv med sin plog på vår tomt också när han ändå är igång. Tacksamheten för en bra granne alltså! Vi bor i som en liten bullerby, med fyra små gårdar som ligger ganska tätt ihop ute på slätten/inne i skogen. Det känns nästan som att det är viktigare med bra grannar då än när man bor med fem triljoner grannar i ett villakvarter. Här är vi goda vänner, och vi både hjälper varandra med saker, och bjussar varandra på kaffe nu och då. Och en annan sak - när man går promenad eller åker bil här ute på landsbygden och möter någon så hälsar man ALLTID på varandra, om så bara med en vinkning. Det gör man aldrig i stan vad jag har märkt. Det finns många positiva sidor med landsbygdsmentalitet!

Likes

Comments

Idag tänkte jag berätta om hur jag träffade min Person. Människan som skulle bli min livsbästis, ständiga följeslagare och så småningom äkta make - Alexander.

För att ta den här historien från början måste vi backa tillbaka till sommaren 2013. Lång historia kort - jag var på den tiden väldigt nyfrälst inom självförsörjning och allmänt naturligt leverne, och hade avancerade planer på att flytta ut i ett torp i skogen och leva som på den gamla goda tiden. En hel del praktiska skäl, och en dåvarande pojkvän som inte var så intresserad av mina idéer, gjorde att jag inte kunde förverkliga min dröm med en gång. Men jag ville smida mina planer ändå. På forumet Alternativ skrev jag ett inlägg och efterlyste en självförsörjningskompis som kunde bjussa på kaffe och lära mig allt om morotsodling, hönshållning och sånt där. Jag fick lite svar, men inget som gav något långvarigt resultat, och så småningom glömdes inlägget (men inte drömmen) bort.

Hösten 2014 var jag nybliven singel och väldigt nöjd med det. Jag hade inte för avsikt att gå in i ett nytt förhållande på länge, och tyckte att det var superskönt att bara få rå om mig själv. I december loggade jag in på Alternativ, för drömmen om ett annat liv var större än någonsin, och bland många meddelanden fanns ett nytt från en kille som bodde i närheten av mig, var i samma ålder och hade samma livssyn. Han hade samma dilemma som mig - många roliga vänner men inte så många som var intresserade av att leva med utedass och taskig inkomst - så han letade också efter någon förstående själ att dricka kaffe med ibland.

Vi började prata, först på PM och sedan i facebookchatten, och i januari 2015 tyckte vi att det var dags att ta den där omtalade kaffekoppen i verkligheten. Ingen av oss hade ett kärleksförhållande i tankarna, utan vi letade båda framför allt efter en vän, så den där vinterdagen då han ringde på dörren till min lägenhet första gången var det inte en dejt det var tal om. Men man kan klicka ändå, och det gjorde vi sannerligen. Han skulle egentligen bara stannat ett par timmar, men det slutade med att han åkte hem tidigt på morgonen, och den natten hade det inte funnits många tysta sekunder i lägenheten. Vi hade pratat, diskuterat, enats, kollat i böcker, spelat musik och allt möjligt. Vänskapsrelationen var officiellt inledd, och efter den dagen umgicks vi så fort vi fick chansen. Ofta via filmkväll, som brukade urarta i diskussionskväll där vi avhandlade de flesta ämnen mellan himmel och jord i varsitt soffhörn medan nattens timmar gled förbi utanför fönstret.

Men utan att vi riktigt förstod det, började det självklart också snart växa fram en annan kemi mellan oss. Vi var ganska fast i vänskapstänket så det dröjde länge innan kemin övervann det. Vår första kyss kom spontant en sådan där natt när vi var djupt nere i en filosofisk diskussion om att våga satsa och fånga ögonblicket.

Efter det hade vi en mellanperiod. Vi var helt klart mer än vänner, men vi vågade inte riktigt släppa fram de där stora känslorna som låg och bubblade under ytan. Vi gick omkring och sa att "vi sätter ingen etikett på det här", men det gick så klart inte heller i längden. Den 10 mars 2015, i det tidiga morgonljuset och med sömndruckna röster, vågade vi äntligen erkänna att vi var dödligt förälskade i varandra. Vi blev ett officiellt par två dagar senare, och sedan dess har det varit han och jag. Redan den veckan visste vi på något sätt att det skulle vara vi. Att detta var Den Stora Kärleken. Att vi skulle leva våra liv tillsammans. Att vi så småningom skulle gifta oss (vilket vi gjorde drygt två år senare). Att vi hörde ihop helt enkelt.

Sedan dess har mycket hänt. Vi har gått igenom strapatser och prövningar. Vi har förändrats en hel del som personer båda två, men på något sätt har vi förändrats åt samma håll, och vuxit ihop med varandra. Nu är Alex lika självklar i mitt liv som min högra arm, men ändå slås jag hela tiden av tacksamhet för att jag har honom. Den skira, galna nyförälskelsen har bytts ut mot en djup, trygg kärlek, och än så länge har vårt förhållande varit som ett bra vin - att det liksom mognar i nyans och smak för varje dag som går.

Den här samhörigheten - den här kärleken - det är det mest värdefulla jag kan tänka mig.

Jag och Alex, vår första sommar 2015.

Foto: @wildfulness

Likes

Comments

Hans riktiga namn är Morris (efter William Morris), men här hemma går han betydligt oftare under namnen Fisen, Katten och Lilla Fjant. Idag får ni träffa den tredje invånaren under vårt tak!

Morris är en (numera kastrerad) hankatt av okänd ålder, men vi tror att han är ungefär 4-5 år. Han är av prima ladugårdskattsras och det är också just i ladugården han har sina rötter. Ladugården i fråga ligger några kilometer här ifrån, och på den tiden när han kom till världen hade katterna som bebodde den bestämt sig för att bli planetens dominerande djurart, och således förökat sig som kaniner. Morris växte upp halvvild, och troligtvis fick han hela tiden slåss och konkurrera med de andra katterna för att få ihop till brödfödan. Vi vet inte så mycket om hans tidiga liv.

Människorna som hade ladugården tyckte inte att katternas interna avelsprojekt var någon bra idé, så de ställde till med kattrensning en dag. Då blev Morris tvungen att ge sig av. Han hade både tur och otur. Tur var att han hittade en snäll tant som gav honom mat och tak över huvudet och så mycket kärlek hon kunde. Otur var att hon hade fler katter sedan innan, och de gick inte ihop med Morris. Morris fick bo i farstun. Tillslut fungerade det inte längre, för Morris behövde ett eget, riktigt hem där han fick vara ensam katt, och det var så vi kom in i bilden eftersom vi är vänner med snälla tanten.

För nästan exakt ett år sedan kom Morris hem till oss. Han var otroligt skygg, litade inte på någon och hade inget kattbeteende alls. Han mest låg i ett hörn eller hasade sig fram längs väggarna i jakt på matskålen. Han var också i lite dåligt skick fysiskt, med övervikt, öronskabb, urinsten och proppfull av mask.

Men de följande månaderna fick vi snart se vad kärlek, trygghet och en bra veterinär kan åstadkomma. Morris förvandlades totalt, och från det skygga, toviga paketet i hörnet blommade världens bästa katt snart ut!

Morris är nog framför allt världens snällaste katt, och han har blivit väldigt social.När man ropar på honom i trädgården kommer han farande som en pil och hälsar glatt. Han är en riktig liten pratkvarn, och vi kan ha långa konversationer, särskilt när det gäller mat. Han vill jämt vara med och när man är hemma så kan man räkna med att ha ett litet pälsplåster vid sin sida hela tiden. På natten sover han på min sida av sängen, tätt tryckt intill. Han var länge skeptisk inför andra människor än mig och Alex, men i höstas när vi hade hantverkare här hela tiden så släppte det ganska mycket, och han blev till och med bra kompis med snickarna, och satt och tiggde vid bordet när de åt sin lunch.

Är det något han inte gillar så är det andra katter, troligtvis på grund av barndomstrauma - han ser katter som ett hot. Hans största nemesis är grannkatten på andra sidan grusvägen. De har en ständig grannfejd pågående. Som tur är så slåss de inte så mycket, utan de mest skriker åt varandra och försöker psyka och bräcka varandra på olika sätt. Bland annat smet grannkatten in här i somras och lämnade en och en halv sork på vår köksmatta. Morris trodde knappt sina ögon, och det dröjde länge innan han lugnade sig.

Morris är också en duktig jägare, men han jagar mest för nöjes skull. Oftast möss och sorkar, men ibland blir det storvilt. Som den där gången han med oändlig stolthet i bröstet kom trippande upp för trädgårdsgången med en unghare mellan tänderna. Den var typ hälften så stor som han själv, och släpade mellan hans framtassar på ett sätt som fick honom att se ut som ett lejon med en antilop. Märkligt nog reagerade inte hans matte och husse med villkorslös beundran och respekt, och han fick inte heller ta med sig sin trofé in i huset. Nåja, det gjorde nog inte så mycket, för han hade ändå redan noga sett till att grannkatten sett hans erövring.

Det bästa Morris vet är att bli kliad på ryggen samt att få mat. Han gillar att vara ute på sommaren, men på vintern vill han helst vara inne och sova bort den mesta av tiden. Helst av allt bredvid mig, så när jag inte suttit still på ett tag brukar han få nog och tjata på mig tills jag sätter mig igen.

Katter måste ju nästan vara världens bästa djur? Jag är i alla fall säker på att för mig kan ett hem inte vara ett hem utan en katt!

Likes

Comments

Hej på er! Har ni en trevlig helg? Det har vi i alla fall. Igår flöt skolan på bra, och förmiddagen gick åt till två gruppdiskussioner. En om mänskliga rättigheter och en om njurar, vätskebalans och urinering. Sedan utropade jag helg och begav mig hemåt. Efter lite strapatser mötte jag upp Alex som har varit och gjort ett storköp, och vi åkte hem till svärisarna för att fira det på det enda rätta sättet - med semla.

Idag har jag faktiskt tagit ledigt, och mest ägnat mig åt att hetskolla på The Crown i sängen. Tack och lov för sådana här dagar!

Mina föräldrar var förbi på fika under eftermiddagen, och nu på kvällen kom Alex hem med mat och vi bestämde oss för att idka svensk kultur genom att beskåda melodifestivalen.

Imorgon ska jag ägna en försvarlig del av dagen åt den juxtaglomerulära apparaten. Ni kanske undrar vad det är? Det gör jag också. Haha, nej, men enkelt sett kan man säga att i njuren finns en miljon små prylar som heter nefron, och dessa framställer urin. Vid varje nefron finns en av dessa mystiska apparater som reglerar blodtryck och blodvolym. Min uppgift imorgon är att ta reda på exakt hur. Kan bli rätt fint det med!

Likes

Comments

Hej på er! Äntligen helg va? Eller någon här kanske ska jobba? Det ska Alex också hela helgen så här hemma blir det ensamparty fortsatt badrumskris-besatthet.

Under tiden som jag har badrumskris så är Alex upptagen med dörrkris. Mycket av det beror på läget på övervåningen, där han är och bankar nu. Dels fixar han med väggarna i sovrummet, där det ska upp reglar, isolering och gips...

...och dels håller han på att sätta upp en ny vägg ute i överhallen. Bakom denna vägg ska sedan ett till badrum växa fram efter att vi rivit den spontade väggen där en kattvind gömmer sig bakom, men för att spara på mina nerver så tar vi inte det i den här omgången. Eller, nu skojade jag lite, mina nerver skulle nog klara av det, men det är skönt att inte ta exakt allt på en gång. I alla fall så slår vi upp väggen nu, så att vi kan ha badrumsbyggarkaoset där bakom sen och nytt-hus-lyxen utanför. Dessutom känner jag inte för att fixa originalväggen i onödan med målning och sådant, den ska ju ändå rivas snart. Bättre att vi bygger hallen så som den ska vara från början liksom.

Och det är här vi kommer in på Alex dörrkris, för han behöver snarast fixa en dörr till det nya badrummet och en dörr till nya sovrummet. Han gillar inte att köpa sånt nytt, utan återbrukar hellre gamla grejer, vilket känns rätt med tanke på att vi bor i ett gammalt hus. Han är också samlare i klass med en normal skata, så han har lagervis av gamla dörrar och fönster i bodarna som han fått eller köpt på auktion. Trots detta lager har det verkat helt omöjligt att hitta en dörr som passar med övervåningens låga takhöjd, men nu verkar han ha kommit fram till någon sorts lösning som inte innebär att snickra en ny dörrkarm mitt i alltihop. Det ska bli spännande att se vad han hittar på! Han är nämligen dörr- och försterbestämningschef. Jag är tydligen toalettbestämningschef som sagt. Vi lägger oss i varandras val såklart, men det är väldigt skönt att inte behöva sätta sig in i exakt alla områden själv, utan att kunna låta den andra grotta ner sig och därefter ta fram ett fåtal bra alternativ.

Som en bonus får ni även titta in i det gamla sovrummet, där jag för tillfället har målarverkstad. Här målas exempelvis baksidor till köksluckor för fullt! Just nu står de mest på tork dock. Det blir så lång torktid av kombinationen linoljefärg och kyla.

Likes

Comments

God morgon på er! Jag tänkte att vi kunde börja dagen med en liten kik på hur mitt liv såg ut innan jag hoppade på det här lantlivståget. Eller livet och livet, men i alla fall lägenheten jag bodde i.

Det var en liten etta i utkanten av byn. Mitt sjätte egna boende sedan jag flyttade hemifrån.

Den låg ganska högt upp, på femte våningen, men hade alla två fönster vända mot öst och en skogskulle. Cirka världens mysigaste utsikt, men lite tråkigt att bara ha sol på balkongen ett par timmar om dagen.

I övrigt var det en himla välplanerad lägenhet. Det fanns ett bra badrum med badkar och tvättmaskin, en stor klädkammare som jag använde som garderob, och ett vardagsrum med två ingångar, som lätt kunde delas i två delar med en tyllgardin. Jag trivdes så väldigt bra i min lilla lägenhet. Visst hade jag en stor längtan efter det enkla livet, landsbygden och utmaningen, men lägenheten var perfekt för en mellanlandning.

Dessa bilder är från när lägenheten skulle säljas, och jag minns att jag ändå var rätt nöjd med hur jag hade fått till den.

Jag ska inte säga att jag saknar att bo i lägenheten, men jag har många fina minnen därifrån, och är glad för den tid jag fick ha den!

Likes

Comments

Hejsan! Hoppas att ni har haft en trevlig dag! För mig har det varit lugnt återigen. Vi har varit bortskämda med ett väldigt luftigt schema den här veckan, så jag har kunnat vara hemma och plugga en hel del. Nåja, jag har ägnat mig åt en del tankenötter också. Det är badrummet som ställer till problem i min inredningshjärna. Glöm allt jag sagt innan, nu råder kaos. Det blir lite så att när jag bara planerar löst så går det fint, men när jag börjar tänka detaljer så blir jag så insnöad att det ofta blir inredningskris och förkastade koncept. En oförskämt stor del av natten har jag ägnat åt att ögonshoppa toalettstolar. Alltså?? Att man ens hamnar i en sådan situation. Och att det ens finns toalettstolar i så många varianter. Innan min lilla kris var vi av inställningen "äh, det är inte så viktigt, vi tar den billigaste", men nu har jag till fullo greppat konceptet designtoaletter. Det finns alltså folk som jobbar med att designa toalettstolar, och uppenbarligen gör de jobbet bra för jag fick ryckningar i köpfingret efter en toalettstol som kostade tre gånger så mycket som vi hade tänkt lägga. Som tur var så lyckades jag behärska mig, och i verkligheten lär det nog sluta med någon form av mellanting.

Den billigaste toalettstolen till vänster (Carat), toalettstolen jag gillade i mitten (Duravit) och den dyraste på sidan till höger (Globo).


I alla fall har vi nått en framgång med badkaret här i huset. Jag ville ju ha ett svart tassbadkar, men Alex ville inte det. Det skulle dock visa sig att det inte var konceptet svart tassbadkar det var fel på, utan snarare just det specifika svarta tassbadkaret. Jag hittade nämligen en lite annan modell (Bathlife Fossing), och den gick hem betydligt bättre hos honom, så nu är det den jag utgår från när allt annat ska väljas ut.

Det är faktiskt ett himla pussel att få ihop möbler, blandare, handfat och allt möjligt tjohej så att det är snyggt, passar tillsammans, och passar ihop med resten av huset. Det är nog vad jag kommer sysselsätta mig med de närmaste dagarna. Fast imorgon har jag skola hela dagen så då kommer det nog framför allt få bli kvällsnöje!

Likes

Comments

Är det inte snuskigt dyrt att helrenovera ett gammalt hus?

Jo det vill jag lova. Sedan i somras när vi satte igång så har det känts som att vi pissar pengar ungefär.

Det är inte alla som gillar att snacka pengar, men jag tycker att det är bra att kunna göra det på en lagom nivå. Det finns så mycket frågor om sånt här, och det är inte alltid så lätt att hitta svar när man söker. Jag ger gärna lite klarhet. Här på bloggen går jag inte in på siffror, men däremot tänkte jag snacka budget och finansiering.

Så, hur har man råd med detta egentligen? En fattig student och en knegare? Ett par små fakta är viktiga i sammanhanget. För det första ligger vårt ställe ute på landet inne i smålandsskogarna, och här är fastighetspriserna inte chockhöga direkt, snarare tvärt om. För det andra var ju huset i bästa fall i sommarstugeskick när vi köpte det. Ingen vettig människa hade fått för sig att bo här permanent (vi är inte så vettiga men däremot äventyrslystna så vi gjorde det ändå). Vi kunde alltså skrapa ihop våra sparpengar och köpa stället utan lån. Lån behövs däremot för att få det till modern standard och fungerande i längden. Vi tog hit en mäklare som gjorde en värdering och prognos för värdet efter renovering, och sedan fick vi ett vanligt bolån av banken. Vi har efter det lånet långt kvar till ställets slutliga värde, så det är så att säga ett bottenlån och ganska tryggt. Månadsutgiften för lånet kommer vara på nivå med hyran för en mindre lägenhet inne i byn, och det känns väldigt rimligt, särskilt med tanke på att vi inte har så mycket andra boendekostnader (det som tillkommer är försäkring, el och sophämtning samt underhåll).

Och hur budgeterar man? Har vi hållit vår budget? Det enkla svaret är nej - inte på långa vägar. Den budget vi satte från början (för ungefär ett år sedan) har i stort sett fördubblats. MEN det kan vara helt okej att ändra budget, förutsatt att man har råd och att varje nytt budgetbeslut är genomtänkt och inräknat i slutkostnaden. En budget ska helst inte hanteras spontant. Okej att man kanske kan pipa iväg och köpa en extra burk färg lite i farten, men när man tar beslut om extrasaker som kommer resultera i fem- eller sexsiffriga fakturor, då gäller det att ha koll i förväg.

Våra budgetändringar har bland annat varit: Att ta in snickare för att bygga hela den nya husdelen istället för bara de svåraste delarna, vilket kostade en hel del men var värt varenda krona, plus att vi anlitade världens trevligaste snickare. Att riva ut det gamla, funktionsmässigt dåliga köket och sätta in ett nytt, specialtillverkat kvalitetskök. Att borra ny vattenbrunn, eftersom vi från början hade en dåres hopp om att den befintliga vattenbrunnen skulle fungera, så var inte det medräknat i originalbudget.

En annan sak som är väldigt viktig när det gäller budget är, och detta kan inte sägas tillräckligt många gånger, att det blir ALLTID dyrare än man först tror. Därför måste man ha en luftig budget med utrymme för oförutsedda utgifter. Det är bättre att ta i lite extra när man uppskattar vad saker kommer kosta, och att dessutom lägga till en slant som inte är flaggad så att säga.

Vi är i alla fall väldigt glada och tacksamma att vi har möjlighet att göra det här. Det är sannerligen ett privilegium. Med tanke på hur boendet kommer vara när det är färdigt så har vi ändå kommit oförskämt billigt undan vad gäller pengar, men istället betalat i blod, svett och tårar. Vi har lärt oss supermycket, samlat vuxenpoäng till tänderna och nog blivit både lite mer ansvarstagande och kloka på kuppen.

Från vårvintern 16, när vi började överväga ett köp.

Likes

Comments

Hej!

Alla hjärtans dag idag! Ska ni fira på något sätt? Vi tänkte inte göra det, för vi har så många andra årsdagar och grejer att fokusera på, men så kom ändå Alex hem på lunchen med mat, mörk choklad och trisslotter (jag vann 60 kronor!). Han fick många pussar av mig, så man kan nog säga att vi uppvaktat varandra lite ändå.

Tidigare idag har vi tittat på nuet, och jag tänkte att vi skulle fortsätta titta lite framåt.

Jag ska visa lite hur vi tänker med inredning av de olika rummen, och vi börjar med vardagsrummet. Dagsläget är detta:

Det är gipsat och spacklat överallt nu, och det känns helt fantastiskt. Snart ska taket målas vitt, och övergolvet ska läggas. Det blir ett laminatgolv i lätt vitlaserad ekimitation. Längre fram i vår ska vi också få en altandörr i isoleringshålet längst bort, men den är under renovering nu, så den får vi vänta på.

I hörnet mellan dörrarna ska vi ha en soffa. I hörnet mellan altandörren och fönstret ska TV:n stå. I andra hörnet bredvid fönstret kommer kaminen få bo.

Inredningsmässigt tänker jag mig något i den här stilen:

Eller något och något, det här är egentligen mer av en inköpslista, eller önskelista i alla fall. Vi får se hur det ligger till med resurserna när vi kommer så långt.

Vi har tänkt tapetsera hela rummet med ännu en Morris-tapet (sa jag att vår katt är döpt efter William Morris for a reason?), närmare bestämt Pimpernel, som synes i kollaget.

Vi gillar mörka möbler, lite murrigt mysigt men med ljusa inslag. Inte för strikt men heller inte för plottrigt. Botaniska inslag är en nödvändighet och på det en liten gnutta industriell krydda. Jag gillar särskilt soffan i ljus Howard-modell och soffbordet med betongskiva. Jag vet att alla har marmor nu för tiden, men betong är ju så mycket mer fantastiskt!

Kaminen är just den modellen vi funderar på, men med en lucka där veden är. Lägg märke till exakt rätt tapet i bakgrunden på bilden.

Nu ska vi bara göra färdigt allt och liksom komma överens. Två starka inredningsviljor under samma tak kräver en hel del kompromisser!

Likes

Comments