Vårt köksfönster för chilis just nu jag flyttar runt dom men dom är mest skyddade där. Flyttade in 2 eftersom en blev riktigt skadad av regn och åskovädret förra veckan.

Idag har varit en bra dag, men söndagsångesten har funnits där i bakhuvudet. Tiden har gått lagom fort. Smärtorna i axlar och rygg finns kvar fast de är bättre. Att det är fyra veckor kvar repeteras som ett mantra. Det är svårt att koppla av helt och jag vet att det blir som en negativ spiral där jag redan nu känner mig ledsen och oroar mig för att kroppen ska göra ännu mer ont nästa vecka.

Jag har kollat lite på schemat för de första dagarna på högskolan. Har promenerat i naturen. Fotograferat saker som jag har stickat. Gjort och gått igenom annonser på Tradera.

Nu har jag väl ändå gått igenom det som var mammas saker. Jag har klippt alla hennes kort, sparat över alla fotografier på hennes telefon och återställt den till fabriksinställningar. Ärligt talat så har jag inte varit redo tidigare då telefonen ändå alltid var vid hennes sida tills slutet för att kunna ha kontakt med människor. Idag kunde jag rensa den utan att bli sentimental men det har gått 1,5 år. När jag ser bilder från den julen 2019 så ser jag ju nu hur svag, blek nästan vit i ansiktet och svullen i ansiktet hon var. Jag ser att det är en människa som är nära döden och jag ser det i patienter ibland. Den där särskilda trötta blicken och orkeslösheten, smala ben och svullen överkropp av all vätska som samlas i kroppen. Jag ser det och undrar varför läkarna fortsätter att utreda patienter för sjukdomar ibland och jag blir irriterad för det borde ha upphört innan dess.

Men det är i alla fall ett tecken på att livet går vidare. Min mamma fortsätter att vara i mina drömmar nästan varje natt men nu för tiden är hon frisk. När jag vaknar är det för en sekund som att hon fortfarande lever tills några sekunder går och jag inser att hon är död. I mina drömmar är hon så verklig. Mormor är också där ibland. Vi umgås som vi brukade göra. Dessa drömmar är bara trevliga.

Så nu kör vi, augusti och svalare temperaturer. Envishet.

Nu har jag beskurit mina palettblad Chocolate covered cherry. Inte säker på att jag har gjort rätt men vi får se hur de växer nu. Jag skulle vilja få en mer buskiga växt, de har varit så ojämna med stora blad åt ena hållet. Men en sak är säker och det är att de trivs väldigt bra för det växer ut hur många nya blad som helst.

Tiden går fort när man har semester och jag vill verkligen njuta av de sista dagarna. Livet är bra nu helt enkelt. Så här vill jag alltid må.

Efter frukosten körde jag ner till badplatsen och simmade i sjön. Inte alls kallt utan behagligt svalkande. Annars har jag skrivit i flera timmar. Snart är jag klar för slutet närmar sig. Allt är skrivet i fel ordning och behöver organiseras. Skrivet för hand.

Det fokuserar på relationen mellan mig och min pappa. Min psykiska ohälsa och kulturen att inte prata om psykisk ohälsa. Nu kanske någonting kan lämna mig när det får komma ut i ord. Jag tror inte att jag är redo för att skriva om cancern än utan att det blir gråtfest. Den berörs bara ytligt. Saker som jag skriver om nu har jag pratat om fast inte på djupet, i alla fall inte psykisk ohälsa.

Hoppas så mycket på positiva nyheter från högskolan på fredag. Annars blir det väldigt tungt. Försöker att inte tänka för mycket på det.

Idag skulle mamma ha fyllt 51 år och nu var det snart 1,5 år sedan hon somnade in. Men jag känner inte att 8 juni är en sorgsen dag. Den har nästan alltid varit fin, varm och solig.

Nu när sommaren är här så saknar jag våra semestrar tillsammans. Kryssningar till Finland, husvagnssemestrar på Öland, tält på Gotland, Halmstad. Att hyra hotellrum någonstans och sen känna att det inte är dags att åka hem än så att vi spontant letade efter ett annat hotellrum någon annan stans på vägen. Hur vi upptäckte Sverige ihop.

Framförallt saknar jag våra samtal för inga andra har varit så ärliga som med henne. Jag saknar henne när hon var frisk och nu kan jag mer tänka på henne som frisk än vad jag kunde i början. Tiden ger distans.

Jag vill inte att den här dagen ska vara fylld med sorg. Tvärtom vill jag leva så jävla mycket och må bra. Tvekar inte en sekund på att det är vad hon också vill.

Älskar dig så mycket mamma och saknar dig otroligt mycket.