Detta avgörande besöket på HUS gender policlinic

Innehåller affiliate-länkar

För en lååång tid sedan ringde jag om tid till gender policlinic i h. Fors om den sista operationen.

4.3 fick jag tid för ett besök för att typ "fråga om lov, eller fråga om hjälp".

Ja, ungefär så är det för fast man har bokat tid med orsaken och allt vill de att man svarar på frågan alla gånger.

Så Jessica vad är det du vill att vi hjälper dej med?

Och så får man liksom beställa sin önskan öga mot öga med läkaren på HUS.

Frågor måste de ha så frågorna lyder:

Hur mår du?
Har du vänner?
Kan du jobba?

Jag mår bra, och jag jobbar för fullt 100% på tjänsten jag fick som 100% vårdbiträde.

Yess alla läsare där fick jag i smugit den roliga nyheten. 😀

Så jo jag kan jobba.
De hade tydligen nog klurat ut min reumatism i gammal journal även om min nya journal var helt tom.

Men blev förvånad över frågorna.

Hur fungerar det med jobbet?

Jo det fungerar riktigt bra. Svara jag det är mycket mindre fysisk ansträngning än vad det var i båtbranchen så det fungerar riktigt bra.

Jag måste hejda mej med egna projekt och tänka mera på arbetsställningar och ta tid att vila när jag är hemma.

Jag har fått bra hjälp av Eco Elistik wellnes som jag har haft många besök hos och lärt mej nytt sett att leva. 😊

Den förvånande frågan var:

Är det något hushållssysslor eller liknande hemma som du skulle vilja vi hjälpte dej med?

Jag svara nej. Det går riktigt bra.

Men efter började fundera att. VAD!? skulle de faktiskt hjälpa med sådant här från HUS i h. Fors.
Jag menar lite vård av reumatism å fibromyalgi patienter är ju helt borta i österbotten.

Man får seja vad man vill men under och efter operationer i h. Fors blir man verkligen bra behandlad och omskött på omtänksamt sätt. 

Under processen med psykiatriker och allt så är det många frågor och många besök som känns helt onödigt. Men man får tänka positivt där med att de lägger verkligen tid på patienten. De vill verkligen man mår bra och att allt går som det ska.

Lite häftig på mottagningen att alla namnbrickor till mottagnings rummen har regnbågs flagga. Känns väldigt tryggt och välkomnande.

Men för en som kommer från landet var det inte lätt att hitta dörren hit.

Detta var i böle.
HUS gender policlinic fanns mitt i allt annat kan man seja.

Karta fick jag hem med adress på gatan som tydligen fanns bakom byggnaden med dörren på.

Stort hus med både magistraten, restauranger och en massa massa annat.

5 e våningen viste jag.
Jag gick och sökte och sökte medan familjen väntade på en restaurang i närheten.
Magistraatiportin 2.

Och var dan är den dörren.
Snöblandat regn och halv storm och värsta tänkbara väder. Jag var genomblöt och min karta började belåtna upp även om jag hade den i väskan så ofta som möjligt.

Jag frågade alla jag mötte.

Anteksei missä Magistraatiporti 2 on?

Ingen visste.
Tills jag plötsligt träffade en finsk äldre man som visste och förklarade vägen.

Magistraatiporti 2 fanns på det mest ogissade stället.
Och med världens minsta text på en glasdörr med en större text på vad som faktiskt fanns på första plan.

5 våningar upp med hissen kom man plötsligt till ett sjukhus.

Försenad genomblöt kom jag in. Och de förstod min försening och gav mej tid ändå. Jag hade ju ändå kört 500km för att komma dit.

Allt gick bra jag och de ville ge mej remiss. Men först måste jag gå ner 11kg.
Jag var 11kg för ting för att få genomgå den stora operation.

Man måste vara exakt gemfört med längden eller under för att få genomgå denna operation. För att vara på säkra sidan.

Med tanke på att man absolut inte får stiga upp från sjukhus sängen på 2 veckor efter operationen. Då vet man att den är stor. Då nervös är man såklart.

2 veckor är lång tid att vara sängliggande.

Jag fick iallafall ett mål. Och det är att gå ner 11 kg.

Sedan 4.3 har jag gått ner 2,5kg så det gäller att kämpa på.

Jag behövde inte komma på nästa besök, utan när jag nått den vikt jag skall ha ringer jag bara och meddelar så beställer de tid till kirurgen.

Jessica Wiklund

Gillar

Kommentarer