Rädslan för vågen börjar redan

Jag har insett att jag är lite smått nervös inför min tid hos gyn. Det är bara en rutinkontroll för mitt recept men jag är rädd för att hon vill ställa mig på vågen och om hon gör det nämna min (eventuella?) viktuppgång.

Det väcker så mycket minnen i mig. Plötsligt känner jag mig som ett barn hos skolsköterskan som stoppar mig från att gå tillbaka till lektionen för att prata om min vikt.

Jag är så rädd för hur jag skulle ta emot en sån kommentar. Det krävs så lite för att sätta igång en negativ spiral. I oktober så tappade jag aptiten och ville helst inte äta alls på en månad efter att ha varit hos gyn. Funderade på vad jag möjligtvis skulle kunna göra för att gå ner i vikt.

Att jag ens tänkte så! Jag lovade ju mig själv att det skulle räcka. Att mitt sätt att leva skulle handla om att ta hand om mig själv och vara på en rimlig nivå. Min relation till mat har aldrig varit normal. Jag äter för lite vågar inte äta, svälter mig själv eller äter för mycket. För första gången i mitt liv äter jag normalt, normala mängder. Sen kan jag aldrig komma på vad jag ska äta.

Vissa saker triggar mig och jag blir så ledsen inombords. Jag vill också kunna gå och köpa en glass utan att vara rädd. Nu när jag har semester vill jag kunna beställa mat från en restaurang eller äta nån glass ibland. Det handlar inte ens om min egen ångest kring min kropp utan rädslan för att få en kommentar.

Jag funderar på vad jag ska göra. Inser att det är inte samma situation nu. Läkaren har ingen aning om hur mitt liv ser ut. Samt att i slutändan är det min kropp och om att ställa sig på vågen bara kommer innebära att jag nästan slutar äta igen så kan jag säga nej.

Jag ska också säga till min pojkvän att vara extra snäll efteråt för att jag ska känna mindre ångest. Jag är extremt insatt i hela grejen jag behöver inte mer information gällande hur jag kan förändra mitt liv. Men jag tror att kroppen ändå mår ganska okej.

Gillar

Kommentarer