Ångestmänniska

Paranoid gällande vårt förhållande, förmodligen hormoner som spökar. Vill inte äta för jag ser någonting gigantiskt i spegeln. Borde egentligen laga mat men åt 3 riskakor istället. Har ätit på jobbet. Men nu tittar jag bara i kylskåpet och frysen utan att se något som jag vill ha. Allt jag ser är fett och kolhydrater. Rädslan är för stark. Jag vill inte ha den, vill se min kropp som andra ser den.

Det är ungefär 5 år sedan men jag har ångest varje dag. Det handlar om att inte låta den ätstörda rösten vara starkare än mitt riktiga jag. Jag vet att det är idiotiskt att svälta sig själv och få ångest över ett litet kex med ost på. Ändå finns det så många idéer. Ät inte fler än 3, vandra runt i lägenheten när jag borstar tänder och ta aldrig en omväg. En del idéer sitter då djupt inne att de är självklara tills någon ifrågasätter dem.

Sen förknippar jag dessa ätstörda beteenden med min menscykel och med annat stressigt i livet. Dessa beteenden dyker upp som till exempel när något tufft händer. Då säger min kropp att jag inte ska äta och måste träna. Det första jag gjorde när jag fick veta att mamma har cancer var att träna i 1,5 timma. Men jag ska jobba på det, prata om det.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229