Jessica Wiklund blogg

samhörighet och ärlighetvåga vilja vara sig själv

är jag inte en hon? eller varför får jag höra Han?

tisdag, 12 januari, 2021, 15:54

Jag är en Hon, en kvinna.
Jag har alltid varit en hon även om det är från 2013 det började synnas från utsidan.

Jag har gått igenom en hel del, presic som andra som gjort en könskorrigering och gjort resan till rätta jag på utsidan som på insidan.

Jag kan förstå att till en början att några i misstag sejer han.
Men bara i början och i misstag och med orsak att de tidigare i flera år känt mej som Han.

Då var det mera acceptabelt att tänka det gick i misstag även om sanningen är att det gjorde ont.

Nya vänner nya bekanta nu det senaste året.
Som alldrig träffat mej som han, kan vara trevliga personer men ändå märkligt nog kallar mej för Han.

Ser jag ut som en han?
Är det Derför?
Eller är det vänner som vill acceptera mej som den jag är men av misstag alltid visar att de innerst inne inte kan acceptera eftersom det ständigt kommer Han till mej.

Han ska göra.
Han sade.
Han ska berätta.

Och så vidare..

Jag kan tänka,
ser jag helt enkelt ut som en man??
Eller är jag inte tillräckligt kvinna till sättet.

Båtbyggare, snickare, byggare, segelbåts intresse, praktiskt problemlösare, intresserad av det mesta.

Men trots allt detta har jag också intressen som frisör, smink, kläder, inredning, mat och så vidare.

Men jag har ju också en annan bakgrund.
Livets utbildning.

Jag var i tiderna rädd för mycket "manliga" saker som snickeriet.

Jag kom in som båtbyggare för jag kom inte in som barnträdgårdslärare.
Och hade båt som andra intresse.

Snickeri och alla dessa högljudda maskiner var jag livrädd för. Men blev skolad och lärd.
Och med tiden var maskiner inga problem utan en trygghet i livet att jag kan det själv.

Jag har 4 bröder,
Och lärde mej livets skola inom mycket.
Saker och ting kommer liksom med tiden och jag kan många "manliga" sysslor.

Och när man kan blir det också intressant.

Jag kan bygga en båt och jag kan klippa hår.
Jag kan gå i klackar och sminka och jag kan ta mej fram med segelbåt i 20 sekundmeter på havet.

Jag kan anpassa mej och hantera svåra sitoationen i ett bygge och jag kan sy och lägga upp gardiner.

Det är liksom livets "hårda skola" i mitt liv.

Jag har haft tuffa år i livet som "kille" fel bekantskap, slagsmål, sprit och farliga lekar.

Jag har haft bästa killkompis och också bästa tjejkompisar.

Men jag är en HON.
Och även om jag inte visar eller agerar så blir jag väldigt lessen att höra någon kalla mej för han.

Jessica Wiklund

Bortglömd, inte tid.

onsdag, 21 oktober, 2020, 13:02Innehåller affiliate-länkar

Jag får börja med att skriva, hej bloggen länge sedan sisst.

Japp, jag har inte haft tid att blogga på länge. Eller så har det varit blogg torka.

Nu har jag lite feber och har inte haft ork till mycket idag, så jag tänkte på bloggen nu. 😊

Men en hel del har hänt under tiden att man kan förstå att jag inte haft tid att fundera på bloggen så mycket i sommar.

Kanske mera nu i vinter. 😊

Vad har hänt i mitt liv under tiden?

Jag har fått tjänst på närsjukhus som Anstaltsbiträde 100% vilket är fantastiskt.

Började i januari och trivs väldigt bra nu.
En hel del skilnad från mitt tidigare jobb som har varit något helt annat.

Båtbyggare, byggare, snickare, frilansare och så vidare. Jag har alltid varit allt i allo jobbare. Tagit på lite vad som hälst. Från att renovera träbåt till att bygga badrum, fönster och glasfiber båtar och så vidare.

Renovering av hus, fritidshus, veranda, balkong, uthus och vidare.

Och nu får jag äntligen fokusera på 1 jobb och efter mina hobbyn. Hobbyn är framförallt segelbåten och sjölivet. Men ockso egna båt projekt att bygga och renovera. 😊

Som en kanot till exempel. 😊 Jag fick sålt en båt och köpte kanotform.