Distans till sorgen

Så det var ett tag sedan senaste gången som jag skrev någonting, eftersom jag inte har kunnat logga in på appen men nu har jag en ny bättre fungerande telefon. Tiden har gått och jag har mått oförskämt bra. Haft hatade huvudvärken två gånger och annars i stort sätt varit smärtfri. Värmen får min kropp till att må så mycket bättre. Precis som innan så känner jag att det var helt rätt att tillåta mig själv till att ha sommarlov, om man nu kan kalla det så som 27 år gammal.
Jag känner mig som mig själv igen, kan tänka klart på ett helt annat sätt än vad jag kunde tidigare. Nu har jag äntligen kunnat yoga regelbundet utan smärtor. Har slutat med p-piller också så jag känner att allting som jag känner är äkta. Samtidigt som de gjorde mig väldigt känslig på ett sätt som jag inte kände igen mig själv så var andra delar avtrubbade och hade inte samma toppar och dalar. Psykiskt sätt så kan jag absolut känna en skillnad, liksom känna större kärlek till min partner igen.
Däremot har bäckensmärtorna kommit tillbaka rejält, vilket får mig att känna mig övertygad om att de är väldigt hormonellt styrda då jag inte alls upplevt dem på samma sätt sedan 2020. I samband med mens hade jag fruktansvärt ont. Krampaktiga smärtor, låsningar i höften. Den är över nu, men smärtan är kvar. De sa att träning skulle hjälpa, men jag har verkligen tränat mitt bäcken, höfter och djup magmuskulatur. Jag märker att muskulaturen är starkare. Orkar inte gå igenom samma pers igen med en tredje persons åsikter.
Min kropp är så extremt känslig. Att ta sig ner i kroppen bort från att bara befinna sig i huvudet... Jag känner allt, minsta lilla skillnad som att allting förstoras upp. Registrerar det på en gång och vet precis när någonting är förändrat. En uppblåst mage i samband med PMS och hela min rygg samt mage blir öm i flera dagar efter, exempelvis. Tror att det är vad de kallar för sensitisering. Jag orkar inte riktigt ta mig an vården, men så länge jag är fri från huvudvärk eller öm runt huvudet så kan jag hantera smärtan som dock har varit väldigt låg under hela sommaren!
Jag har nu när jag har mer ork än på flera år tagit mig an att få ordning på saker i huset som jag inte tidigare har orkat. Beskurit vårt plommonträd vars grenar går kors och tvärs. Beskurit lite grenar i äppelträden. Tagit vara på plommon. Plockat hallon. Varit väldigt mycket i trädgården och utomhus, vilket får mig att må så bra. Att vara i naturen är den bästa terapin som jag kan tänka mig, det är att vara i nuet. Att se allting, alla färgnyanser, växter, alla ljud och att känna hur luften känns. Att bara få vara ute och ta hand om våra fruktträd har varit en sådan terapi för mig. Jag har kunnat följa naturens skiftningar på en helt ny nivå.

Kort vill jag också säga att jag känner mig mer distanserad till sorgen. Det känns äntligen som att jag har börjat få lite distans. Jag vill aldrig glömma, men vill inte känna som att det var igår.
Kommentarer