Idag var en sån härlig dag. Var ute på promenad i naturen redan klockan halv tio på förmiddagen och kände hur varm luften var. Annars har jag suttit på altanen en del som i stort sätt är klar!

Var i Jönköping igår eftersom sambon var iväg. Har bott där i tre år. Där finns en butik som kan så mycket om akvariefiskar vilket var den största anledningen. Åkte förbi mitt gamla hem, men kunde inte stanna. Dessvärre hade jag så ont i typ alla muskler i skallen och värmen i bilen gjorde inte saken bättre. Idag är jag öm som om jag fått en hård smäll på höger sida.

Hur som helst. Jag fick ordnat det som jag var där för.

Det jag har skrivit om att vara anhörig till någon med cancer och själv vara inom vården är uppe i 118 sidor nu. Jag är på en av de starkaste eller känsligaste delarna nu. När cancern slutligen tar över kroppen.

Det märkliga är att efter att jag började skriva på den i somras så ser jag saker på ett helt annat vis. För det som tiden efter handlade om var att hitta mig själv och att våga möta mina känslor. Så oavsett vad som händer med den när jag är klar så har den varit läkande för mig.

Mitt arv, byrå full med garn.

Jag är så splittrad. Känns som att jag tänker för mycket och vill för mycket. Men jag kan inte släppa tanken på att svaret finns där någonstans. Problemet är att jag tänker alldeles för mycket. Jag vill inte vänta, utan jag vill få svar på en gång. Finns det människor att diskutera med för att reda ut tankarna?

Sedan cancern var nära så är det som att jag inte kan nöja mig med medelmåtta. Det är ingen brådska, men det skaver när det jag håller på med inte känns helt rätt. Kanske är det också svårt när livet flyter på och studierna kräver en hel del, så blir det omtentor.

Men... snart är det sommar! Jag får nog inget sommarjobb för jag kan inte förmå mig att ta någonting som jag vet kräver stresstålighet, jag är alldeles för skör. Har sökt flera jobb, men utan svar och jag är inte tillräckligt desperat för att söka vad som helst. Håller dock ögonen öppna. Min ekonomi är god ändå.

Mina axlar och nacke gör fruktansvärt ont. Jag vet att jag behöver psykolog hjälp. Alla inom vården som undersöker kroppen säger bara att jag är frisk. Liksom sjukgymnasten skickade hem mig efter 10 minuter. En positiv sak är dock att det snart är ett år sedan jag hade symtom på magkatarr. Enda symtomet som jag har på stress nu är smärtorna (för 3:e året i rad). Tänk att det snart är 5 år sedan mitt liv total vändes upp och ned efter mammas cancer besked. Känns ändå positivt.

Fåret finns nu på Tradera ❤️

Min kväll i soffan med katten när sambon sover. Att sticka en hare i alpackagarn. Men min hare ska bli beige.

Var på en intervju om sommarjobb idag. Kändes inte rätt för mig med tanke på min bakgrund. Mer än så behöver jag inte säga.

Jag fick en flashback igår från hur det var förra våren. Även om jag har kommit ihåg så har det mildrats hur illa det faktiskt var i minnet. Men igår kände jag hur fruktansvärt det var och jag vill aldrig hamna där igen!

Det här är en djup fundering, men den kom i samband med mammas cancer. Samhället ska vara så socialt och det ska vara högt flöde. Överallt ska man vara stresstålig eller stressa sönder sig.

Alla vi som inte är stresståliga då? Vi får inte vara med. Jag har fortfarande smärtor i samband med vissa situationer, vilket tyder på att jag fortfarande inte är där jag var innan när det gäller stress. Det är som en förändring i hjärnan som behöver tid för att läka om den någonsin blir densamma.

Samtidigt har jag så svårt att bryta mig loss från hur jag är uppväxt med att man ska leva. Så plikttrogen. En känsla av att jag måste säga ja för att annars tog jag inte chansen.

Sanningen är att jag inte kan leva som jag gjorde förrut. Jag är inte menad att leva så. Jag vet vad jag egentligen vill, men inte hur jag ska nå dit. Bibliotekarieutbildningen är till största del en möjlighet för mig att hitta mig själv igen. Livet stannar aldrig. Om jag bara hade sagt upp mig så hade jag behövt gå till arbetsförmedlingen istället.

Ibland känner jag att bibliotekarie kan bli bra, men det finns hela tiden en drivkraft i mig som vill vara kreativ. Som vill styra livet mer som jag vill. Jag vill vara min egen chef för jag vill inte behöva bli inringd för ett arbetspass samma dag.

Jag vill brinna för det jag gör. Egentligen har jag alla förutsättningar idag. Kanske borde jag gå en kurs för att hjälpa mig att ta fram den tanken som är rätt för mig. Jag är väldigt driven, men jag gillar inte att ha tidspress eller bli klockad. Saknar egentligen inte kollegor, men är egentligen bra på att kommunicera.

Jag får helt enkelt ta tag i mina funderingar. Skriva ner dom på ett papper och läsa på.