1 mars är det idag

Pojkvännen har åkt ifrån mig igen. För andra människor som mår bra så fortsätter ju vardagen imorgon. Precis när han åkte kände jag mig lite sentimental och jag blir lite så när jag tänker på honom, varför jag tycker om just honom så mycket. Det är väl det som är kärlek antar jag, när man blir lite rörd lätt tårögd när man tänker på sin älskling. Annars har jag mått helt okej. Tråkigt att jag skulle ha en envis huvudvärk över ögat hela dagen som vi spenderade tillsammans, vilket inte direkt gjorde mig så motiverad till att göra saker. Han hjälpte mig att lasta in ett paket med en möbel som jag köpte till mitt akvarium på 60 liter. Det är väldigt få möbler som klarar en vikt på 60 kg över lag som dessutom är ganska låg så att jag inte behöver stå på en pall när jag städar. Alla IKEAs möbler går bort för de är inte gjorda i massivt trä och då klarar de inte så mycket vikt. Likaså är vitt väldigt olämpligt när det är ett akvarium, de är inte rena ibland kan man behöva ge mediciner som färgar. Jag tror att min tv-akvariemöbel blir jättebra. På kvällen var vi hos min morbrors familj på middag, första gången de träffar honom trots att vi har varit tillsammans i över 1,5 år. Annars tog vi det lugnt i soffan och bara hade det mysigt.


I fredags hämtade jag nyckeln till min nya lägenhet. Det är så fint. Jag blir lite ledsen att mamma inte kan dela den glädjen med mig, för jag tror verkligen att hon hade tyckt om den och varit så engagerad. Eller så är hon med mig. Hon hade verkligen tyckt om den, det är jag säker på. Ibland kan jag inte förstå att hon är borta. Tror ändå att tankarna på lägenheten har fått mig att må ganska bra trots att han åkte hem. Det bästa är att hålla sig sysselsatt. Jag har kört dit några saker och mätt väggarna. Suttit ner på ett kallt golv med måttbandet.


Det finns en viss tendens till kroppsångest, men den har ändå hållit sig på rimlig nivå sedan allt hände. Tror att tabletterna jag tar med hormoner påverkar, för jag tror att skiftningar i hormoner påverkar mig eller nåt visst hormon. Jag brukar känna mig uppblåst och tjock 2 veckor innan mens och fram till mens ungefär. P-piller fungerar bra för mig, fast min mage gillar dem inte och min ångest tror att jag kommer att gå upp i vikt. Det är så många saker som kan spela in i det som stress. Jag har verkligen ingen aning, min kroppsuppfattning är usel. Det viktigaste är egentligen var min pojkvän och jag tycker. Jag kommer nog aldrig vara idealiskt smal. Det har jag någonstans accepterat. När jag gick ner 30 kilo och hade idealvikt så hade jag fortfarande inte platt mage, jag svankar med ryggen också så det har nog med min kroppstyp att göra också. Han tycker att den är sexig och jag vill inte gå ner i vikt för jag litar inte på att jag kan ha kontroll.


Lite rörig text, men så är det.

Gillar

Kommentarer