Acceptans hur kroppen förändrats

När jag fick mitt fjärde barn, så hände något i mig. Jag kan inte sätta finger på vad det är, kanske är det åldern. Inte för att jag är gammal, men det sägs ju att man blir klokare med åren.
Jag har burit barn i min mage i tre år. Tre år, förstår ni vad min kropp genomgått? Kilon upp och ner, likt en jojo. Alla krav jag satt på mig själv. Stått på gymmet redan innan kroppen varit läkt. Varför? Om sanningen ska fram, kanske inte riktigt för min egen skull. Utan för att alla andra minsann kan hoppa ner i sina jeans direkt som dom haft innan graviditeten. Jag har gått på olika program, provat diet efter diet. Men den här gången, fann jag bara acceptans i mig själv.

Jag har ännu inte ställt mig på en våg sedan hon föddes för 14 månader sedan, och jag kunde inte bry mig mindre. Jag sminkar mig knappt. Inte ser jag sunkig för det? Jag går i mjukiskläder 99 procent utav tiden. Vem bryr sig. Inte lämnar Linus mig för att jag inte bär klackar och tighta obekväma jeans hemma? Det handlar inte om att vårda relationen, för även om jag inte gör de ovan. Är jag inte ofräsch. Jag är inte ful, jag är svin snygg ändå. Så va spelar de för roll.

Jag ammar fortfarande, och jag kan inte bry mig mindre om hur de påverkar mina implantat jag en gång gjort. Mina lår stöter emot varandra, och inte stör jag mig på de längre. Jag äter mat, jag bakar och älskar massa god sås! men jag vräker inte i mig. Jag rör på mig, för att jag mår bra utav det. Men jag hetstränar inte, just för att orken för de inte finns. Jag vill börja träna mer, men det tar jag när tiden finns. Men jag vill inte spendera alla mina timmar på gymmet, för samhällets eller någon annan skull. Utan enbart för min egen. Sminkar jag mig, gör jag de för min skull. Inte för att någon annan tycker jag är finare med smink. Förstår ni vart jag vill komma?

Jag är på en plats där i dag då jag lever ett rätt friskt och hälsosamt liv. Jag njuter av livets goda, utan få ångest. Jag är på en plats i livet där jag är så fruktansvärt trygg i mig själv & vem jag är. Vill bara gå tillbaka och ruska om mig själv där jag var för ett par år sedan och fråga va fan gör du!

Kram