Tankar om onödig stress
KBTn närmar sig sitt slut liksom tiden i Småland. Det är svårt att säga hur mycket den har gett mig och hur mycket den har påverkat. Kanske mer än vad jag tror vad vet jag.
Det som ändå har varit viktigast för mig är att jobba för att livet ska gå i den riktningen som jag vill att det ska. Samt att få lära sig hur sorg fungerar, att det inte är som ångesten utan en nödvändig känsla. För mig handlar det väldigt mycket om att ta hand om mig själv. Det går inte att veta men om någonting i alla fall kan minska risken så är det värt det. Om jag kan undvika att leva flera år i stress, vilket jag redan har gjort så är väl det bra. För även om hela situationen med alla människor som jag förlorat i cancer har varit otroligt tung så finns det vissa insikter efter det. Slutligen så finns det bara du. Dessa människor ville att du skulle få leva ett liv fritt ifrån dessa fruktansvärda upplevelser.
Jag vill inte leva ett liv i onödig stress. Situationer kan vara krävande men det betyder inte nödvändigtvis att bli tvungen till att stressa. Just därför är jag tveksam till hela situationen om att befinna sig inom sjukvården och all den stress som personalbrist som det kan innebära. Vi får se hur det kommer att kännas framöver. Veckorna här har i alla fall varit tunga och belastande, producera för att statistiken ska se bra ut utan tanken på att det finns människor bakom. Vi får se hur det kommer att kännas framöver.
Oktober närmar sig verkligen och snart finns nyckeln till huset i min hand.