Orkar inte min rädsla

Fortsätter att vänta, det har gått tre månader. Det suger till i magen och pulsen ökar. Nånting triggas i mig. Rädslan för ett livsförändrande besked. Någonting som inte går att påverka. Jag vill bara ha ett svar så att jag kan andas. Någonting som kan ta mig ner på jorden. Jag vet att då hade det förmodligen gått snabbare då vill man ju sätta in åtgärder så snart som möjligt. Nu vet jag ingenting. Det känns som att det aldrig händer någonting. De kanske var osäkra. Jag har varit rädd sen november då brevet kom i brevlådan. För att ligga där fast med huvudet, instängd. Nu är jag rädd för att min rädsla för cancer triggas igång. Som läkaren tror, PTSD. Jag vill bara att de ska förstå det. Varför blodtrycket och stressen ökar. Men jag måste vänta i 2 månader. Det blev så dum timing allting. I samband med hennes dödsfall och corona. Jag vill veta om det påverkar fertiliteten, om jag behöver säga till honom att det kan vara svårt. Jag hade hellre bara hört prolaktinom direkt så hade livet gått vidare. Men nu får jag bara vänta på svar. Det finns typ aldrig elakartade tumörer i hypofysen, men det finns ovanliga fall. Men min kropp mår ju bra, jag har inga symtom på att det skulle vara något. Bara rädsla.

Gillar

Kommentarer