Har börjat terapi

Jag har börjat i terapi! Det var ju som sagt på tiden för jag borde ha gjort det för flera år sedan, men det är så lätt att vara efterklok. Har dock inte bestämt mig om jag ska fortsätta med samma person eller genom företagsvården. Hon inriktade det väldigt mycket på cancern men jag vet att det är så mycket mer som ger mig panikångest och annan ångest än bara det. Hon konstaterade i alla fall att jag mår som värst på jobbet. Hemma har jag inte ångest förutom att det är där jag får så helvetes ont i kroppen. Sen har jag en konstant trötthet och absolut ingen motivation till det mesta. Jag blir så frustrerad när ingenting händer. Sen finns det ett konstant stress det känns som att jag aldrig kan varva ner helt. Allt måste göras vid exakt samma tid och missa för gudskull inte träningen, ät men få ångest för maten. Jag hatar att leva i rutiner. Men jag är faktiskt stolt över mig själv för att jag har tagit tag i det och för att jag har pratat med mina chefer. Sen kom jag inte direkt in på djupet av saker, men det var första gången i mitt liv. Det finns så mycket mer att prata om efter så många år av psykisk ohälsa. Jag vet ändå hur jag ska förhålla mig till cancern och att jag måste fokusera på mitt liv, men ändå ta vara på tiden vi får. Det värsta tror jag är när mormor dog och när alla dessa människor omkring mig blir sjuka. Sånt som inte går att kontrollera. Sen insåg jag också när mormor gick bort att det kan gå så snabbt ibland. Jag måste i första hand prioritera mig själv. Inte pressa mig själv så jävla hårt och kanske också säga till när kroppen gör för ont. Ta en paus en liten stund.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229