Godmorgon!
Idag gick vid in i vecka 19. En vecka ännu så är vi ren halv vägs! Vart tar tiden vägen egentligen. Varje kväll typ 21-22 tiden sätter bebisen igång sparkandet. Har börjat röra sig under dagen också och känns alltid lika kul och spännande!
Vaknade upp idag vid 9 tiden och de första jag så var ett sms från Emilia. Vid halv 10 tiden stack jag iväg för att hämta henne och så for vi till butiken för att köpa morgonmål. Vi köpte en hel del frukt, kex och choklad. Så gått!


Idag har ja faktiskt inga andra planer. Funderar på att bara sitta hemma och ta det lugnt, kanske kolla lite Netflix.

Igår på lördagen spenderades dagen och halva kvällen i en bilhall där en bekant fixade mammas bil. Riktigt kul att följa med faktiskt! Efter att bilen var klar stack vi iväg till mina föräldrar för att äta pizza. Orkade intens äta halva så jag sa tack för min del och stack iväg till en gammal klasskompis där de satt och hade tjejkväll. Sånt har jag saknat! Var riktigt kul och orkade vaka ända till klockan 2 då jag fick kuska på tjejerna då de for ut till baren. Är ju van att gå å lägga mig typ mellan 10-12 så var ganska så trött. Men tack tjejer för att jag fick komma med, kommer gärna igen!:)

Har ju inte bloggat alls nu i slutet av veckan men var riktigt trött torsdag och fredag. På torsdag kvällen mådde jag inte alls bra så vi gick och la oss ren vid 10 tiden. Efter en stund fick ja be killen att hämta ett fat/ämbar åt mig för jag mådde verkligen dåligt. Räckte inte länge så spydde jag. Så jävla äckligt! Som tur gick det över men fick inte sömn efter det för var så rädd att de skulle hända igen. På fredagen låg jag hela kvällen hemma för säkerhets skull. Men orkade ändå föra hem killen. Förde han och hans kompis till butiken och medans dom var inne ringde jag och sa att han skulle hämta nått kul. Då han kommer till bilen hade han köpt blommor. Så gulligt trots att jag hade begärt om nått kul.
Men hoppas ni haft ett lika bra veckoslut som jag! Nästa inlägg försöker jag lägga ut så snabbt som möjligt!:)
Ha det så bra!
puss: Rebecka

Likes

Comments

Glad vändag allihopa!

Idag tänkte jag fortsätta på den lilla storyn jag började på senast men först tänkte jag berätta om min gårdag så varnar om ett långt inlägg igen! :)

Igår var det tisdag och vi hade bokat tid till massage till killens bror som har ett eget litet företag i Salo. Under tiden jag väntade på min tur träffade ja Anna som jag inte sett på j*vlit länge så vi bestämde oss för att ta en kaffe på Arnolds. Vi hade så massor att prata om så ja tänkte nästan glömma bort min tid. Väl framme på salongen så fick ja lägga mig på bänken å så var det dags att bli pinad... Är så fast i hela nacken, axlarna och t.o.m. ansiktet. Troligen är det så att jag tuggar på nätterna så käken och allt är helt fast.

Efter den osköna men tillika sköna massagen stack vi iväg till gossarnas föräldrar för att söka lite saker. På vägen till dom for vi efter mat eftersom vi båda var väldigt hungriga. När vi kom fram fick vi sätta oss ner vid matbordet och äta tillika som vi pratade allt mellan himmel och jord. Slutade med att vi fick en hel massa söta grejer som blivande fammo hade köpt. Vi planerade också lite hurdan vagn jag skall få och när vi skall fara och se på en. Tillika planeade vi också att vi skulle kunna ta en resa till Tallinn i April då jag fyller år, har nämligen länge velat dit ren och shoppa lite så nu blir det att spara pengar. ;) På vägen hem var det jag som fick hoppa bakom ratten och det räckte inte länge så börja jag känna hur lilla miraklet började sparka och visa att hon/han är vaken!:)

Idag är det vändag och kommer "fira" det med Emilia som kommer till mig. Vi tänkte kanske ha lite film mys och sånt. Men nu tycker jag har hållt er i spänning tillräckligt länge så nu går vi över till "storyn". Varnar er ren för en lite hoppiager story men berättar allt i korthet och det jag minns!:)

.Det var tisdag den .7.11.2017 dagen efter att jag tagit det första testet. Vi bestämde oss för att ta ett till för att vara säkra på att det är påriktit. Vi köpte ett clearblue test där skulle visa hur långt jag var om det visade poitivt. Testet visade positivt och på det stod det "raskaana, gravid 2-3" som ni såg på bilden i förra inlägget.

De fem första veckorna gick jätte långsamt då vi märkte liteproblem som uppstod. Det var en kväll då vi hade haft samlag och jag var inne på toaletten för att göra mig ren då ja märkte att jag börjde blöda. I värsta paniken ringde jag först min mamma för att fråga om hon visste varför jag blödde men hon kunde inte säga, efter det ringde jag syrran och hon sa bara att jag skulle ta de lugnt och ringa rådgivningen följande dag. Jag som var otålig och stressad valde det värsta att börja googla. Värsta misstaget jag gjort. Där sto det att de kunde vara missfall eller början på missfall och det ända jag kunde göra var att vila. Dagen där på ringde jag till rådgivningen där hon sa att kan vara helt normalt med lite blödning eller så är det början på ett missfall. Så jag valde att viladen dagen och se hur jag mådde följande dag. Samtalet till rådgivningen lugnade inte ner mig trots att jag sovit en natt imellan så vi bestämde oss för att boka en tid till en privat mottagning i Åbo däe vi skulle träffa en gynekolog.

Vi fick tid till samma dag som vi bokade och stack iväg till Åbo. Hos gynekologen to vi ett ultra men vi hittade inte någon bebis. Poitivt med besöket var ändå det att vi hittade påsen där bebisen skulle växa och att den påsen fanns inne i livmodern och inte utanför som kunde vara en risk tanke på att jag blödde. En vecka senare tog vi ännu för säkerhets skull ett blodprov som skulle visa om jag var gravid och att barnet växte inne i livmodern.

I vecka sju var vi pånytt till en privat mottagning som var specialiserade på graviditetens första veckor eller hur man skulle säga. Känslan då vi kom in och jag hade en inställning på att jag bara hade en "falsk graviditet" alltså en grviditet där ägget inte hade befruktats. Räckte inte länge förrän läkaren hittade ett litet foster där inne och en väldigt starkt hjärtljud. Läkaren där berättade att då jag varit första gången till gynekolog hade jag varit ivecka 5+3 så de betydde att då hade inte fostret inte ännu utvecklas. Han sa också om vi hade väntat en till två dagar hade det synats på ultra.

I samma tider som allt detta fick jag dessurom andra goda nyheter. Killen stack iväg en tisdag på konsert till Helsingfors och på natten efter konserten hade han bestämt sig för att åka hem till mig. Han kom in till mig, la sig brevid mig och väckte mig. Det första han typ sa var "Jag skall bli pappa och jag vill vara med i barnets liv upp till 100%". DEt var då jag förstod att shocken hade lagt sig och att den där härliga underbara gossen hade ändra sig. Han vill bli pappa, han vill ge sitt stöd och han vill finnas där för sitt barn.

Veckorna fortsatt och nu var jag inne i vecka 8 och skulle gå på mitt första besök på rådgivningen. Där kollade vi att bebisen hade det allt bra och växter som hon/han skall. Vi fick också under det första besöket veta när vi hat beräknad tid. Datumet blev den 15.7.2018 vilket betyder att vi kommer få en sommarbebis. Nu var det bara att vänta på att den så kallade risktiden skulle vara över. Under de 12 första veckorna blödde jag rätt så ofta men mängden var så liten att jag slutade oroa mig över det.

I vecka 11 var det dags för ett så kallat ordentligt ultra där de kunde mäta fostrets nackveck. Allt såg så bra ut som det kunde. Som stöd till ultrat hade jag tagit med mig Emilia och förståss den blivande pappan. Efter ultrat på Medisonar som stället heter har vi hunnit med ett besök hos rådgivinigen och ett hos läkaren. Båda gångerna har gått bra och vi har fått höra bebisens hjärtljud.

Själv har jag mått väldigt bra under graviditeten. Inget illamående eller så för mig. Det ända är egentligen trötthet, halsbränna och kraftiga humörsvägningar. I början på graviditeten har det tagits en hel del blodprov på mig men alla resultat har varit bra, precis som det skall vara.

Förtillfället är jag i graviditetvecka 18+3 som betyder att jag snart närmar mig halv vägs som också betyder att ja har börjat känna rörelser där nere! På söndagen då jag körde hem från min mamma kände jag för första gången en ordentlig spark och det var så rörande att jag fällde en tår längs med kinden. Att äntigen få känna lite rörelser i magen är ju väldigt spännande.

Nu är det dags för mig att avsulta detta inlägg. Hoppas att ni orkade läsa ända hit och så hoppas jag ni kikar in igen då nästa inlägg kommer!:) Om det är något ni undrar eller vill fråga så är det bara att lämna in en kommentar!

Ha det så bra så hörs vi igen!

Puss: Rebecka




Likes

Comments

Jag är en tjej på 22 år som bor i Finland i en liten lägenhet på 57,5 m2 i en liten stad som heter Pargas. Jag bor med mina två fina katter som heter Väinö och Vilho.

I min blogg kommer jag att dela med mig om hur der är och hur det känns att vara gravid som överviktig. Kommer inte lägga ut min vikt här i bloggen men kommer inte vara blyg med bilder. Kommer också vara väldigt öppen om mina egna tankar och min vardag.

Mitt första inlägg kommer bli ganska så långt så jag hoppas ni orkar läsa!:)

Allt började i september 2017 då jag träffade en kille (kommer inte komma ut med hans namn). Vi hade talat på nätet ungefär i två dagar då vi båda fick en känsla att vi kunde träffas. Kommer inte ihåg exakta datum eller dagar men han kom till mig för att vi hade bestämt oss för att göra mat tillsammans, Efter att vi hade ätit och efter en väldigt kul kväll slutade det med at han blev hos mig och sova. Första träffen ledde till att vi träffades flera gånger tills han nästan halft bodde hemma hos mig. Han hade nämligen närmare till jobbet från mig.

Några veckor efter allt dansande på rosor skulle han hem till sig för att umgås med sina vänner. Det var en fredag och han kom till mig som normalt efter jobbet. Då vi skulle säga hejdå ledde en sak till en annan, ni vet. ;) hehe

Samma kväll märkte jag på honom att allt inte var okej. Han svara knappt på mina meddelanden eller visa något intresse alls, så jag bestämde för att vara tyst och "festa" i stället. Som tur var jag med min bästa vän Emilia så vi stack på en roadtrip. Hon körde och jag satt brevid med en vinflaska i handen.

Måndagen efter veckoslutet var jag på jobb som vanligt då jag tvingade han att berätta vad som är fel. Så han berättar att de kommer inte funka och att han har inte fått nå känslor för mig. Vi träffades efter mitt jobb och pratade om saken och bestämde oss för att fortsätta som vänner.

Efter en vecka (måndag) kom han till mig för att hämta hans sista saker. Slutade med matlagning och övernattning. Samma vecka men på söndagen kom han igen. Det var då jag berättade för honom att min mens var ett halft dygn sen. Jep, det låter konstigt men min mens är super regelbunden. Jag sa till honom att de finns en risk för graviditet då vi inte använt något preventivmedel. Vi båda hoppades på att mensen skulle börja under natten eller följande dag. Ingen mens syntes till så jag skickade till syrran att jag var väldigt stressad och då sa hon att jag skulle göra ett graviditetstest så ja kunde ta det lugnt... om de kommer negativt svar.

Efter jobbet dro jag iväg till butiken med Emilia för att köpa testet. Vi for hem till henne för att göra det. Första testet misslyckades totalt så fick göra ett till. Vi lämnade testet inne på toaletten och tänkte nästan glömma bort det. Då vi skulle kolla det gick jag in på toaletten med en inställning på att det skulle visa negativt. Vi kom in på toaletten och jag såg testet. Där låg sanningen på en liten sticka med två röda STARKA sträck. Jag såg på Emilia och började gråta. I huvudet slo det nästan tomt men ändå tänkte jag "va fan ska jag ta mig till". Vi båda var i shock och satt där på hennes dushgolv...och grät. Syrran ringde mig efter att jag skickat bild åt henne, hon var så glad för min skull. Jag har alltid sakt att om jag blir gravid då håller jag barnet, så de fanns inga andra alternativ. Ringde mamma säkert 17 gånger men hon svarade inte. Då ja äntligen fick tag på henne fick jag be henne sitta. Hon satt sig ner och jag smällde bomben. Det roligaste var nog då hon hade anat att det var det jag skulle säga så hon blev ju glad.

Sen kom tiden jag skulle berätta för killen... Skickade bild på testet och fick berätta för honom att två sträck betyder att jag är gravid. Stackarn som var på jobbet då han fick veta den stora nyheten. Han var av den åsikten att jag skulle göra abort. Men då sa jag till honom att det alternativet finns inte för man vet aldrig hur svårt det är att kunna bli gravid efter ett sådant ingrepp. Då kom vi fram till att jag håller barnet men att han inte vill vara pappa till barnet. På natten då han sluppit från jobbet kom han hem till mig för att vi skulle prata om saken. Han hade sina åsikter om allting och höll sig fast vid dom men vi kom fram till att jag ändå håller barnet.

Nu kommer jag att avsluta detta inlägg för att hålla er i spänning om fortsättningen.

Ha det bra så hoppas jag ni vill höra mera om mig, killen och graviditeten!

Puss: Rebecka

Likes

Comments