I’ve got issues

Det här är det tredje paret Danielle dungarees som jag har sytt och jag kan faktiskt lova att det är det sista, i alla fall till mig själv.

Mönstret är helt enkelt inte anpassat till en kropp som har midja och rumpa, och oavsett vilken storlek jag syr den i så får jag fitting-issues. De går ju inte heller att prova förrän alla 17 delar är ihopsydda och top-stitchade, vilket gör dem i praktiken omöjliga att ändra. Ändå älskar jag dem, eller snarare, jag älskar idén om dem. Om jag hade haft en figur som ett sugrör hade de kanske varit supersnygga?

Det första paret jag sydde var ju i storlek 42 och de var verkligen jättejättestora! Jag lyckades flytta knapplisten i sidan lite grann även efter att ha sytt ihop alltihop, men de är fortfarande himla stora.

Det andra paret blev aldrig klara - jag skulle sy i samma linnetyg som Ottoline-jackan, och jag hade ritat av mönstret i storlek 40 i stället för att bättre passa mig. Tyvärr gjorde jag det fatala misstaget att jag inte noterade att sömsmån INTE var inräknat och att både gå ner en storlek OCH missa sömsmånen gjorde dem så små att jag aldrig ens sydde klart dem.

Däremot beställde jag nytt linnetyg, för jag ville fortfarande ha dungarees till Ottoline, men jag kom på den lysande idén att sy en toille i ett skräptyg jag hade haft liggandes i tusen år och inte trodde att jag någonsin skulle sy något av.


Tur var väl det, för vi är fortfarande inte kompisar, Danielle och jag. Det beror på att jag har rumpa, midja och svank och att Danielle är oerhört rak och utan minsta tillstymmelse till kurva någonstans. Det funkar inte, även om jag bara hade tänkt ha dem som strandshorts (det blir ju på något vis full insyn också?) så jag gjorde ett antal försök att få till lite form.

Jag testade till och med att sätta på ett bälte fast jag vet att jag aldrig skulle använda det, jag gjorde inprovningar som jag sprättade och jag försökte göra en kurva mitt bak som jag också fick sprätta. Till sist satte jag dit en bit resår. Sen sprättade jag bort resåren. Nu får de vara som de är helt enkelt.

Framifrån tycker jag att de är OK, på gränsen till bra. Från sidan är de “rätt ok”. Bakifrån är de “skyll dig själv om du vill gå här bakom mig och må dåligt, du kan gå om”…

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229