Cancer Anhörig | GinaHer
  • Magazine
  • Bloggar
    • Nya bloggar
      • Design & inredning
      • Foto
      • Föräldraskap
      • Mode
      • Träning & hälsa
    • Topplistor
    • Foto
    • Föräldraskap
    • Mode
    • Träning & hälsa
  • Fler
    • Design & inredning
  • Topplistor
  • Skapa blogg
Livet 2021
  • Profile
  • Outfits
  • Travel
  • Archive
    • mars 2021
    • februari 2021
    • januari 2021
    • december 2020
    • november 2020
    • oktober 2020
    • september 2020
    • augusti 2020
    • juli 2020
    • juni 2020
    • maj 2020
    • april 2020
    • mars 2020
    • februari 2020
    • januari 2020
    • december 2019
    • november 2019
    • oktober 2019
    • september 2019
    • augusti 2019
    • juli 2019
    • juni 2019
GinaHer
GinaHer
  • Nouw

Kategorier

  • Barndomstrauma
  • Byta jobb
  • Bäckensmärta
  • Cancer
  • Cancer Anhörig
  • Distansförhållande
  • Familj konflikt
  • Garn
  • Gitarr
  • Hypermobilitetssyndrom
  • Jobb ångest
  • KBT
  • Kreativitet
  • Mat ångest
  • Odling
  • Ortorexi
  • PCOS
  • Panikångest
  • Positivt tänkande
  • Prolactinom
  • Psykisk ohälsa
  • Skolsköterska
  • Skrivande
  • Stickning
  • Stress
  • Terapi
  • Trasig relation
  • Träningshets
  • Träningsnarkoman
  • Viktångest
  • avsked
  • cancer närstående
  • dödsfall
  • flytt
  • frossa
  • förkyldning
  • garnfärgning
  • långvarig smärta
  • muskelvärk
  • nässpray
  • sexuellt utsatt på nätet
  • sjukskrivning
  • självskadebeteende
  • skräckfilm
  • sorg
  • spa
  • utmattning
  • utsatt på nätet
  • Ändra riktning i livet
  • Ätstörning
  • Ångest
  • Överrörlighet

Om jag visste

fredag 15 januari 2021, 21:34

Det är egentligen mycket positivt nu. Vi fick förlovningsringarna idag, jag är glad över att vara här för det är ett stress moment mindre.

Det är ett år sedan den tyngsta veckan i mitt liv. Ett år sedan hon somnade in nästa vecka. På ett sätt är det skönt att det är ett år sedan. Livet går vidare även efter en tung förlust. Det har till och med blivit viktigare. Dock kan det skapa krav på att ta tag i saker, göra saker. Ta hand om sig själv så att livet blir så bra som det bara kan bli. Det händer inte på en gång.

Jag känner att jag har ett hårt bakslag. Fast i en situation med ett jobb jag känner att jag inte fysiskt klarar av. Jag vill stå ut, men jag har så ont i hela kroppen. Verkligen hela kroppen, visst jag kan röra mig men känner mig så skör att vidröra. Så stresskänslig att jag blir helt nollställd och ännu mer spänd.

Jag önskar att någon kunde tala om för mig vad rätt sak är att göra nu. Tydligen så ska jag veta, men jag vet inte riktigt. Jag har ju gått KBT, fått berättat varför jag har ont men jag känner inte att jag har kontroll.

Ska jag söka mig till vårdcentralen igen? Tala om den hopplösa situationen som jag känner att jag befinner mig i på jobbet, hur ont kroppen gör igen. Jag är ganska säker på att de kommer förstå för enligt läkaren förra året så levde jag länge i en extremt stressig situation. Kanske behöver mer saker bearbetas, jag tror att det finns tidigare saker som behöver bearbetas för jag känner att de påverkar mig i min relation. Gör mig rädd och orolig. Så rädd för konflikter, att bli dömd av min familj att jag skulle hamna i en situation som min mamma var i fastän jag känner att vår relation är bra. Att han är bra för mig.

Kanske, jag vet inte. Jag skulle vilja sluta. Göra någonting som är i lugnare tempo, men vad är det? Det känns som att i dagens samhälle så är det viktigt med stresstålighet, men vad gör vi som inte är det? Ett jobb där det går att styra mer fritt.

  • muskelvärk, sorg, Cancer Anhörig, långvarig smärta, Cancer

Gillar

Kommentarer

En söndag i november

söndag 8 november 2020, 20:32

Idag har vi hämtat nylackerade skåpluckor till köket som har gått från att vara gula till att bli ljusgrå. När alla blir monterade så är köket äntligen i ordning och då kan en hel del kartonger tömmas. Ser faktiskt emot att laga mat och baka där.

Tog en promenad och utforskade omgivningarna. Vi har inte umgåtts så mycket han har haft fullt upp att ordna och jag fick hit ett släp med flera saker som är mina att lasta ur.

För mig blev det ändå en del vila då min kropp krävde det. Hatar att vara en del av sjukvården nu. Inte nog med att man ska leva med cancer i sin vardag dygnet runt, när det väl är över så kommer Corona viruset. Att bli tvingad att bära visir 8 timmar som trycker emot huvudet och muskler som jag redan har problem med, men om jag nu kommer få så ont att jag inte kan göra ett bra jobb så får det väl bli så.

Det känns som att mina tankar är ganska bestämda kring hur jag känner de är ganska konstanta. Visst skäms jag, men livet förändras när man inser att livet inte ska slösas bort med att levas konstant trött och att tiden med familjen är värdefull. Jag vill diskutera med en utomstående för jag känner att familjen är svår att diskutera med, de forstår inte för de jobbar inte inom vården eller behövt lyssna varje kväll på ångesten som cancersmärtor ger. Vi får bara se hur det går nu med corona.

  • Cancer Anhörig, flytt, Byta jobb, Ändra riktning i livet

Gillar

Kommentarer

Förändringar kommer

onsdag 26 augusti 2020, 20:17

Tror inte att jag har fattat att jag verkligen gjort det än. Sagt upp mig på jobbet pga ett jobberbjudande. Kan nog inte förstå att jag verkligen kommer att lämna Småland och flytta till västsverige.

Därför kan jag nog inte vara riktigt glad än för jag skulle vilja ha en garanterad bostad. Hoppas hus nu på att det finns snälla människor som går med på att sälja sitt hus utan att bara vara ute efter att få så många bud som möjligt, vi vill ändå försöka tänka på vad huset faktiskt är värt. Förstår inte när man vill höja för mycket redan från början till ett pris som är över vad husets värde är och att mäklaren sen förväntar sig svar redan samma kväll. Fattar varför man gör så men om pengarna inte behövs för att få huset så är det ganska onödigt.

Hade vi bara haft ett hus med så hade det känts så bra. Men det är ju så konstigt att jag faktiskt kommer att få möjlighet att lämna detta bakom mig. Det finns någonting i miljön här, alla minnen som gör att jag bara inte kan njuta och slappna av. Spänningar av att vara där som att kroppen har ett eget minne även om hjärnan inte kopplar det.

Jag vet att jag måste göra det här för min skull. Kan inte stanna här för den nära släktingen som finns kvar här, vi träffas ändå inte varje vecka och prata kan vi göra ändå. Känner verkligen efter allt att det jag gör nu ska vara för min skull. Verkligen försöka att ta hand om mig själv. För det är inte så jag har levt innan, jag har varit rädd och valt att bo här för att få vara nära henne när hon levde. Men nu vet jag, det har cancern lärt mig att man faktiskt måste ta hand om sig själv. Det är inte egoistiskt bara nödvändigt.

  • Cancer Anhörig, Distansförhållande, Cancer, flytt

Gillar

Kommentarer

GinaHer

  • Gå till Profil
  • Gå till Startsidan
  • Gå till RSS
  • Gå till Sitemap

Blogga på Nouw

  • Skapa konto
  • Tjäna pengar på din blogg
  • Tagga produkter med Metapic
  • Flytta din blogg till Nouw

Bloggar

  • Allmänt
  • Annat
  • Design & inredning
  • Foto
  • Föräldraskap
  • Hästar & ridsport
  • Mat & recept
  • Mode
  • Personligt
  • Resor & utland
  • Sport
  • Träning & hälsa

Nouw

  • Magazine
  • Allmänna villkor
  • Sekretesspolicy
  • Kakor
  • Kontakta oss
  • Hjälp
  • Driftinformation
  • Build: 2021-03-05 13:40