Vaknade självklart med lite huvudvärk. Känner spänningar i skalpen och i nacken. Det verkar uppstå när spänningar släpper. Var på massage igår då hon tog i ganska mycket. För enligt henne var jag väldigt spänd. Jo tack, jag vet. Då får det lov att göra lite ont just då om det är vad som krävs. Jag hatar den här huvudvärken och hoppas att den inte förvärras.

Började gårdagen med att sitta och vänta på bilen i 3 timmar på morgonen då den var på service. Sen på kvällen var jag lekkamrat till min sambos systers barn. Så underbart glad och härlig unge. När jag kom hem var jag helt slut. Låg och halvsov i soffan.

Ska försöka njuta den här helgen. Koppla av och göra precis vad jag känner för. Skulle vilja baka bröd då det blir lite tjatigt att alltid äta rostbröd.

Funderar en del på yrkesval. Känner mig en aning tråkig med min låga motivation, jag gör det jag ska det är inte det men är så ointresserad av att lära mig.

För jag tänker att det bästa skulle vara någonting som man är ganska garanterad att få jobb efter. Därför är en yrkesutbildning bra. Men om man nu har genomgått naturvetenskap på gymnasiet, absolut inte med toppbetyg utan ganska medelmåttigt. Betygen är absolut ingenting att konkurrera med. Högskoleprovet är mitt enda hopp. Jag har en kandidatexamen för att ha läst i 3 år, en yrkeslegitimation. Det är svårt att veta om man anses vara för utbildad för att läsa en yrkesexamen på komvux, fast mina gymnasiebetyg är inte så bra, godkända men inte så mycket mer.

Söker jag till högskolan och kommer in så kommer jag inte vara lika garanterad till jobb. Fast situationen kommer att förändras under tiden och jag är inte villig att flytta.

Efter att ha haft ett litet "break down" i tron att jag ska dö av cancer snart så känner jag mig lugnare igen. Det finns ingenting som skrämmer mig mer än det.

Lyckades hitta det garn som jag behöver i Borås idag. Lettlopi är slut i väldigt många färger på nätet, men i butiken fanns det så jag köpte lite extra så att jag har hemma. Neutrala färger som jag brukar ha som en bas. Min tröja kan alltså snart bli klar. Den som har varit en terapi på förmiddagarna innan jag ska jobba, men samtidigt en utmaning att förstå vissa saker i beskrivningen.

Idag har jag dock stickat på en katt. Beskrivningen som är på engelska har fått mig att tänka en extra gång.

Det har varit viktigt för mig att ta det så lugnt jag kan nu när jag är ledig. Värken i kroppen har verkligen varit extrem och väldigt utbredd i större delen av kroppen. Framförallt övre kroppen ner till knäna och upp till skalpen ungefär. Den här gången har det inte bara känts som spänningar/att vara uttröttad utan skarp smärta. Som att ha ramlat på asfalt och skrapat upp sår på kroppen som svider.

Hittade några grejer på apoteket som klistras på kroppen som värmer musklerna. De gör verkligen det och musklerna känns så mycket mjukare. Ända nackdelen är att när huden blir varm blir det lite fuktigt och tejpen kan lossna. Annars mycket smart grej som man kan ha i ungefär en hel dag. Funkar som en vetevärmare, men vissa delar av kroppen är svåra att lägga en vetevärmare på.

Ska försöka vara optimistisk att det blir bättre. Så skönt att ha helg i alla fall.

Smärtan är något bättre för tillfället. Vet inte om det är för att jag pratade med min kompis om det och skrev till min sambo igår morse att "jag vill säga upp mig eller till en början gå ner i tid". Får såna skuldkänslor över att ha sökt ett jobb och i hemlighet planerar att sluta. Tänker att bara stå ut lite till.

Jag är verkligen en person som vill göra förändringar här och nu (sen jag blev frisk från min depression och insåg att jag hade slösat bort mitt liv/kom inte ihåg 3 år av mitt liv för jag var så utbränd). Livet fungerar inte så vilket gör mig frustrerad.

Jag måste ha ett väl starkt psyke i alla fall för kollapsa verkar jag aldrig göra. Om jag varit en sån person som plötsligt inte kunde resa sig upp från sängen eller bara kollapsade så hade det varit enklare. Men hur mycket ångest jag än har och hur ont det än gör så fungerar jag.

Min kompis sa tänkvärda saker att jag säkert är bra på mitt jobb och att det är intressant. Men det passar inte, för jag vill inte må såhär. Min utbildning finns kvar att återvända till om jag vill. Kanske skulle ett jobb som på Ica eller plocka varor vara en tillfällig tillflykt, men då skäms jag. Som att jag sviker om jag lämnar.

Sommaren känns som en evighet bort. Jag vill söka en utbildning eller fler. Klarar jag det här till sommaren? Det beror på. Kroppen klarar det nog, men hur jag känner är något annat.