Två chiliplantor och en paprikaplanta. En annan chiliplanta har jag ställt utomhus då den har börjat blomma så insekterna kan hjälpa till att polenera så att det blir frukt. Paprikaplantan har jag köpt då det är för sent nu att så.

Omtentadag idag. Det finns en risk att jag tvivlade för mycket så att jag förstörde allting. Problemet är att föreläsarna snarare pratar runt saker utan att det blir tydligt vad vissa saker faktiskt innebär. Kurslitteraturen är 100 sidor för varje kapitel på engelska och översättningen blir inte alltid korrekt. Vi får se, men jag tvivlar väldigt starkt på att det gick bra.

Jag tog en promenad för att utforska centrum nära högskolan. Börjar lära mig att hitta nu. Behövde en paus för hjärnan att fokusera på någonting annat ett tag.

Handlade mer vadd då jag insåg att det som jag beställde på nätet inte var mycket. Panduro hade också bara små förpackningar. När man stickar djur går det ofta åt mer än vad man tror!

Det har gått ner lite med att sälja stickat, men jag tror att det kommer att gå upp i framtiden igen. Att sticka djur är kul i alla fall. Jag är en djurälskare så det hänger nog ihop med det. Nedan är en katt som jag stickade med overall.

Så just nu är det vad jag vill sticka. Djur och sjalar. Det är så kul att se hur djuren tar form och det är någonting som uppskattas. Tanken är att jag ska utforska Etsy världen, men det finns så sanslöst mycket där.

Inköp av garn har minskat men jag kunde inte motstå frestelsen i lördags. Tänk en tunn grönvit sjal. Det andra lär bli till ett djur.

Hur som helst. Jag mår bra. Våren är här så jag blir den bästa jag. Närvarande. Ja, mina tankar är ganska tysta. Har dessvärre ont. Njuter av att vara utomhus så mycket som möjligt. Följer hur våren kommer allt mer.

Har redan ont på flera ställen efter 4 dagar jobb. Det känns ju lovande... Något litet hopp fanns att det kanske skulle bli bättre efter en månads semester, men nej. Redan domningar ner i lillfingret så jag får väl passa på att boka in massage medans jag har friskvårdsbidrag. Känner gråten i halsen för att jag bara vill bort därifrån.

Idag är i alla fall en ledig dag. Var nyss och badade lite snabbt bara. Det är trots allt sommar!

Planterade om några chilis igen då jag såg att en av dom börjar få tecken till att blommor kommer att komma. Dom mår så bra. Nu borde de minsann ha plats att växa till sig för att bära frukt.

En fin elefantöra stickling.

Vi har bokat bord på restaurang. Sambon börjar sin semester nu och jag blev ju antagen till att plugga till bibliotekarie.

Jag tänker såhär att det är fortfarande mycket sommar kvar. Så om jag försöker njuta av den, ändå bada ibland eller sitta utomhus så kanske allt känns lite bättre. Också att få ett datum att förhålla sig till som den sista dagen som jag jobbar, så finns en tydlig plan att rikta in tankarna på.

Lite omplantering av chiliplantor och elefantöra. Chilisarna är planterade direkt i terrakottakrukor. Dom har växt under veckan som jag var borta!

Jag är alltså hemma igen. Efter att ha kört hem i en fulkpackad bil från mammas dödsbo, saker som var med på resan och nya köp. Köpte en massa te i Kalmar. Var i Jönköping på IKEA, Blomsterlandet och även Panduro för att köpa ögon till katten som jag stickar på. Att vara en ganska ny husägare innebär också att en del saker behövs.

Vill verkligen påpeka hur mycket bättre jag har känt mig den här sommaren, vilket väcker tron på att saker kan förändras till det bättre. Förra sommaren hade jag ju så fruktansvärt ont hela semestern förrutom de sista fyra dagarna då jag bestämde mig för att bara vara hemma och inte göra så mycket mer än att se tv och sticka, laga mat. Det var allt som min kropp klarade av då. Nu kan jag vara aktiv och det bästa är nog utan tidspress. Jag kan göra saker. Min kropp gör inte ont. Redan söndagen då semestern precis hade börjat var ju bättre.

Alltså vet jag att mitt jobb är det som orsakar problem. Är lösningen att sluta? Kanske det eller så är det inte alls det. Jag har ändå pratat med psykolog som instämt om att det skulle kunna vara en lösning. Den enda andra lösningen som jag kan se är att genomgå KBT igen om varför mitt jobb får mig att må så dåligt på alla plan. Jag är en helt annan människa när jag inte behöver vara där, men om stresskänsligheten fortfarande finns där som orsakas av traumat så kanske det inte hjälper ändå.

Livet borde vara så mycket mer än vad mitt är när jag jobbar. Jag klarar ju ingenting mer än att jobba. Fullständigt dränerad och full med smärta i hela kroppen.

Jag längtar tills dess att jag får beskedet från högskolan. Vill så gärna kunna komma tillbaka för att säga att jag lämnar för jag mår så dåligt fysiskt där. Jag vill verkligen plugga igen och den här gången kanske vara modigare än vad jag var då. Tänk att det var 6 år sedan jag väntade på ett sådant besked och jag sa även då att det inte behövde vara ett beslut för resten av mitt liv. Vi får se vad som händer och jag vill njuta varje dag som jag är ledig, känner att jag verkligen är mig själv och orkar göra saker, ta tag i saker.