2 november 2019 - Avsked och saknad

Tankar, Depression

Just nu gör livet rätt så ont. Det är inte första gången och med all sannolikhet inte sista. Det har jag funderat över mycket de senaste dagarna, att det där otroligt jobbiga och tunga kommer tillbaka med jämna mellanrum. Det är därför jag känner att jag inte fattar hur jag ska orka med hela livet. Varje gång jag mår bättre så tror jag att det kommer fortsätta så och sen kommer det där jobbiga mörkret tillbaka, precis när jag trott att jag kommit ur det och att jag inte ska hamna där igen. Jag är rädd att det ska fortsätta så livet ut och det skrämmer mig faktiskt. Så vill jag inte ha det. Så har jag inte tänkt mig livet.

En av de svåraste sakerna i livet, tycker jag, är avsked och saknad av människor man älskat och älskar. Jag avskyr verkligen separationer, de fullkomligt dödar mig! Och livet är ju så fullt av dem! Dels är det människor som dör och när jag nu tänker tillbaka så är det massor med folk jag haft mer eller mindre nära mig som dött. Både äldre och folk i min egen ålder. Och jag kan räkna upp en del människor, vilkas död jag redan oroar mig över. Folk som funnits jämt. Dels är det människor som är i livet, men som är så långt bort!! En av dem är ju den här nunnan jag träffade i veckan. Hon är en person som jag stått väldigt nära och nu är det geografiskt väldigt långt mellan oss. Jag saknar hennes vänskap och närhet väldigt mycket. Och så är hon ju inte den enda. Det är många människor, som är alldeles för långt bort, för att man ska kunna ses regelbundet. Alldeles för många.

De senaste dagarna har jag verkligen inte sett mycket ljus i tillvaron. Förkylningen sitter som berget och själen värker. Och på måndag börjar skolan igen...Fattar just nu inte hur jag ska orka jobba!!

Gillar

Kommentarer

Michelle
Michelle ,
Förstår stt du känner så med livet har oxå kännt så många gånger men det är bättre o försöka ialf tänka positivt 💕
moiii
moiii,
Sänder massor av kramar till dig! <3nouw.com/moiii
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229