23 oktober 2019 - När tiden inte räcker till

Tankar, På jobbet, Behandling, Vardag

Över en månad sen jag skrev här. Jag hoppas verkligen att folk inte glömmer min existens helt. Den senaste tiden har allt bara gått i ett och jag har knappt haft en minut över till att göra saker jag vill, som t ex att skriva blogg. Efter förra årets uppehåll har jag nu en egen klass igen. Förra året var jag ämnes-och resurslärare. Jag längtade otroligt mycket efter att få vara klasslärare igen och i år har jag återigen en fyra. Det är något jag fick veta att jag skulle få redan i maj och jag var otroligt glad för det. Men samtidigt som det är något jag vill så innebär det helt klart otroligt mycket mer jobb än att inte ha klassansvar. Jag jobbar dock bara 80% på skolan och 20% på församlingsexpeditionen, som jag berättade om tidigare. De senaste veckorna har jag skrivit ca 200 omdömen och rättat prov och måndag och tisdag har jag haft 24 utvecklingssamtal. Jag har min egen klass i so, no, svenska och teknik och femman och sexan i no, så jobbet tar liksom aldrig slut. Utöver det försöker jag hälsa på min mamma varje dag och så går jag på KBT en gång i veckan. Och däremellan har jag en del "läxor" att göra. De senaste veckorna har vi jobbat med exponering för svåra händelser, som jag försökt att trycka tillbaka långt in i hjärnan och inte tänka på. Det har varit nåt helt nytt för mig. Jag har fått berätta detaljerat, vi har spelat in och så har jag fått lyssna på det flera gånger under veckorna efter. Aldrig varit med om sån här form av terapi förut och det har varit rätt tufft. K, som jag haft som samtalsstöd, har jag fått sluta hos, då våra 10 gånger hade gått och nu säger T, min KBT-terapeut, att vi snart måste avsluta även den terapin. Det känns stressande. Det är så mycket kvar...Inte hennes fel så klart, det är landstinget som bestämmer att man inte får gå mer än en viss tid.

I torsdags började jag känna mig risig och just nu är min förkylning i full blom! Jag är så hes att jag knappt kan prata! Och så trött!! Längtar efter att få lite egentid nån gång! Och helst vara frisk samtidigt som jag har det, så att den inte går åt till att ligga till sängs. Fattar inte hur jag ska få livet att gå ihop med allt. En nytillkommen sak är också att jag verkligen måste göra något åt min vikt! Eller egentligen inte åt hela vikten, då den fortfarande är inom normalspannet, men mitt midjemått visar på bukfetma!!! Jag har gått upp 10 kg det senaste året!! Fattar inte riktigt hur det gått till, men misstänker att det har att göra med att jag rört mig otroligt lite, då jag varken haft tid eller ORKAT, samtidigt som jag ätit helt fel! Säkert 8 av de 10 kilona har placerat sig kring min midja! Jag vantrivs nåt helt otroligt med det och vågar knappt se mig i spegeln, än mindre se mig själv på fotona i skolkatalogen!! Känner mig tjock och ful och på företagshälsovården har jag fått stränga order om att börja röra mig, särskilt som jag haft något förhöjt sockervärde.

Nästa vecka är det äntligen höstlov! Äntligen lite tid att andas!!

Gillar

Kommentarer

Kamillas
Kamillas ,
Kul att höra från dig igen. Ha en bra dag🍁kamillaskamera.com/
aflyingbutterfly
aflyingbutterfly,
Men fina du ❤ hur orkar du med allt? Har du sökt hjälp inom psykiatrin någon gång? Tänker att dom oftast (av dom erfarenheter jag har) har längre tids behandling.
Kramar ❤❤❤
nouw.com/aflyingbutterfly
FrokenA
FrokenA,
Jag orkar nog inte riktigt...och oroar mig lite för en krasch. Jo, jag sökte mig till öppenpsykiatrin för länge sen, men höll först på att få ett nej för att jag inte var självmordsbenägen!! Och sen hamnade jag inom diverse privata alternativ, fast inom landstinget. Får väl snart göra ett nytt försök...KRAM!nouw.com/frokena
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229