Week from fucking hell

Som rubriken lyder.. (Varning för bitter och någon självömkande text, just sayin)

Den senaste veckan var verkligen varit ett svart vidrigt hål om jag får försöka formulera det ärligt. Jag har hört hur alla mina närmaste vänner och speciellt tjejerna uppe i huddik sagt åt mig att ”nu jävlar Robyn så lär du backa och spela filmen” .. och jaaaaaa jag fattar! Jag VET att livet är så jävla orättvist och universum på något sjukt jävla sätt liksom har bestämt att man inte får sväva på några fluffiga perfekt mål i livet, det är inte balans och det har ingen rätt till. Man ska INTE vara lycklig och få allt serverat, så är det bara, en jävla helig lag som någon stiftat och det är bara att acceptera hur jävla irriterande det än är. #fuck

Att jag rättfärdigar och tänker ”det här har fan JAG om någon förtjänat” är bra.. det kan stämma och vara sant och hela karusellen, men det är inte balans. Det är inte livet. Stannar man, jag, i det tänket och kör på i det sättet så fastnar jag där. Och då kommer alla mina härliga, charmiga och AVSKYVÄRDA defekter och karatärsfel som ett stort vulgärt dåligt inslaget paket på posten, och nej, det jävla paket går det inte att springa ifrån.
Mina defekter då? Ja nu ska ni få höra, förbered er!!! Högmod, ego, makt och kontroll, lättja, girighet, otålighet, svartsjuka, offer och så en förbannat massa självömkan är vad jag blir, ger till andra och gottar runt mig i. Jag blir totalt blind och nonchalant emot hur jag kan uppfattas och då tappar jag målet totalt och blir världens sämsta medmänniska. Hur hemskt det än låter, fyfan, vill bara kräkas på mig själv.

ÄR JAG VERKLIGEN SÅHÄR DUM I HUVUDET OCH HUR SVÅRT SKA DET VARA ATT LÄRA SIG AV SINA MISSTAG?

Jag blir bokstavligt sinnessjuk.
Jag tappar förståndet och makten över mig själv.

Nu har jag repeterat andra & tredje steget som en jävla psykopat i tre dagar och kommit till någon slags insikt i allafall. Jag är, och kommer alltid behöva leva i det här och det är mitt och ingen annans ansvar att ta hand om mig själv och mitt liv. Därför måste jag be om hjälp. Jag har fått stänga av känslor och tankar och checkat ut på olika plan. Skulle jag glömma bort vart jag kommer ifrån och vem jag varit, då kommer jag dö, ordagrant. Så nu har jag bokat tåg, imorgon åker jag till huddik, ska göra mina jävla uppgifter, en repetion på självrannsakan och gå på möten.

Sen får alla säga vad dom vill. Jag tänker inte dö den här gången, trots jag är i limbo just nu och tvivlar på alla mina relationer, mitt förstånd och min vilja, så vet jag att jag vill leva och fortsätta det jag har börjat. Jag älskar mig själv för mycket för att lägga mig ner och dö och låta omständigheter och andra människor styra mitt liv.

Nu ska jag packa, imorgon är en ny dag, och jag ska göra mitt bästa av den. Puss!

Gillar

Kommentarer

Pennypancake
Pennypancake,
Kämpa på du är grym & absolut värd ett lugnt sinne & ett fint liv❤️👊🏼😻nouw.com/pennypancake
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229