Det är konstigt att det på något sätt ändå kan kännas så avlägset nu. När det pratas om cancer på jobbet eller jag träffar en patient med cancer för jag känner igen det så väl. Minns hur det känns att vara mitt inne i det. Ovissheten att inte ha någon aning om åt vilket håll det går när man fortfarande är relativt pigg. Det som man går igenom med behandlingarna, kontrollerna,  venport, håravfall. Att inte veta hur mycket tid man får. Ändå så vet jag så väl att det har hänt för hon finns inte här och jag saknar henne så mycket att inte ord kan beskriva det. Som man bara kan förstå om man förlorar någon riktigt nära. Det gör så ont. Ändå vet jag att det fanns bara en väg. Väljer ändå att tänka att hon finns med mig alltid.

Den här helgen har bara handlat om att packa så mycket som möjligt och att emellertid ta det lite lungt. Det mesta är faktiskt nerpackat, egentligen bara få saker som inte är det. Natten till lördag fick jag sova på soffan eftersom en katt gjort sitt i sängen. Ändå mysigt men lite trångt. Nu kör vi sista veckan i lägenheten och på det här jobbet. Har kommit in i en period där jag känner att jag vill byta yrke helt, men påminner mig själv om att jag måste ge det en chans till på annan ort. Tänker ändå inte söka någonting nu under hösten och i ärlighetens namn vill jag nog inte att det ska vara universitet/högskola. En C-uppsats och allt vetenskapligt som det innebär. Vi får se hur jag känner på ny ort.

Det ska bli så skönt att få sköta vårt eget för även om människor runt omkring oss kan ha åsikter så är det vårat hus. Jag behöver inte leta papperskorgar längst med gångvägarna för att slänga påsar från kattlådan för att min hyresvärd inte klarar av att det luktar i soptunnan, inte låter mig slänga påsarna där. De har fått för sig att min matta luktar när jag hänger den utanför min dörr trots att den har blivit dränkt med såpa och vatten. Jag lovar att det inte är den. Som idag kände jag att det luktade efter att jag lagat mat i trapphuset och då skrev dom att mattan luktade men jag känner ingenting ingen av mina besökare känner någonting. Som att dom får för sig att den luktar bara för att jag har djur om jag ställt ut den nyskrubbade kattburen så hade dom säkert sagt att den luktar men den har jag bara tvättat för att bli av med lukter från kattens stresshormoner. Det irriterar mig för den har hängt där i en vecka men nu när jag lagat mat så skriver dom att det luktar. Jag flyttar snart, tack.

Jag tror på att egentligen så kan man göra för mesta som man vill i livet om man verkligen jobbar på att lyckas. Man kan inte bara få det serverat som man vill ha det om man inte försöker. Jag har fått en idé på någonting som jag kanske skulle kunna vara bra på. Det finns ändå en tanke inombords som bryr sig för mycket vad andra människor tänker. Det spelar ju egentligen ingen roll. Det är ju jag som ska leva med det. Vi får se. Nu ska jag ge det här nya jobbet en chans och se hur det känns. Jag måste försöka vara öppen och positiv för att det kan bli bra, dock övertygad om att mitt liv kommer att bli bra som sambo. Bara inte övertygad om min yrkesväg. Kanske är det bättre att testa att söka. Se hur det känns, hur det går och ta andra människors reaktioner efter det.