Med ögon känsliga för grönt

Jag lever ett väldigt organiserat liv. Jag gör det delvis av fri vilja, för att jag mår bra av det men också för att jag behöver struktur för att hinna och orka med allt. Hos mig tar aldrig toapappret slut, för jag skriver upp det på listan innan jag har tagit sista rullen, och sen köper jag nytt i god tid innan det tar slut. Var sak har sin plats i mitt hem och om en grej inte ligger där jag förväntar mig att den ska ligga blir jag väldigt förvånad.

Jag ser till att strukturera upp alla småsaker som behöver göras i hemmet så att jag inte alltid behöver känna en stress över ifall de blir gjorda, och genom detta blir livet ett hyggligt väloljat maskineri, även när saker som är helt oväntade händer, då har jag strukturen som hjälp.

Mot detta står min kreativa sida, den som vill göra saker och agera på nya passioner. Eller förresten, de står inte mot varandra, strukturen frigör tid till att vara kreativ, tid som annars skulle gå åt till att managera vardagen. Men det jag behöver är små organiserade avbrott i det organiserade - låter det motsägelsefullt? Det är det kanske, men jag är på väg någonstans så häng med mig.

Jag vill inte ha kaos eller “släppa loss och göra något helt crazy”, jag har gjort sånt och tycker oftast att priset är för högt. Men jag vill utmanas och utmana mig själv, och ett sätt att göra detta är faktisk med stuvar. Jag har aldrig förstått hur folk kan satsa på att “bestämma vårgarderoben”, sen köpa tyg till den och så sy plagg efter plagg. För mig finns det absolut plagg som “behöver” sys - basgrejer i form av svart kappa/kjol/byxa - men resten handlar om lust och passion. Jag ser ett mönster och känner att jag utmanas av något i modellen, jag vill testa, har jag något tyg hemma som funkar?

Men som sagt stuvarna. Ni som ser mästerkocken och dessertmästarna och liknande program vet vad jag menar när det kommer till utmaningar när de får en viss råvara och sen får de göra vad de vill med den? Så känner jag det med stuvar. Eftersom de är olika stora och de kan vara av de mest skiftande kvaliteter och färger, så är ingenting givet. Jag köper dem för att det är något som fångar mitt öga, som tilltalar mig och oftast är de dessutom så billiga att jag inte känner någon prestationspress.

Den här kjolen och kappan är gjord i ännu en bit pleather från Ohlssons lådor (150kr/kg i stan och 200kr/kg i Sickla???) och jag älskar dem båda. Den gröna färgen får mina ögons gröna ton att poppa fram och tyget har dessutom en skön tyngd. Jag tror att kostnaden landade på ca 200kr för båda, vilket jag tyckte var ett kap.

Mönstret är mitt egenritade på kjolen och kappan är en raw-edge från Makers Atelier, verkligen att favoritmönster just nu, även om jag ska leta efter ett som är lika cool men lite snävare. Den här gången tycker jag att de passpoalerade knapphålen blev riktigt bra, även om jag saknar att inte kunna gå på och pressa ordentligt, det går ju inte direkt när man jobbar med gummi…

Nu får vi väl se hur mycket jag kan använda den här kappan i vår, den är ju rätt varm och ett tag kändes det som att vi gick direkt från vinter till försommar, men känner jag Stockholm rätt så lär det bli en och annan ruggig dag framöver när jag får svepa runt i min kappa “Med ögon känsliga för grönt” som Barbro Hörberg sjunger…

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229