Vaknade självklart med lite huvudvärk. Känner spänningar i skalpen och i nacken. Det verkar uppstå när spänningar släpper. Var på massage igår då hon tog i ganska mycket. För enligt henne var jag väldigt spänd. Jo tack, jag vet. Då får det lov att göra lite ont just då om det är vad som krävs. Jag hatar den här huvudvärken och hoppas att den inte förvärras.

Började gårdagen med att sitta och vänta på bilen i 3 timmar på morgonen då den var på service. Sen på kvällen var jag lekkamrat till min sambos systers barn. Så underbart glad och härlig unge. När jag kom hem var jag helt slut. Låg och halvsov i soffan.

Ska försöka njuta den här helgen. Koppla av och göra precis vad jag känner för. Skulle vilja baka bröd då det blir lite tjatigt att alltid äta rostbröd.

Funderar en del på yrkesval. Känner mig en aning tråkig med min låga motivation, jag gör det jag ska det är inte det men är så ointresserad av att lära mig.

För jag tänker att det bästa skulle vara någonting som man är ganska garanterad att få jobb efter. Därför är en yrkesutbildning bra. Men om man nu har genomgått naturvetenskap på gymnasiet, absolut inte med toppbetyg utan ganska medelmåttigt. Betygen är absolut ingenting att konkurrera med. Högskoleprovet är mitt enda hopp. Jag har en kandidatexamen för att ha läst i 3 år, en yrkeslegitimation. Det är svårt att veta om man anses vara för utbildad för att läsa en yrkesexamen på komvux, fast mina gymnasiebetyg är inte så bra, godkända men inte så mycket mer.

Söker jag till högskolan och kommer in så kommer jag inte vara lika garanterad till jobb. Fast situationen kommer att förändras under tiden och jag är inte villig att flytta.

Fick lite vårkänslor innan kylan kom tillbaka igen. Glada våriga färger till än isländsk tröja. Brukar sitta och sticka, titta på något på förmiddagen innan jag ska jobba kväll. Idag är sista 'dagen' jag jobbar den här veckan och jag är tacksam för att det är ett kvällspass.

Letade också fram mina gymnasiebetyg som jag behöver till att söka utbildning. Ansökan öppnar nästa vecka.

Känner mig lite närmre känslorna just nu på grund av hormonella anledningar. Känner av foglossning i vänster bäckenhalva. Men imorgon ska jag på massage som jag hoppas kommer mjuka upp mig. Finns en risk att jag kommer att få ont efteråt, det märks. Det är olika hur känslig jag är.

Nu tar jag helg i alla fall och då spelar jobb igen roll. Den mänskliga faktorn gör att fel kan inträffa och allt man kan göra är att se det som erfarenhet och lära sig något av det. Inte grubbla, grubbla är dåligt.

Tittade klart på Sabrina (gillade det då det påminner om vissa skräckfilmer jag sett under åren) på Netflix samtidigt som jag funderade på hur jag skulle lösa så att det blev bra vid axlarna på tröjan. Upplevde inte att beskrivningen talade om det och jag har inte stickat tröjor på det viset innan, man har då stickat ihop delarna vid ärmarna. Här stod det ingenting. Men jag tycker att jag kom på en lösning i slutet som gör att axlarna ser bra ut och säkerligen inte som det är tänkt att man ska göra.

Var ute och gick en promenad som blev ganska lång. Längst med sjön och längst med en grusväg i skogen. Vädret var ganska blåsigt så jag blev lite kall. Jag visste heller inte riktigt vart jag var, men med hjälp av GPS förstod jag åt vilket håll jag skulle gå då omgivningarna är nya för mig. Längtar så mycket tills jag får gå där när det är grönt ute.

Mår ganska bra faktiskt. Känner mig ganska lugn. Försöker att släppa jobbet och ångesten kring det när jag är hemma. När jag är ute på promenad så vill jag verkligen vara där och då. Känna hur luften känns, se mig omkring och verkligen uppskatta upplevelsen.

Det finns en viss rädsla för att jag nog ska bli upplärd där jag har undvikt att vara sen hösten 2019 och som jag satt på min mammas dödsbädd och inte visste när jag skulle klara av igen. Jag ska ta det för var det är och se hur det känns. Inte bara förutsätta att det kommer att kännas på ett visst sätt. Ska göra så gott jag kan. Det är ju KBT kan man säga.

Men jag är ändå ganska inställd på att jag vill göra en karriärförändring och det vill jag göra för min egen skull. Jag vill kunna må bra i min levnadssituation. Testa någonting helt annat än sjukvård. Jag är ganska missnöjd med sjunvårdssystemet, känner att pressen som är just nu vad vi behöver prestera är för hård. Jag har inte den energin eller orken. Det sliter på mig och min kropp. Förstå att det tog 1,5 vecka att återhämta mig efter att ha jobbat helg. Kroppen gjorde så fruktansvärt ont.

Det är inte värt det och om jag kan göra någonting för att minska risken att dö för tidigt (som min rädsla är) så vill jag göra det. Mina värderingar är så annorlunda nu efter att ha levt så nära cancer i flera år. Jag förstår att det är svårt att förstå om man själv inte har varit där. Men jag känner hur år av mitt liv bara har slösats bort. Av psykisk ohälsa och stress.

Nu är det min tur att verkligen kunna uppskatta livet och det kan jag inte göra just nu när jag är helt slutkörd hela tiden. Jag vill kunna ha mer kontroll över min livssituation. Att corona kom efter cancern har varit en sån frustration för jag har varit fast att befinna mig nära mitt hem sen 2017.

Jag funderar på hur mycket tid jag vill lägga på en utbildning. Rädd för att lägga flera år på någonting som kommer vara svårt att få jobb efter. Funderar just nu på florist få jag verkligen är en kreativ person, vilken form av kreativitet har egentligen inte varit viktig. Bara att få skapa. Till slut behöver jag nog bara våga testa.

Det jag tycker är jobbigt är alla reaktioner och alla frågor. Att man ska vara tacksam att ha ett jobb. Förstår det men mitt jobb är delvis kopplat till mitt trauma. Det kan komma så nära ibland. Allt jag kan säga är att jag måste få testa, för just nu mår jag inte bra inom sjukvården. Oavsett om jag är bra på mitt jobb eller ej så mår jag inte bra psykiskt av det.