Jag tänkte lite, nu när jag under den senaste veckan har lyssnat på en podd som tog upp det här ämnet. På skammen som finns, som man bär. Än har jag inte kunnat berätta för min partner. Skammen sätter stopp på orden. Sen har jag förstått att det är ett vanligare än vad man tror vilket är vidrigt. Jag vill prata om det och vet att jag inte skulle bli dömd. Jag är ett offer för jag träffade denhär mannen när jag mådde som sämst. Vid den tiden var jag så djupt deprimerad och isolerad. Han förstod mig när jag pratade om depression och ångest. Jag blev blind för hans dåliga sidor. Fick för mig att jag var kär. Intalade att det han tjatade om inte var fel. Han var 21 år och jag var 16. Jag tror inte att vissa människor vet om hur mycket män det finns där ute på olika sidor på nätet. Ställen som inte har nånting med dejting eller sex att göra. De finns överallt. Två av dessa män har funnit mig. En på Youtube och en på en musiksida. Det var aldrig min avsikt, utan enbart att det var kul att prata musik. Hade jag träffat dessa män idag så hade jag inte ens svarat, men jag hade inte den styrkan då. Sen var jag som sagt blind för tanken att det var fel. Framtiden var bara ett svart tomrum och jag trodde att jag tänkte på framtiden. Skammen är stor. Men det är viktigt att veta att dessa män finns inte bara på chattrum utan överallt. Som den där mannen från England som jag började prata med om alla liveshower han åkte runt i England för att se. Sen skiftade konversationen. Plötsligt var han sexfixerad. Först när han sade att han ville skypa så trodde jag bara att det var för att få se varandra, men det första han säger är att jag inte borde ha kläder på mig. Det var inte alls vad jag ville. Det fanns noll intresse från min sida, absolut ingen attraktion. Samtalet skiftade från att handla om musik till att han skulle skicka en överraskning som visade sig vara en bild på hans könsorgan. Det som skrämmer mig är att jag aldrig ber om dessa bilder, de blir bara skickade till mig mot min vilja. När jag säger nej är det som att de går igång på det.  När jag sa att jag inte ville diskutera fantasier för det vore inte rätt för att jag har en partner så sa han att det bara var en fantasi. När jag fortsatte att säga nej sa han förlåt. Därefter frågade han om jag ville krama honom, jag sa att en kram är okej. Varefter han sa att han ville stoppa upp fingrarna mellan mina ben. Jag blir så arg, för hur många gånger som jag än säger nej så fortsätter det. Men det som hände när jag var yngre är det värsta. Jag vill anmäla den mannen för hans hot och för att han skickar bilder till mig som jag inte vill se. Han säger öppet att han vill att jag ska bli upptäckt med hans bilder, att han blir tänd på när jag säger nej. Men jag vet inte hur det går med anmälan när han inte är från Sverige, men han har skadat mig psykiskt. Han är ett svin vet jag nu när alla tankar om kärlek är borta och jag vet vad riktig kärlek är. Hur det är att bli respekterad. Jag hoppas att en dag slippa all skam kring detta.