Jag tänker sällan på dig Ifall du undrar Nästan inte alls, bara när jag blundar

Alltså jag står inte ut med hur FULT allting plötsligt blev? Hur snabbt det gick från att vara vitt och bländande snötäckt, till att bara vara brunt, grusigt, moddigt och eländigt. FULT. Och vi behöver säkert stå ut med det ett par veckor till, innan det har smält bort på riktigt, fåglarna börjat kvittra och solen faktiskt värmer. Men jag hade glömt att det var så FULT...

Dessutom får jag vänta lite med mina vanligen dagliga skogspromenader - snön har varit hårt packad på skogsvägarna och nu när det töar är det antingen isgata eller så står det vatten i en decimeter ovanpå snön, det går inte att gå på. Och gå, det gör jag ju. Igår var det två veckor sedan infarkten så jag la på en lättare styrketräning, förutom den dagliga promenaden. Det känns viktigt att öka ansträngningen något för varje vecka, utan att för den skull hetsa och gå för fort fram. Jag lyssnar på kroppen - som känns bra - men jag vet egentligen inte vad det är jag lyssnar efter.

Jag funderar över när jag ska våga springa igen. Det är kanske tur att det är så dåligt underlag ute, för det lockar inte till löpning, men jag vet ju att jag vill tillbaka dit igen. När ska jag våga det? Det är lite konstigt att jag inte har fått någon läkarkontakt att fråga om rehabilitering och återgång till det vanliga livet - är det tänkt att man ska klura ut det själv?

Innan jag fick infarkten sydde jag den här jackan. Det var lite för kallt för den då, men nu när det kommit vått mildväder är den perfekt. Jag sydde den som en testsömmerska för Hand made by Carolyn och mönstret heter Mundaring Raincoat. Jag hoppar ju på såna där testsömnader ibland, men bara om det är mönster som på något sätt tilltalar mig, som känns extra kul. Den här jackan har ett par detaljer som är speciella och som jag aldrig sytt förut, därför nappade jag den här gången. Det plus att jag hade ett bra tyg hemma så att jag inte behövde investera i något nytt, kändes bra.

Tyget är för övrigt Dry Oilskin från Merchant&Mills. Det är inte världens lättaste tyg att jobba med "unforgiving" som de sa själva i Rye när jag var där, men när man får till det (och det får man om man är petig) så tycker jag att det är ett så vackert tyg, och det åldras så väl.

Det som är speciellt - och nytt för mig - på den här jackan är:
  • Dold dragkedja fram och ett dragkedjeskydd på insidan som gör att den blir helt vind och vattentät - det kan inte läcka in något vid dragkedjan.
  • Dolda dragkedjor på fickorna
  • Ventilationen i bakstycket, det är sytt i två delar där den övre delen är i mesh, sen sätter man ytterligare en del i tyget över meshtyget och vips har man en bra ventilation
  • Jag har nog aldrig sytt en jacka med raglan? I alla fall inte ett ytterplagg!

I övrigt kan väl sägas om mönstret att det är lätt att följa och nu när de fixat de småsaker som inte var på plats när jag testsydde så är det kanon för vårens regnjackor. Vill man ha en lite lättare sömnad än jag hade så väljer man inte oilskin utan kanske softshell eller ett mer "riktigt" regnjacketyg?

Gillar

Kommentarer

Anette
,

Det är en liten högtidsstund när man ser att du skrivit ett nytt inlägg! Tack!
Så underligt med en sjukvård, som är jättebra på att bota akut (jag hoppas i alla fall att det oftast är så), men sedan lämnar den färdigbehandlade människan. Du kanske kan höra av dig till dem och begära lite mer uppföljning.
Jackan är jättesnygg, ser ut som en riktig klassiker.
Lycka till med allt! /Anette

frkwiberg
frkwiberg,

Åh vad mysigt att du känner så! ❤

Jag har ju blivit lovad uppföljningsbesök och skiktröntgen, men jag vet inte när. Tyvärr är tålamod inte min bästa gren och även om jag fattar att sjukhusen har lite mer än mig att pyssla med nu så vill jag ju veta. Kanske vågar jag börja springa lite kort och lite försiktigt ändå nästa vecka. Känns det bra borde det ju vara bra, eller hur? Kram!

nouw.com/frkwiberg