Vaknat upp från förnekelse

Det är enkelt att vara förnekande mitt i en situation. I alla fall för mig. Först efteråt när situationen är förbi kan jag se tillbaka på den i ett annat perspektiv. Oftast inte direkt efter. Det är en process som tar tid och som plötsligt kan bli en ögonöppnare. För mig har det blivit en situation som är förseglad med skam. Likt en del av mitt förflutna som är förslutet och bortryckt så långt bort i ett försök att inte minnas, aldrig säga och knappast ens tänka på. Minnet skapar så mycket skam att det blir överväldigande.

Dock är det omöjligt att trycka undan en upplevelse så långt bort att den helt upphör från minnet. Även om livet har varit fyllt med ett flertal tuffa motgångar så är inget annat skamfyllt eller förbjudet att prata om eller tänka på. Någonting som finns djupt inne i det fördolda som inte kan formas av tungan inför en annan människa.

Även om jag blev varnad flera gånger, frågad av min oroliga mamma så kunde jag bara i stunden tänka att det inte händer mig. Rädslan för ensamhet var dominerande. Det hade en sådan stor mening för mig att få skriva ut mina känslor till en annan människa som inte känner mig i min vardag. Att förlora det skrämde mig allt för mycket. Mycket oro fanns. Den var nästan konstant. Han skrev till mig att jag var den enda som kunde rädda honom och han uttryckte suicid tankar. För mig blev det en besatthet att kontrollera att han höll sig stabil. Jag fick mig själv att tro att jag var kär i honom fastän jag inser nu att det var önsketänkande.

Varningssignalerna fanns där redan från början, men jag sköt dem åt sidan. Vid den tiden trodde jag att det var så som alla män var. Ignorerade att det var nedtryckande och förnedrande. När jag träffade min pojkvän insåg jag att det finns män som talar till kvinnor med respekt. Som tar ett nej på allvar, som känner efter och som aldrig skulle göra någonting emot min vilja. Egentligen borde det vara självklart att förstå. För min pojkvän var det självklart att behandla mig på ett respektfyllt sätt. Då blev det så uppenbart hur respektlöst och förnedrande som den andra mannen hade behandlat mig. Jag hade gått med på allting för att jag var rädd och även om jag sa nej så tog han inte ett nej. Han fick sin vilja genom via tjat och hot.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229