Tacksam för att det är fredag idag. Mår helt okej psykiskt. Igår var jag så extremt trött. På jobbet var det så mycket att vi fick ingen lunchrast och jag hann äta halva min lunch. Det bara fortsatte så resten av eftermiddagen och troligtvis ett bra tag efter att jag gick hem.

Som min mamma sa igår så gör det mesta i min kropp ont. Eller inte armar och knäna samt nedåt nedåt fötterna. Höger sida är helt okej med. Smärtan är en kombination mellan träningsvärk och känsliga muskler skulle jag tro. Bäckenet är otroligt ömt eller SI-lederna. Dvs strukturerna som binder samman nedre ländryggskotorna/sacrum (korsbenet). Området är väldigt känsligt beroende på hur jag sitter (om ryggen är rak eller svankar, böjd) och väldigt ömt att röra. Jag kommer att undvika jeans ett tag framöver och klä mig i klänning eller mjukare byxor då sömmarna på jeansen hamnar precis över där jag är som ömmast. Igår när jag böjde mig fram över handfatet kändes det som att någon stack in nålar mellan ryggen och bäckenet. Att jag skulle vara extremt känslig i det ligamentet (ett av kroppens starkaste) låter fullstädigt rimligt med tanken på smärtan. Dock ska jag sköta mig genom att göra övningarna som jag fick (de är inte så ansträngande, men effektiva).

Därför är jag tacksam för att dagen var lugn. Jag har skrivit lite som jag har tankar på att försöka få ihop till någonting. Att kunna få berätta min historia skulle vara så befriande om jag får ihop tillräckligt. Det är inte för att smutskasta någon, ärligt talat så bryr jag mig inte om han får reda på att det är om honom eller inte. Det är inte mitt problem för i så fall förtjänar han det. Egentligen handlar det mer om att få förståelse och för alla som har varit med om samma sak. Jag har känt mig så ensam i det och missförstådd.

Det enda sättet att skada en människa är inte genom att fysiskt slå den. Jag blev alltid frågad om han någonsin hade slagit mig. När jag sa att han inte hade gjort det så började de istället med att försöka försvara honom för att förklara allt som han gjorde för mig. Han gjorde inget av det förutom att bidra till att jag kom till världen. Han har inte bidragit ekonomiskt eller liknande för att försörja mig, så sluta säga det. Han har inte stöttat mig eller funnits där för mig. Det provocerar mig när människor försvarar ett svin.

Söndagskväll igen. Helgen har gått fort. Smärtorna har minskat men jag är fortfarande väldigt öm, brännande eller svidande smärta. Igår hade jag svårt att hålla saker i min vänstra hand. Har gjort lite nytta men ändå tagit det lugnt. Jag är väl ganska bestämd på att ta några dagar sjukskrivning för att se om jag kan varva ner och släppa spänningarna en aning. Början på veckan är den mest stressfulla och jag har väldigt svårt att arbeta över axlarna eller hålla patienter i handen/förflytta/hjälpa patienter för ryggen och nacken gör så ont. Jag känner att huvudet inte är med. Jag glömmer saker och ord. Sen har jag varit ganska stabil känslomässigt, men jag blir orolig när kroppen säger ifrån. Somnar tidigare än vad jag brukar också. Det är värt att se om det hjälper för även om det känns bättre just nu så kommer spänningarna att öka i axlarna igen. Jag ska se hur jag känner imorgon, men det känns som det rätta att göra. Det är bara svårt att släppa taget. Rätt tajming kommer aldrig att dyka upp för då kommer nya saker som ska göras. Det var en sak bokad på tisdag fick jag veta plötsligt i fredag eftermiddags och då hade jag ingenting att säga till om. Jag måste prioritera mitt eget välmående för jag är så trött på att ha ont. De behöver också få bevis för att det sliter på deras anställda hur situationen är just nu. För jag är stark men smärtan begränsar mig. Det är en sak att ha tillfällig smärta så som mensvärk men när den håller i sig dag efter dag månad efter månad så skapar det en trötthet. Jag har inte haft panikångest på 2 månader, men jag tror att man går igenom olika steg. Ångesten är mer generell att jag inte vill äta. Sen så kan jag inte dricka kalla drycker heller för då kan jag inte sluta frysa (en parentes som säkerligen beror på något).

Jag har köpt lite yogaredskap för att slappna av lite med restorative yoga. Fokus på andning och att komma ner i varv.