Söker svar

För att kunna förändra sitt liv så måste man aktivt göra någonting i den riktningen. Tankar kommer inte hjälpa, så som önsketänkande eller väntan på bättre tider. Jag söker svaret på vad jag egentligen vill. Har skämts för de tankar som jag har haft det senaste halvåret. Less på tröttheten. Att vara så slutkörd när arbetsdagen att man inte orkar någonting. Helst vill man bara vara ifred på soffan framför en film med en stickning. Tankarna har följts av mycket skam. Jag har skämts över mina egna tankar, min egen ånger. Så mycket skam att jag inte har vågat prata om mina tankar. För jag arbetar med människor som verkligen brinner för sitt jobb, som får mig att känna mig välkommen. Ändå känns det som slutet. Många slutar av olika anledningar och man pratar om ett dåligt klimat. Jag funderar på om det hela bara är en fas och att tankarna kommer att försvinna, men jag har svårt att släppa dem. Rädd för att kollapsa. Rädd för att panikångesten är en varning. Att inte kunna tolerera höga ljud. Känna mig seg som om jag arbetar i slow-motion. Klarar inte folksamlingar utan panik. Vill helst sitta för mig själv i något hörn, men tvingar mig själv att vara social. Jag vill berätta om min ångest, men jag vill inte visa mig svag. Jag söker någon typ av svar på vad jag egentligen borde göra.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229