Nackspärr som inte ger sig

Det är tråkigt när mottagningen ska krångla på fredagskvällen så att jag inte kan skiva till min älskling. Det ogillas, men det bästa är nog att tänka på hur mysigt vi brukar ha på fredagskvällarna tillsammans. Framför tv:n med nån film eller bara ha det allmänt mysigt. Det är tydligt att vi båda känner likadant i alla fall, vilket får det hela att kännas lite bättre.

I mina tankar finns mycket oro. Tog nya prover och hoppas att dessa inte sticker ut allt för mycket så att jag måste utredas innan jag kan få behandling för min hårväxt, vill så gärna ha det. Huden mår så dåligt av rakning just nu, jag vill få svar innan jag bokar in laser igen om det är värt det igen. Troligtvis är det inget särskilt farligt i alla fall, vilket är min största rädsla. Tillvaron har raserats på så många sätt att jag inte vet vad jag skulle ta mig till i så fall. Akut terapi och antidepressiva typ.

Kroppen kan inte sluta göra ont. Fick nacken masserad på jobbet, tydligen så krampar muskeln och det smärtade en hel del när hon tryckte på vissa väldigt ömma punkter. Jag behöver upprepad massage, för musklerna är så spända. Värk ner genom axel underarm ner till fingerspetsen. En brännande smärta. Låsningar i nacken, alltså nackspärr. Jag har haft problem med nacke och skuldror sedan semestern i början på juli. Nackspärr så fort det blåser utomhus eller jag sitter vid en dator. Hela vänster sida av ryggen är fruktansvärt öm hela vägen ner till bäckenet. Bröstryggen gör väldigt ont. Det kanske är en naprapat jag behöver. Konstant smärta är väldigt påfrestande och jag hatar att klaga.

Halloween är mysigt. Skräckfilmer är roligt och jag får passa på när jag är själv för han tycker inte om skräckfilmer. Jag har sett så många i varierande kvalitet. En del mer minnesvärda än andra. Atmosfären har stor betydelse och miljön. För atmosfär återvänder jag alltid till Suspiria då den är helt ologisk men vackert mardrömsliknande. Historien behöver inte vara så särskilt komplex eller vara logisk. Det är inte poängen. Äldre skräckfilmer har mycket charm. Gamla svartvita filmer är härligt med, som filmer med Vincent Price till exempel. Sen spelades det in galet många B-filmer som är skräckfilmer på 1970-talet som egentligen är ganska dåliga, men som jag tycker är så charmiga. För någon dag sedan tänkte jag dock på Cannibal Holocaust, den ska jag inte se igen för den är så vidrig. Jag blir så förbannad då. I alla fall så ska jag gå igenom skräckfilmer som är värda att se igen.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229