Manchester England England Across the Atlantic Sea And I'm a genius genius

Jag läser på DN idag om #metoo och om att Weinsteinrättegången börjar nu. Jag kan fortfarande få rysningar när jag tänker på det jordskred som påböjades hösten 2017, som verkligen började som en folkrörelse, helt opolitisk och som fått sån enorm effekt och påverkan på oss alla. Inte minst på mig själv, och på så många sätt jag inte hade räknat med.

Exempelvis - har du sexuellt trakasserat någon? Känner du någon som är en sexuell trakasserare? Känner du någon som blivit sexuellt trakasserad? Har du själv blivit sexuellt trakasserad? Det märkliga är att de flesta av oss svarar entydigt NEJ på den första frågan, ett svävande "njae" på den andra, garanterat ett JA på den tredje (om du inte lever under en sten och inte känner dina medmänniskor) och vad du svarar på den sista frågan vet jag inte, men fler än jag önskar svarar JA på den med.

Det märkliga som metoo också fört med sig för mig är ett skärskådande av mitt eget beteende. Att inte heller jag kan skämta alltför friskt med exempelvis yngre kollegor, det kan faktiskt anses direkt olämpligt. Bara för att jag är kvinna kan jag inte ta mig rätten att överträda de gränser som jag vill att andra upprätthåller gentemot mig. Och ändå är jag där och klampar ibland, på eller väldigt nära gränsen.

Den här tröjan som jag sydde till min son i julklapp har nämligen sitt ursprung i just en sån gräns-tangerande tanke, som jag hejdade i tid eftersom jag blivit eftertänksammare, tack och lov. Det var nämligen så att en av mina yngre, manliga kollegor hade på sig en tröja i manchester precis före jul. Den såg så himla snygg, och mjuk och fin ut och jag tänkte först att jag skulle göra mig lustig och säga "snälla, kan jag få ta på dig?". De flesta av oss tycker inte att det är att klassa som "sexuella trakasserier" men vad vet jag, han kanske skulle ha tyckt att det kändes jätteobehagligt? Så jag sa i stället (och såg till att det var fullt av folk närvarande) "Åh vad jag gillar din tröja, är det riktig manchester eller velour?". Efter att ha pratat om den så kunde jag sen fråga om jag fick känna på kvaliteten och det blev inte konstigt eller knepigt alls. Man behöver alltså bara tänka ett litet varv till och fundera på om man verkligen ska skämta med sexuell anspelning eller inte, svårare än så är det inte.

Tröjan han hade var i alla fall helt underbar och i vanlig manchester utan stretch och han berättade att han verkligen tyckte om den. Då detta var på torsdagen före julafton och jag egentligen inte alls hade tid att sy nåt mer så kilade jag ändå iväg till Ohlssons för att se om de hade något tyg som skulle funka. Efter att ha stämt av färgvalet med sonens flickvän letade jag reda på det här grå tyget, och gick hem och tvättade tyget före jag sydde. Det gör jag ju nästan aldrig, men då syr jag ju till mig själv, och ofta saker som tål att krympa lite. Här fanns inte utrymme för såna chansningar - alltså tvättade jag.

Mönstret hade jag redan hemma, nämligen Juno från Mönsterfabriken. Man kan tycka att det är ett högt pris för ett ganska enkelt mönster, men om man dels tittar på de olika varianterna man lätt syr efter detta (kolla på alla mina här) och betänker att det också i ett och samma mönster finns storlekar från små till stora (färdigt bystmått 82-134cm) så är det minst sagt prisvärt (nä, jag är inte sponsrad, bara förtjust!).

Till Lukas (som är en "normal" M i herrstorlekar) har jag sytt Juno i stl 96. Jag har inte hackat mönstret eller ändrat något annat än att jag sänkte halsen något, för att kompensera för att manchestern inte töjer sig något när man drar den över huvudet. Sara (en av delägarna till Mönsterfabriken) berättade nämligen att 59cm är ett lämpligt halsmått för en man om det ska dras över huvudet - sånt är ju perfekt att veta!

Nu vill jag sy ett gäng likadana till, men med lite bättre kvalitet på mudden än denna fick - om jag inte är i tidsnöd nästa gång så händer det kanske!

Gillar

Kommentarer

Kjerstin
Kjerstin,
Klokt agerat av dig. Nog kan vi vuxna, erfarna kvinnor också vara alltför närgångna.
frkwiberg
frkwiberg,
jag tror att jag för egen del har tänkt att mitt sinne är så fritt från sånt att det inte finns någon risk, men det är väl så varenda snubbe tänkt som tex kommenterat ens vikt eller utseende eller vad som vi nu än kan ha uppfattat som gränsöverskridande? Så därför ska jag vara lite mer eftertänktsam på hur det jag säger uppfattas, utan att för den skull bli helt paralyserad.nouw.com/frkwiberg
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229