Beställde en likadan Thomas Sabo ring från Ebay som jag troligtvis lade ifrån mig på en offentlig toalett någonstans i Sverige. Det var min favorit då verkligen. Är fortfarande så mycket jag! Min favoritring nu är givetvis min förlovningsring. ❤️

Jag har fortsatt mitt projekt att rensa. Framför bland mitt arv men även saker som bara ligger där och som inte skänker mig någon glädje. Jag gillar inte att slänga saker som inte är trasiga, däremot om de kan bringa glädje för andra så är det fantastiskt. Alla smycken som jag ärvde som inte passar mig och även vissa smycken som jag har fått men aldrig använts har skickats till Sellpy.

Jag är inte en person som gillar stora smycken eller för korta halsband. Därmed har jag skickat iväg mitt halsband från Tiffany & Co i nyskick, shiny, till Sellpy. Annat finns på Tradera. Guldet har jag lämnat in hos någon som är expert på guld, sålt ett halsband medans resten kommer att smältas ner. Tydligen är det rätt tid att sälja guld nu.

Och jag förstår nu. Att för att gå vidare i den slutgiltiga fasen av sorg så behöver vi rensa och göra oss av med saker. Vi kan inte spara på allt bara för att det har tillhört någon vi älskar. Men minnena finns inte i det materialistiska! Jag har fortfarande så mycket saker och minnen men jag har helt enkelt inte varit redo tidigare. Nu kan mammas saker skänka glädje för någon annan. Så missuppfatta mig inte, jag har kvar smycken ifrån henne men inte allt. Jag är ingen tjej som trivs i rött guld. Dessutom har jag mängder av fotografier, möbler, textilier och saker till köket från henne. Det är dags att forma mitt liv! Vi behöver ha det som passar för oss oavsett om det är begagnat eller nytt.

Jag börjar närma mig slutet av allt rensande. Har besökt de som har hand om frakt här på orten ibland flera gånger i veckan. Jag tror att mamm skulle förstå. Hon var inte materialist. Mormor var en samlare liksom jag, men ibland behöver man släppa taget! För minnena finns där ändå så länge vi lever och pratar om dem.

Som bilden visar ska jag lära mig att förstå mitt trauma, arbeta på det och jag tror att det är bra att ha en bok att kunna gå tillbaka till för att minnas eller kunna stryka under. Det här måste jag jobba med, det finns inget annat alternativ om någonting ska förändras. Jag kan inte bara vänta på att lösningen ska komma serverad framför mig.

Lev livet fullt ut hjälpte mig med några insikter oavsett om man kallar det för andligt uppvaknande eller ej. Men att livet är nu och att vi inte är medvetna om nuet (vi går på autopilot) om vi hela tiden är i framtiden eller i det förflutna. Det reagerade jag verkligen på, jag vill vara närvarande i det jag gör. Inte bara att livet ska passera obemärkt förbi. Jag ska försöka prioritera helt enkelt.

Lite stress har det funnits såhär innan jul, jag måste aktivt påpeka för mig själv när jag märker att jag stressar. "För vad?" undrar jag då. Jo, jag vill ha gått igenom allt som kan tänkas finnas med på tentan i januari och jag vill ha skrivuppgiften så klar som det går. För jag vill inte sitta hela mellandagarna med det. Inte mer än att repetera. Men jag har också behövt ordna med julklappar, vilket tar sin tid från studierna. Jag har skänkt bort en av mammas julbelysningar, gjort mig av med saker från henne som jag inte behöver.

Men nu ska jag faktiskt försöka att mest vara hemma. Gjorde klart en tröja med en massa garnrester. Men helst av allt vill jag brodera just nu. Gjorde någonting drastiskt... För jag har lite moderna idéer och jag vill inte beställa kit med det jag tänker mig så. Nu är det bara att hitta ett bättre program för att skapa från en bild till ett rutsystem för broderi.

Äntligen är sjalen klar. Precis i rätt tid. Dessa två enorma sjalar (båda i ett mönster som heter Echoflower) har tagit mig hela hösten att sticka. Nu blev det december och därmed kör vi vantmas. Vantstickning i alla dess färger. Perfekt nu med all snö som har kommit här.

Jobbar på med uppgifterna i utbildningen för att bli klar så snabbt som möjligt för en mysig jul. Visst jag kan repetera lite fakta inför tentan men helst inte sitta och skriva. Idag var jag väldigt ambitiös genom att skriva hela 5 sidor, igår skrev jag referenslistan. Det som ska göras nu är att sortera upp texten och utveckla lite egna tankar men den tunga faktan är nedskriven.

Förrutom tentan har jag jobbat mycket på mitt psyke. Jag har tagit del av några ljudböcker som handlar mycket om att skapa sig en medveten närvaro, att inte fastna eller inte vara medveten i livet. Det är faktiskt en del som introducerades i den KBT behandling som jag gick fast mer fördjupande så flummigt är det egentligen inte. Att leva i det förflutna är depression och ångest handlar om att leva i framtiden. Jag är framför allt det sista. Väntar på att nästa katastrof ska rasera hela min värld åter igen.

Den andra boken handlar om ett mer holistiskt förhållningssätt. Ganska likt det naprapaten brukade prata om och jag tror på att mycket av det är sant. Läkare, sjukgymnaster, naprapater säger emot varandra ibland men jag har konstaterat att vi inte vet allt om psykisk ohälsa.

Jag tror på att mycket hänger ihop i kroppen. När jag jobbade inom sjukvården fick jag många patienter som skulle genomgå röntgen för sin onda nacke eller axel när problemet inte fanns i kroppen. Likadant är det med olika undersökningar av mag - och tarm. Det är ganska sannolikt om röntgenbilderna inte visar någonting avvikande.

Jag hade tur på min gamla vårdcentral att få en läkare som identifierade min stress istället för att skynda sig med att skicka mig till röntgen, men jag vet inte om jag skulle ha lika tur idag och om det skulle ske idag med det jag vet så skulle jag sannolikt avboka min tid.

Jag har hela tiden förstått att jag inte har IBS (därför sökte jag aldrig för mina magbesvär) eller en allvarlig muskelsjukdom för jag har varit så pass medveten om min stress. Därför vill jag ge det jag läser en chans för att ändra mitt tankesätt eller få en djupare förståelse i hur kroppen fungerar. Jag ska bli frisk från mina muskelspänningar, så är det bara.