SJUKHUSET

Det har inte varit en rolig dag idag..
Sjukhusbesöket var värre än väntat för jag trodde faktiskt att jag kanske hade en cysta eller någon slags infektion bara som gav mig de här symptomen och smärtan men jag hade inget sånt alls. Det positiva var att läkarna var duktiga och tog mig verkligen seriöst direkt och undersökte mig ordentligt i 1,5 timme. Men jag hatar att behöva vänta 2-3 veckor på provresultatet. Dom sa att vad än proverna visar så måste jag få någon form av behandling. En specialist undersökte mig också senare och kollade på mina celler i microskop och han såg att det inte såg helt normalt ut men att han inte kunde säga om det var elakt eller inte utan att skicka iväg det. Jag bara kände hur varm jag blev i hela ansiktet när jag hörde dom prata med varandra medans jag låg där och jag började svettas och tänkte direkt ”OMG jag kommer dö, jag kommer fucking dö, jag kommer inte få se mina barn växa upp”. Jag fick kämpa för att inte börja storlipa där framför alla. Och jag sa ”Ni menar att jag har elakartad cancer va? Bara säg det rakt ut! Annars hade ni inte sagt ”någon form av behandling vad provet än visar”? Men sjuksköterskan som var med inne sa att jag inte ska tänka så och att jag ska försöka hålla mig lugn och sansad tills provsvaret kommer tillbaka. Skitlätt verkligen!! Så om 2-3 veckor när jag får svaret så ska jag dit igen och så ska dom gå igenom min behandling vad det nu innebär.

Alltså jag kan inte ens andas utan mina barn! Vad som än händer mig i livet så kommer jag alltid kämpa för att få vara hos dom.

Men jag försöker tänka positivt, att det blir bra. Att det inte är något elakt. Att jag i värsta fall får göra någon operation bara sen är det klart.

Gillar

Kommentarer