Fru Andersson
Återigen längesen jag var här..då livet kom emellan . Hänt både bra och dåliga saker. Så var börjar man . Att jag gifte mig för 1,5 år sen är ju ingen nyhet. Jobbet har jag haft snart i två år och det med min vanliga otur får jag väl inte behålla , utan dom kickar väl ut mig på gatan, som vanligt.
Mer än hälften av mina jobbarkompisar , kan ju knappt svenska, så vissa dagar , så är det svårt o jobba alls,
O prata skit kan dom. Men det är väl bara o inse varje ställe måste väl ha en syndabock. Men på SAMHALL av alla ställen liksom.Fått höra från min chef att jag behöver en hjärnskrynklare...
Haft mycket även med socialen att göra.. vet ni ?? man får inte ens ta tag i sitt barn.. Men kontakten med socialen har även gjort att jag har fått vad jag själv tycker en bättre kontakt och relation med pojkarnas far. Han har efter 3 år , växt till sej. Och det har han lyckats med. Men ibland är hans tankesätt väldigt konstigt .
Kontakten med min mor är som vanligt , nästan obefintlig, men det gör inget. Klarar mig utan hennes påhoppande o försök till goda råd.
Då min man gått sjukskriven sen i december , har mitt mående fallerat totalt, då jag känt allt hänger på mig , men man är väl ändå två??? Nu i Maj ska han börja jobba igen, vilket är skönt för både ekonomin och våran relation. Även hans välmående blir bättre .
Fått jobb på närmare håll, så nu slipper jag sakna honom jämt .
Barnen växer å blir stora, allihop. Dom kan prata för sej, berätta vad som är fel o inte. Så kul å höra att man har så väluppfostrade barn.
Det var lite kort och gått om vad som hänt. För er som läser , förlåt för att det verkar snurrigt.
Ha det gott så längen!