Världens tråkigaste design har jag måste ändra den nån gång men jag är lite paranoid av vissa orsaker och jag träffar så mycket människor på mitt jobb så jag förblir anonym ett tag.
Var hos min älskling i helgen för att fira honom. Vi hade kul väldigt härligt att umgås. Han får mig att må så bra. Dock smittade han mig med sin förkylning vilket han har fått höra ett antal gånger. Förlåt älskling. Är tillbaka på jobbet men inte i toppform på grund av förkylningen.

Smärtorna finns där men inte alls lika mycket. Ibland hugger det till på vissa punkter. Svanken och revbenen eller skulderbladen. Ibland även bäckenet. Smärtan är dock inte brännande och plågsam av beröring. Det är inte som att huden brinner. Jag vet inte hur det kommer kännas framöver men jag ska kolla upp hur det fungerar om jag behöver vara hemma igen. Jag har en väldigt känslig punkt på revbenet tror jag i alla fall vid sidan av bröstbenet. När jag andas fel gör det ont men om jag övar diafragma andning är det smärtfritt.

Att styra sina andningsmönster är inte så lätt men att dra in rikligt med luft geom näsan hjälper att hitta rätt. Görs andningen rätt så stannar bröstkorgen kvar i samma höjd men magen höjs och sänks. Så jag tror att lägga fokus på magen underlättar. En hand kan vara på bröstkorgen för att se till att den är still. Andningen blir mer effektiv. Men jag skulle snarare säga att fokusera på magen även om luft dras in i lungorna för att det ska bli rätt.

Jag har varit hemma i några dagar nu. Saknar inte jobbet utan tänker mest på nyfikna kollegor. Ryggen och nacken är fortsatt smärtsam men något bättre. I måndagskväll så var det som att hela ryggen, axlarna, nacken och revbenen gjorde ont. Det skapade en känsla av panik och insikt i hur spänd jag faktiskt har varit som kroppen har gått lagrades på. Skulderbladen är extremt ömma och smärtsamma.

Idag var jag hos naprapaten hon knäckte nacken och masserade men mest handlade det om att jag andas med axlarna och svankar med ryggen vilket innebär mycket belastning på dessa muskler. Jag ska lära mig att andas med diafragman och minska svankandet. Sen är det nåt med att bäckenet på vänster sida inte är stabilt och så är jag överrörlig. Så jag ska balansera den sidan av bäckenet.

Hon tror att det är nåt med min vänstra höft för den hoppar till och beter sig lite konstigt. Så det kan bli så att den behöver röntgas vi får väl se om det är ortopeder som har hand om det. I så fall skulle det delvis förklara min smärta i höften emellanåt.

Jag kommer vara hemma resten av veckan gör att komma ner i varv. Öva på diafragmaandning. Men det tar väl tid innan inflammation av muskler går ner annars får jag väl kontakta nån läkare men jag vill inte knapra tabletter som förstör min mage så som NSAID preparat. Tack vet jag magnesium.

Söndagskväll igen. Helgen har gått fort. Smärtorna har minskat men jag är fortfarande väldigt öm, brännande eller svidande smärta. Igår hade jag svårt att hålla saker i min vänstra hand. Har gjort lite nytta men ändå tagit det lugnt. Jag är väl ganska bestämd på att ta några dagar sjukskrivning för att se om jag kan varva ner och släppa spänningarna en aning. Början på veckan är den mest stressfulla och jag har väldigt svårt att arbeta över axlarna eller hålla patienter i handen/förflytta/hjälpa patienter för ryggen och nacken gör så ont. Jag känner att huvudet inte är med. Jag glömmer saker och ord. Sen har jag varit ganska stabil känslomässigt, men jag blir orolig när kroppen säger ifrån. Somnar tidigare än vad jag brukar också. Det är värt att se om det hjälper för även om det känns bättre just nu så kommer spänningarna att öka i axlarna igen. Jag ska se hur jag känner imorgon, men det känns som det rätta att göra. Det är bara svårt att släppa taget. Rätt tajming kommer aldrig att dyka upp för då kommer nya saker som ska göras. Det var en sak bokad på tisdag fick jag veta plötsligt i fredag eftermiddags och då hade jag ingenting att säga till om. Jag måste prioritera mitt eget välmående för jag är så trött på att ha ont. De behöver också få bevis för att det sliter på deras anställda hur situationen är just nu. För jag är stark men smärtan begränsar mig. Det är en sak att ha tillfällig smärta så som mensvärk men när den håller i sig dag efter dag månad efter månad så skapar det en trötthet. Jag har inte haft panikångest på 2 månader, men jag tror att man går igenom olika steg. Ångesten är mer generell att jag inte vill äta. Sen så kan jag inte dricka kalla drycker heller för då kan jag inte sluta frysa (en parentes som säkerligen beror på något).

Jag har köpt lite yogaredskap för att slappna av lite med restorative yoga. Fokus på andning och att komma ner i varv.