Avlägset på något sätt
Det är konstigt att det på något sätt ändå kan kännas så avlägset nu. När det pratas om cancer på jobbet eller jag träffar en patient med cancer för jag känner igen det så väl. Minns hur det känns att vara mitt inne i det. Ovissheten att inte ha någon aning om åt vilket håll det går när man fortfarande är relativt pigg. Det som man går igenom med behandlingarna, kontrollerna, venport, håravfall. Att inte veta hur mycket tid man får. Ändå så vet jag så väl att det har hänt för hon finns inte här och jag saknar henne så mycket att inte ord kan beskriva det. Som man bara kan förstå om man förlorar någon riktigt nära. Det gör så ont. Ändå vet jag att det fanns bara en väg. Väljer ändå att tänka att hon finns med mig alltid.