Den här veckan i juni

De senaste två dagarna har jag varit så trött och orkeslös. Dålig sömn och för många tankar. Så trött jag är på att aldrig orka att vara helt slut vid klockan halv tre varje eftermiddag, känna sig helt väck i huvudet när jag kommer hem. Hela tiden måste jag vara alert, trevlig, läsa igenom och tänka.

Mamma åkte in till akuten nu i kväll och är inlagd. Proverna visar en infektion men svar på vad det är får vi imorgon. Jag misstänker att det blir en antibiotikakur igen. Det sket sig att vara hemma och vila upp sig, ta en paus ifrån sjukhus. Det höll i två veckor. Den här veckan bär någonting med sig och det är därför jag inte är på topp. För två år sedan åkte mamma in till akuten och jag förstod innan svaret kom vad det var. Skakade i hela kroppen okontrollerat hela veckan, var så i chock att jag mådde illa varje morgon på bussen. Det var då jag mådde som sämst, var arg på livet och kände mig som mest ensam. Jag är inte ensam och jag tänker inte klaga på livets orättvisor för det gör ingen skillnad. Det hjälper inte att fråga sig varför eller leta efter förklaringar varför. Ingen vet och kommer aldrig att veta. Nu är det som det är. Det var förra sommaren också den här veckan som mormor blev dålig. Fick utslag på hela kroppen och bara sov i tre dygn. Njurarna sviktande och ingen visste varför. Jag förstod inte och förstår inte efteråt heller. Jag trodde inte att hon inte skulle få uppleva ännu en sommar, förstod inte hur sjuk hon var.

Man måste få lov att tillåta sig själv att känna alla känslor som det väcker inom en. Jag har känt allt. Hopp och meningslöshet, en sorg över livets förändring. Men jag vet att livet kommer att förändras och jag tror på bättre dagar. Jag sörjer inte längre migg gamla liv, men jag är trött på sjukdom. Så in i helvete. Jag drömmer om ett lugn. Att ta tag i mitt liv och göra det som jag verkligen vill.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229