Jag tar tag i mitt liv

2019 är året när jag tar tag i mina problem. Igår var jag hos gynekologen för jag behövde få svar. Jag blir irriterad att ingen har ens försökt att undersöka detta innan med alla turer fram och tillbaka till skolsköterskor för min vikt upp och ner. De sa bara att det inte kunde vara nån hormonrubbning för att jag kunde gå ner i vikt. På den tiden tror jag inte att man pratade lika öppet om problem kring mens, det var mer att man alltid fick höra att allt är normalt. Vissa har regelbunden mens andra inte. Jag har så lätt att gå upp i vikt. Jag tränar 7 dagar i veckan och äter inga stora mängder, men jag kunde äta mer fibrer och protein.

Som tonåring hade jag extrema smärtor vid mens. Jag kunde inte sova för jag skakade av smärta. Jag var tvungen att ligga på rygg med böjda ben. Det gick inte att fokusera på nåt. Det var som att mina ben inte ville bära mig. Jag mådde illa också. Mens innebar alltid sömnlösa nätter. Det är först nu efter mitt träningshets och viktnedgång som jag inte har mycket smärtor. De finns där men de är hanterbara. Det är pms som är jobbigast nu.

Problemet jag sökte för är att jag är så hårig överallt även där man som kvinna inte ska ha hår. Sån skam jag har känt. Efter 6 st laseebehandlingar rakar jag fortfarande hakan varje dag. Sen har jag en underbar pojkvän som inte bryr sig alls men det är för min skull. Min hy är väldigt känslig mot rakhyvlar så jag får prickar och svidande utslag hela tiden. Rakning är det enda som fungerar för annars måste håret växa ut.

Jag har PCO dvs som cystor på äggstockarna vilket läkaren snabbt kom fram till. Nu måste jag bara vänta på provsvaren i en månad för att se att det inte är nåt mer eller nåt med sköldkörteln innan jag kan få behandling. Jag är glad att veta att det faktiskt var som jag trodde och att det finns hjälp att få. Det skadar känslan av kvinnlighet att behöva raka sig överallt.

  • PCOS

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229