Header

När jag var liten och fick godis brukade jag spara det. Och då menar jag inte spara till kommande lördag utan tills det blev så pass gammalt att det fick kastas i soporna. Det blev inte någon godisgris av mig sen heller. De flesta brukar ju inte kunna sluta äta när de väl har satt ner handen i godisskålen medan jag oftast nöjer mig med ett par bitar.
MEN, jag har en annan last: MAJONÄS! Hellmans majonäs. Jag skulle kunna ha den på allt! Men dessa är mina tre favoritkombinationer:

  • Skinka/kalkon, skivad tomat och så majo på macka, helst på mammas hembakta bröd.
    Låter kanske inte så kul men denna kombon är svårslagen!
  • Högrevsburgare med grönsaker, Svarta Sara (ost) och så majo.
  • Pommes, i alla sin enkelhet, och så majo.

Hur äter du din majo?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vi ville göra något eget och plötsligt fanns det bara där – Granhem 15, byggår 1933. I ett område som gränsade dit vi båda växt upp som små. Stora ytor, högt i tak och framförallt: möjligheter!

Klockan halv fem, en varm dag i maj 2011 bestämde vi oss. När solen gått ner samma kväll var huset vårt. Sommaren som kom bestod av planering, planering och planering. Den första september fick vi nyckeln, en nyckel till framtiden och möjligheterna.

Vilka är vi?
Jag heter Josefine, är 30 år och ja, min bakgrund har ni ju redan stenkoll på efter gårdagens inlägg. Men min största roll i livet fick jag den 11 maj, kl. 22.56 förra året då jag blev mamma till vår underbara lilla Bonnie. Vår solstråle och lyckan i livet!
Världens bästa Pappa och man, Marcus, är 34 år och jobbar som snickare. Det är han som ser möjligheterna och säger "allt går!". Men det är också han som drar i handbromsen när jag svävar i väg.

Som jag älskar er!

Illustrationen här nedan ritade den supergrymma Kajsa till oss. Porträttet prydde programbladet på Bonnies dop och vårt överraskningsbröllop. Mer om det i ett annat inlägg.

Likes

Comments

Hurra - igår landade en efterlängtad bok äntligen i min brevlåda! Yrke: Influencer - så gör du karriär på nätet. Hela kvällen satt jag och läste vilket verkligen gav mig en spark i baken!
Länge länge har jag varit jättesugen på att börja blogga "på riktigt" men har lixom inte hittat min nisch. Men som Linda (hon känns typ lite som min Gud nu) skriver angående det; "Börja skapa ändå! Låt det spreta åt alla möjliga håll, känn efter var det pirrar och vad du får bäst respons på."
Så nu sitter jag här och skriver mitt första inlägg. Mitt första inlägg i denna bloggen kanske jag ska tillägga. Tidigare har jag dragit igång flertalet bloggar där jag tänkt blogga om ett av mina stora intressen nämligen inredning. Jag la ner många timmar på att styla, fotografera och redigera bilder. Visst, det blev ju fint men när jag sedan kollar Instagram och ser alla dessa fina konton som av ägs professionella inredare! Dom som i princip kan dra igång en total makeover i sitt hem, mycket bara för att sedan kunna posta bilderna på sina sociala medier. Ja, då sjönk mitt självförtroende.

Under 2007-2009 läste jag Grafisk design och webbutveckling på Jönköpings tekniska högskola. Jag gick förresten då i samma klass som Elin Kero, Nevnarien, tjejen bakom omslaget på boken som detta inlägg handlar om. Och alltså wow wow wow Elin, så snyggt!
Utbildningen i sin helhet var väl sådär. Ganska luddig och inga riktiga möjligheter till fördjupning i varken grafisk design eller webbutveckling. Men det är min upplevelse. Hur som helst fick man ju smaka på alla godbitar som jag älskar och önskar att jag arbetade mer med; skrivande, foto, webb och grafisk design.
Direkt efter utbildningen gjorde jag praktik på en mindre firma här i stan och det var då jag verkligen lärde mig på riktigt. Praktiken pågick ett halvår och jag är så tacksam för de sex månaderna.
Men tyvärr växte ju inte dessa slags jobb på träd just då. Så efter praktiken var jag arbetslös ett par månader innan jag fick ett vikariat på en förskola. Under den tiden blev jag även erbjuden en administrativ trainee-tjänst på individ- och familjeomsorgen i min kommun, vilket jag genast tackade ja till. Jag trivdes bra, supergulliga kollegor och ett omväxlande arbete. Men det var ju inte kreativt.
En dag sa en av mina kollegor som då hade förstått vad jag ville och kunde "Du borde inte vara här, du hör hemma på informationsenheten. Jag kollar om du kan göra dina sista trainee-veckor där".
På kommunens informationsenhet arbetade man bland annat med webb och marknadsföring. Så visst ville jag dit! Och så blev det också. Tanken var att jag skulle vara två veckor där men det ledde istället till en projektanställning på drygt ett och ett halvt år. Jag lärde mig massor! Dessutom hade jag förmånen att även där få fantastiska kollegor och en helt underbar chef som ofta gav mig mycket beröm för min arbetsinsats. Men en projektanställning har ju dessvärre ett slutdatum och hur man än kämpade med att vaska fram pengar räckte det inte till att skapa en tjänst till mig. Så december 2012 var det dags för mig att gå vidare. Jag hade fått ett vikariat som informatör i grannkommunen. Väldigt likt den tjänst jag hade, men i en annan kommun, med andra kollegor och en annan chef. Jag var så himla ledsen över att behöva säga hej då till allt.
Visst blev det bra med det nya jobbet. Jag tror jag fann vänner där för livet faktiskt. Men det var lixom nåt som skavde hela tiden. Men även ett vikariat har ju ett slutdatum så våren 2015 får jag istället ett arbete på barn- och utbildningsenheten där jag har arbetat fram till min föräldraledighet förra året.

Efter att ha läst Lindas bok (bibel!) inser jag ju att jag för det första inte ska haka upp mig på att inte ha hittat min nisch. För det andra är ju en blogg det ultimata sättet att få arbeta med just skrivande, foto, webb och grafisk design! Jag kanske inte får så många läsare men jag får använda mina kunskaper för att skapa och driva detta. Det räcker för mig.

I nästa inlägg tänker jag presentera granhem 15 för er.

Likes

Comments