Mitt arv, byrå full med garn.

Jag är så splittrad. Känns som att jag tänker för mycket och vill för mycket. Men jag kan inte släppa tanken på att svaret finns där någonstans. Problemet är att jag tänker alldeles för mycket. Jag vill inte vänta, utan jag vill få svar på en gång. Finns det människor att diskutera med för att reda ut tankarna?

Sedan cancern var nära så är det som att jag inte kan nöja mig med medelmåtta. Det är ingen brådska, men det skaver när det jag håller på med inte känns helt rätt. Kanske är det också svårt när livet flyter på och studierna kräver en hel del, så blir det omtentor.

Men... snart är det sommar! Jag får nog inget sommarjobb för jag kan inte förmå mig att ta någonting som jag vet kräver stresstålighet, jag är alldeles för skör. Har sökt flera jobb, men utan svar och jag är inte tillräckligt desperat för att söka vad som helst. Håller dock ögonen öppna. Min ekonomi är god ändå.

Mina axlar och nacke gör fruktansvärt ont. Jag vet att jag behöver psykolog hjälp. Alla inom vården som undersöker kroppen säger bara att jag är frisk. Liksom sjukgymnasten skickade hem mig efter 10 minuter. En positiv sak är dock att det snart är ett år sedan jag hade symtom på magkatarr. Enda symtomet som jag har på stress nu är smärtorna (för 3:e året i rad). Tänk att det snart är 5 år sedan mitt liv total vändes upp och ned efter mammas cancer besked. Känns ändå positivt.

Fåret finns nu på Tradera ❤️

Jag mår bra och jag älskar mitt hus. Tänkte på det att det är första gången i mitt liv som jag tycker om att komma hem. Som jag blir glad över det och tanken på att en semester är slut inte gör mig ledsen. Tidigare har jag alltid känt ångest. Så det är fantastiskt.

Vet inte om det är för att jag har allt som jag behöver. Jag har min sambo och vi har en lugn okomplicerad relation. Sedan har jag ett eget hus som vi får göra vad vi vill med utan att behöva tänka på någon annan. Vårat hus kommer bara att bli bättre och mer hemma. Jag vill inte flytta på många år!

Som bilden visar så hade vi möjlighet att använda altanen. Satt ute tills solen började gå ner med lite mys. Sambon var på fotboll så jag tittade på Youtube och stickade. Tidigare under dagen skrev jag också en del.

En annan sak som jag tänkte på är att jag är smärtfri. Jag tror inte på att det kommer att hålla även om jag självklart önskar det. Men också att tidigare när jag var stressad så skrämde det mig när pulsen gick upp när jag promenerade i alla backarna här och jag kände mig ur form. När pulsen ökade så blev jag nästan rädd.

Vilket jag inte förstod för jag har rört på mig nästan dagligen i 10 år. Varav när jag bodde i Jönköping njöt av powerwalks uppför Jönköpings branta backar. Jag förstår nu att det som jag känt senaste året sannolikt även det var en stressrelaktion eftersom pulsen ofta gick upp så mycket på jobbet. Den kopplades till ångest och stress. Nu däremot i promenaderna i backarna här var jag inte alls flåsig. Allting gick så lätt. Så åter en sak som får mig att känna mig som mig själv.

Passande att sticka en liten kanin eller hare av restgarner såhär vid påsk 🐰.

Jag mår äntligen bra nu (det har varit lite lättare hosta på nätterna, men inget som påverkat mig så mycket). Det känns som att jag har vaknat upp från ett vilande tillstånd då jag inte kunde göra någonting pga hosta vid minsta ansträngning. Nu har jag äntligen kunnat göra saker, vilket har känts så bra för mig. Även om det inte är stora saker så är det sådant som jag känt att jag har behövt att göra.

Jag har planerat om alla chiliplantor och även palettblad. Två av mina grövnväxter behöver någonting att klättra på först. Sen har jag packat en Sellpy påse med diverse arv och annat. Jag har startat upp en Etsy shop för handarbete, men det blir ett utforskande att lära sig hur någon hittar dit. Så jag har fotograferat stickningar som ska säljas.

Sambon har byggt på vår nya altan och jag har invigt den genom att sitta där och sticka i solen. Den ska ha tak också, men det går i alla fall att sitta där.

Påsken har egentligen aldrig varit så speciell för mig. Om inte annat ett vårtecken och en dag för god mat. Ikväll handlade den framför allt om att leka med sambons syskonbarn.

När jag tänker tillbaka så tänker jag på familjen. På mormors mat. Dessutom tänker jag på gångerna då mamma har hämtat mig i Norrköping hos pappa och gett mig ett påskägg med min favoritchocklad och några lotter. Då var det så mysigt att bara få lämna det andra bakom mig för att sitta i bilen med henne.

Året innan hon dog, inlagd på sjukhus och jag traumatiserad. 2020 när hon somnat in hade jag fruktansvärt mycket smärtor och jag var sjukskriven. Jag kunde inte ens utföra den lugnaste yogan utan att få smärtor i hela kroppen.

Nu är det bara skönt att ta det lungt. Utan någonting märkvärdigt. Pyssla lite hemma och sticka på någonting.