Jag var på väg att banga ifrån mötet med min psykolog (C) i måndags.
Jag visste vad som väntade.
Jag sa direkt när jag kom att jag tänkte skippa mötet, ringa och ljuga om att jag var magsjuk.
Jag skrattade nervöst och tittade ner på mina sönderrivna nagelband.

-"Jag ser att du tycker att det här är jobbigt, vill du boka om så du hinner bli mer bekväm med tanken att ge blod?"
Fråga C..

Jag tänkte svara "är du dum i huvudet?!
Nu är jag här, nästa gång kanske jag inte dyker upp alls"..
-Jag "det är dumt att boka om för då kommer jag hinna bygga upp mer rädslas och nervositet"..

Ångest 70/100.
Vi började med att prata och gå igenom vad som ska hända steg för steg.

Jag tog med mig tuggummi påsen och min Cola zero.
Benen är tunga, jag känner hur kallsvettig jag är om händerna.
Jag har svårt att hålla i flaska.
Vi står i korridoren och väntar på läkaren som ska sticka mig i armen.
Jag vill typ skrika, skratta, gråta och springa därifrån. Men de skulle ju vara pinsamt.
Så jag står där och tittar på dom tråkigt tomma väggarna och ber till gudarna att jag inte ska kräkas på mig själv, eller någon annan.

Vi går in i ett rum för provtagning och jag får sitt/ligga på en brits.

Jag känner mig alldeles uttittad.
Jag hatar den känslan.
Börjar drar ner tröjan så den ligger snyggt, korsar benen och pillar med håret.
"Nej, fan jag måste sätta upp håret om jag kräks" hinner jag tänka innan läkarn tar tag i min arm och sätter fast ett spänne runt den.
"Om jag svimmar nu så kanske jag hamnar i någorlunda snygg pose"..

C säger åt mig att lägga benen bredvid varandra, så jag kan spänna dom ordentligt när jag börjar känna att jag ska tuppa av.

Jag tittar på när läkarn tar fram sprit, en tuss, nålen och behållaren.
C påminner än en gång att jag ska spänna benen och så abstrakt som möjligt säga vad jag ser.

Ångest just nu 70/100
Läkarn ser att jag inte har några problem med nålen så han sticker in den i min tjocka ven och trycker på behållaren.
Jag ser hur röret fylls på med blod.

-C "vad ser du"?

-Jag "Ehm"..
Ångest 100/100
Jag hör mitt hjärta slå, blir mer kallsvettig, de snurrar i huvudet.
Du vet när man har druckit på tok för mycket alkohol, du har lagt dig i sängen, blundar och hela världen snurrar..
Så kändes de.
Jag kommer ihåg själv att jag ska spänna mig, så jag spänner vaderna, låren, sen rumpan, jag knyter nävarna och spänner armarna och till sist bröstmusklerna.
Ögonen är fortfarande med och jag nästan stirrar på blodet i röret.
Men jag får inte fram ett ord.
Jag blev stum och chockad.

De tog ca 2-3 sekunder så va behållaren fylld, de gick snabbt men jag hann ändå få miljoner tankar och kroppen hinner reagera på så många olika sätt.

Jag hör att dom pratar men kan inte riktigt förstå vad som sägs.

Läkaren är nu borta och C sitter bredvid mig.
Röret med blod står i en vit galler behållare någon meter ifrån mig.

Vi pratar om blodet.
Det är mörkt rött, nästan svart.
Man ser att det är ett lager med skum ovanpå blodet som är en snygg intensiv, röd färg.

Jag minns inte riktigt allt vi pratade om..
Ibland blir jag så snurrig att jag inte minns och uppfattar vad som sägs.

C berättade att jag micro svimmade när läkaren höll upp blod röret och sa att jag fick ta hem det om jag ville.
Jag nickade till med huvudet och blinkade.
Men de har jag inget minne av.

Efter att vi analyserat blodet i en stund så frågar C om jag vill hålla i röret..
"Egentligen inte, men jag gör det ändå, för jag vet att det inte är farligt"..
Jag kramp håller röret för att det ska vara stilla, för jag är inte redo att se blodet skvalpa runt i behållaren.

Jag blir äcklad när jag ser blodet på så nära håll och att det är i mina händer och inte inuti min kropp.

Jag vill egentligen inte hålla i de, men samtidigt vill jag på något sätt bevisa att jag är en krigare. För målet är att jag faktiskt ska lära mig att handskas med blod.

C berömmer mig och säger att det är bra att jag inte har kastat iväg röret.
Men då hade de blivit värre och förmodligen hade röret gått sönder så blodet hade hamnat på golvet eller runnit ner för väggen.
Får en rysning i hela kroppen.

Jag börjar sakta vicka på röret så man ser blodet rinna åt sida till sida.
Det är ganska tunt, jag trodde faktiskt blod var tjockare.
Jag är snurrig men spänner stora delar av kroppen och fortsätter vicka på röret.

Nu har du hållit i röret i 40 minuter säger C.

Jag har ingen som helst tidsuppfattning.
Känns som om jag nyss kom till mottagningen.

Vi går in till hans kontor igen och mina ben är tunga som bly.
Jag måste fokusera på att lägga ena benet framför de andra så jag inte släpar fötterna i golvet och snubblar.
Det skulle ju vara typiskt mig.
Jag känner mig fortfarande snurrig och C måste upprepa sina frågor emellanåt.

Vi ska boka in nästa tid och de blir en lite längre pause tills nästa session. Om tre veckor, piuh sååå skönt.

Nu har de gått en vecka sen jag var där och micro svimmade och jag har varit trött i kropp å knopp sen dess.

Två dagar efter så jobbade jag och chefen ville höra om varenda detalj, så jag började berätta.. Mitt i en mening så säger hon "du tappar färg, du tappar färg"..

Så jag sätter mig ner och känner mig helt väck i huvudet. Det är fortfarande efter 8 dagar jobbigt att skriva och prata om exponeringen.

Jag VET i mitt huvud att lite blod inte är livsfarligt, men tanken och orden får mig ur balans.

Jag hoppas verkligen att jag kommer över denna fobi, eller åtminstone att jag inte tappar fattningen som jag gör.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Min lilla bebis har skurit sig i tassen så nu blir de än en gång mindre promenader, mer aktivering med hjärnan.
Vad kan man lära hunden mer än sitt, ligg, tass, sitt fint, ligga på sida/rygg, skall, morra, hämta boll..
-Som inte är för svårt?
Börjar få ont om idéer!
Eller kan man göra något annat hemma?
Brukar körde en del sök i lägenheten, men skulle vilja göra något som tar längre tid.

Självklart får hon sova i sängen nu <3

Likes

Comments

Caliente, tapas restaurangen i Sthlm har gett mig ett nytt party namn.
Ulla..
Hur kan dom ha hört så fel?
Janita till Ulla?
De va ifs väldigt kul smeknamn eftersom vi är The tant crew!
Men till maten..
Herregud vilken fantastisk mat!
Kyckling, vitlöksbröd, ost, fläskfilé, skinkbricka, rostad potatis, Chiliaioli, fräsch sallad, desserten och vinet!

Den ända manen som var med, blev lite uttråkad och gjorde det här fina konstverket som liknar de manliga könet.
Väldigt vackert må jag säga!

Eftersom jag har världens bästa hundvakter som även tog Hailey på lördagen fast jag egentligen inte behövde hundvakt..
Så kunde jag sitta i min morgonrock fram till kl 14.00 i lördags.
Jag passade på och jag njöt verkligen av att inte behöva klä på mig och gå ut på morgonen.

Ett litet tips på sött kaffe om man gillar de och inte vilha socker i.
Lite kanel och kardemumma i bryggaren.
Så gott!
Kanel får även fart på ämnesomsättningen och är aptitdämpande, två värdefulla faktorer om du vill gå ner i vikt!

Jag har ju blivit mer mån om vad jag stoppar i mig, men jag har bestämt att på lördagar får jag äta vaaaad jag vill.
Så de blev fattiga riddare på surdegs bröd.
Till de hade vi frysta bär, vanilj kvarg och bana.
H E A V E N !

Sen fick stackars T smaka på hett sockervax!
Jag har tänkt att jag ska pröva hemma gjort vax, men inte kommit till skott med de.
Men T var intresserad och ville ha bort massa hår och självklart ställer jag upp som en liten sadist kompis!
Tyvärr va de här vaxet för tjockt, jag tror att de beror på att jag kokade de för länge eller att jag haft för mycket socker i.
Men jag ska pröva igen om några dagar och uppdatera med ett bra recept och självklart så får ni för och efter bilder.
Men som ni ser på bilden så fungerade de här vaxet också!
Men för att undvika att bränna sig så bör man få till en bra konsistens!

Avslutade den här helgen med ett besök på Heron med några kollegor, vänner och nya ansikten.

Vi käkade middag på Olearys, där jag för första gången blev sjukt besviken på servicen, deras attityd och maten..

Min vän beställde in oxfilén (de dyraste på menyn) hon ville ha den medium. Ut kommer en blodig kött bit som hon försökte äta runt, bara kanterna alltså. Vi övertalade henne till att be om att få en ny köttbit, vilket hon gjorde och servitrisen sa "okej" och suckade. Jävligt tråkig attityd. Hon får in en ny köttbit, som är blodigare än den första. S U C K !! Än en gång så påpekar vi de här och min vän är inte så sugen på mat längre, vi alla är jävligt besvikna. Vi säger att hon inte ska behöva betala för maten och servitrisen ska prata med en kollega. Kollegan kommer tillbaka och säger att hon kan få 20 % avdrag på middagen. 20% när hon knappt har ätit 20%, hon borde få maten gratis eller iallafall behöva betala endast 20% när det är dom som har klantat till de två gånger. Hur som helst så springer kollegan och hämtar bossen som säger "eftersom du inte går med på 20% avdrag så stryker vi maten helt". -Ehm, ja, inte mer än rätt?

Jävligt tråkigt. Har alltid älskat olearys restauranger.. Nu vill vi bara betala och gå därifrån. Men de fick vi inte. Vi alla hade betalat men dom påstod att de saknades 300kr.. dom står och räknar alla betalningar men dom får inte ihop de. Nu är de 15 minuter kvar innan våran bio börjar och vi känner irritationen växa. Vi går fram till dom och trycker upp mobilerna där banken är på skärmen med våra betalningar. Efter många om och men så har dom slarvat bort ett kvitto. Ja men tack, nu fick vi gå...

vi soppa de under mattan på vägen till hissen, för nu ska vi ju se snusk filmen, Fifty shades freed. Vi sitter på rad 4 eller fem och på första raden sitter en mamma, pappa och ett BARN ?!

Vi är tio pinglor som sitter bredvid varandra och undrar "hur fan kan man ta med sin unge på en sån här bio"? Så fort de är en sex scen så tittar mamman på pappan och sen på barnet. De blir mer och mer tydligt att det är ett barn som sitter på första raden, med sina föräldrar. Vi sitter på hel spänn kan längtar tills lamporna tänds så vi får se föräldrarna med en drömmande blick. Filmen är slut och lamporna tänds. Vi alla börjar gap skratta hysteriskt. Det var en kvinna som va runt 35 år som satt där med "föräldrarna".. Så fel man kan ha!


​​​​​

En riktigt bra helg!

Tack alla inblandade!

Kärlek <3​

Likes

Comments

Min största fobi är blod

Jag tror att det började när jag var en lite tjej, typ 3-4 år gammal.
Det jag minns var att jag hörde mamma skrika.
Jag och brorsan satt i trappan till övervåningen och tjuvkikade.
Först trodde jag att morsan fick stryk, för de var ju vardags mat på den tiden. Men efter en stund insåg jag att det har hänt något i "pappas" snickeri rum.
Jag minns att mamma vrålade och tårarna sprutade, medan hon försökte hålla i en handduk runt "pappas" hand, när dom var på väg ut ur huset.
På något sätt så hade en kniv eller mindre yxa skurit igenom halva handen.
(Jag vet inte om nästa mening är fantasi eller ett minne.)
Men väggen och trapp väggen var blodiga.
Jag minns inte vad som hände timmarna efter de.
Jag kommer ihåg några dagar efter, när vi promenerade i centrum. Brorsan, jag och "pappa". Brorsan tog tag i hans högra hand och jag skulle ta tag i hans vänstra, men där hade han ett stort bandage.

Det är ju ett klockrent trauma jag har, säger läkarna.
Det har följt mig i många år.
Det har ju inte skett många blod incidenter i mitt liv, men tillräckligt många för att jag ska känna att jag behöver hjälp med min rädsla.
Jag vet inte exakt vad det är jag är rädd för.
Jag har bara en stark åsikt.
-Blod ska vara i kroppen och inte utanför, då är det farligt! 

Jag fick göra en lista på allt som händer i min kropp när jag ser eller tänker på blod.
Först blir jag kallsvettig om händer och ansiktet
Sen kittlas de i fingrar, fötter och ben
Jag blir snurrig
Jag hör dåligt
Jag känner hur jag blir blek i ansiktet
Sen är det svart i någon sekund
Mitt i allt kaos så kan jag spy också

Min psykolog förklarade de här väldigt bra för mig.
När man har andra fobier så vill man att personen i fråga ska slappna av för att inte stressa upp sig mer och få panik.
Men med blod fobi är det tvärtom..
Då vill man att blodet ska pumpa i kroppen.
För det som händer när man har blodfobi och är i en krissituation, det är att blodtrycket sjunker, kroppen lägger av och hamnar i överlevnads läge.
När jag känner att de kittlas i fingrarna och benen, när jag blir yr och känner att jag blir blek i ansiktet så försvinner blodet sakta emot mitten av kroppen.

Hjärtat och organen. 

Rätt logiskt.
Hur gör jag då för att inte svimma i sånna här lägen?
Jag ska spänna stora muskler, så som rumpa, lår, bröst och rygg.

Vi ska pröva den här metoden nästa vecka, när jag ska ge blod och för första gången TITTA och berätta vad det är jag ser, när dom tar mitt blod.

Vi ska också leka med blodet. Jag ska få hålla i blod röret, vända de upp och ner, se blodet röra sig i behållaren.

Mår illa av tanken..

Ångest skala just nu av att bara skriva om blod 70/100.. 

Önska mig lycka till!



Likes

Comments

Innan jag opererade axeln så tänkte jag att det här med en lång sjukskrivning är ett perfekt tillfälle att få nya rutiner. Att äta bra, börja träna regelbundet och bli mer hälsosam. Men de hände ju inte.
Istället gick jag upp 15 kg och blev en latmask.
Jag sa också att jag inte skulle dricka alkohol under sjukskrivningen för jag visste att det inte var bra för läkningen.
Istället blev de en vin dunk på en tisdag och jag var bakfull både onsdag och torsdag.
Jag somnade nog aldrig på nyårsafton men man kan säga att jag vaknade upp på nyårsdagen.
Jag tänkte för mig själv att det här är inte ett sunt beteende. Men jag gav mig själv hela nyårsdagen till att äta skit, ligga i sägen, kolla på serier och planera mitt upplägg.

Jag tror jag gjorde bra ifrån mig.
Idag är det den 8 februari och jag har gått ner 10 kg sen den 4 december.
Jag är piggare, känner mig lättare och nu ser jag en framtid i träningen.

Det var dött ett tag pga att jag inte kunde köra marklyft eller göra något annat med överkroppen, innan operationen.
Nu har jag fått klar tecken på styrkelyft och jag är sjukt taggad.

Men jag hatar fortfarande kondition..

Likes

Comments