Har varit hemåt där jag är uppväxt hälsat på morfar och en kompis. Kompisen och jag hade främst målet att går runt i affärer se om det går att hitta några kläder. Gick sådär med att hitta kläder.

Själv köper jag alltid löste när jag är där. Annars blev det bara lite billigare nagellack också för min del. Älskar att kunna använda nagellack nu igen. Har ju inte kunnat göra det när jag jobbar inom vården. Älskar som sagt att samla på mig en massa färgstarkt nagellack, trots att jag inte är en färgstark person. Det ger mig en färg, men inte lika mycket som kläder i mycket färg (inte min grej).

Är på jakt efter kokosfiber och en växtlampa men beställer nog på nätet istället. Letade på IKEA som jag har hört ska ha men hittade inte.

Nu är jag i alla fall tillbaka hemma igen. Sambon uppskattar det tror jag. Har ganska ont i kroppen sen i fredags men tror att det börjar bli bättre. Har också ilningar i mina tänder, brukar av nån anledning få det på hösten och vintern. Har kollat med tandläkaren tidigare.

Vi fick i alla fall lite djupa intressanta samtal jag och min kompis. Pratade om livet med ångest. Hon sa någonting tänkbart som någon hade sagt till henne. "Du ska inte bara fokusera på att överleva, du ska leva också." Hon säger att jag oroar mig för en katastrof som aldrig kommer när jag har all chans i världen för att verkligen kunna leva. Det syftar på min hypokondri. Visst är det sant och jag ska göra mitt bästa.

Den första chilin.

Jag mår bra och hoppas på att det fortsätter så. Varje dag så funderar jag mycket på vad jag behöver och vad min kropp behöver. Finns det någonting som skaver. Ärligt talat har jag svårt att hitta tydliga svar, men jag testar mig fram.

Det jag har insett är i alla fall att jag behöver sådant som är positivt och lättsamt. Jag har alltid förnekat att jag skulle vara känslig, men jag funderar på om jag har hsp (highly sensitive person). Jag checkar av ganska många igenkänningsfaktorer. Kanske är det därför som jag aldrig har hamnat i konflikt när jag jobbat inom vården. För jag har kunnat känna av personerna och anpassat mig efter det så att ilskan lägger sig när jag bemöter deras ord. Kanske är det också därför som jag var så bra på att läsa min mamma, för även om vi bara pratade på telefonen och hon sa att allt var bra så kunde känslan inte lämna mig att det bara var en fasad och bakom den fanns en nedstämdhet. Och att jag trots att jag själv inte mådde dåligt och dagen var fin, min mammas röst låt glad men jag kunde känna en tyng i rummet av att någonting var fel.

Jag behöver mina pauser och kanske då också vila från intryck. Göra aktiviteter som är kravlösa. Behöver naturen. Borde inte göra flera saker samtidigt. Det jag verkligen behöver är sådant som är positivt. Jag är inte en person som kan lyssna på mordfall, deckare eller lyssna på nyheter om krig och annat elände. Jag bär med mig och hamnar nere i mörkret där jag tyvärr tillbringat för mycket tid. Då börjar jag tänka på de senaste åren, cancer och allting som jag saknar.

Jag har faktiskt så mycket som jag vill ha idag, men önskar att jag visste vad jag ville. Det kanske kommer med tiden.

Planterat palettblads frön. De behöver säkerligen en växtlampa nu när mörkret kommer. Växten nedan är en fantastisk växt även om den är lila. Den är diskret och passar in. Har en lite rustisk känsla över sig och den mår så bra. Det är ett palettblad som heter "giant exhibition marble".

Det har faktiskt varit en bra vecka och jobbet har gått bra. Dock märkte jag att jag fick ganska ont i nacke, axlar, rygg. Vaknade mitt i natten av att mitt huvud gjorde så ont. Har verkligen försökt att ha en positiv inställning. Men jag tror att det ibland bara blir för mycket. Däremot har jag varit helt slut efter jobbet.

Hemma har det också blivit lite mer ordning genom rensning av möbler och flytta upp möbler som passar in bättre.

Tycker ändå att det känns som vår lite mer nu. Knopparna är ändå på träden, luften är lite varmare, vitsipporna blommar. Maj är en bra månad. Tänk att det var ett helt år sedan vi gick på vår första husvisning tillsammans. Jag tror att jag är där jag ska vara, för jag minns hur det bara inte gick att vara lycklig förrut även om lägenheten var jättefin. Jag saknar verkligen dom vackra kakelugnarna i vardagsrummet och sovrummet.

Jag vill verkligen åka tillbaka dit när jag har semester, men jag vet inte hur det går med corona. Funderar på om campingar är öppna för jag skulle vilja åka runt med bilen själv. Jag brukar inte vara runt andra mer än nödvändigt, gillar att handla vid udda tider för att slippa folk. Det är mer att köra runt med bilen och njuta. Är det konstigt att göra det själv? Min sambo har inte semester samtidigt som jag. Får väl se.

Idag planterade jag mina elefantöra sticklingar i jord. Gjorde klart både en sjal där fransarna tog mycket lång tid och stickade tummar till ett par vantar. Blockade sjalen. Alltså har jag inte gjort så mycket, men mer behöver inte hända egentligen. Nu blir det nästa stickprojekt, en sjal i blått. Varit helt fast vid de nya avsnitten av Handmaid's Tale.