It’s like a jungle sometimes it makes me wonder how I keep from going under.

Hej, jag heter Sanna och jag är Agnes- och Cina-beroende! Är det möjligt att jag har sytt fyra Cina, fyra Agnes och en "Cines"? Det är ju gaaaaalet!

Fast man ska väl förresten inte skämta om beroenden, det är faktiskt förfärligt på det hela taget, vare sig man ser det som "sjukdom" eller inte. Själv tänker jag ibland på att jag har en komplicerad relation till alkohol... Jag älskar att ta en GT efter jobbet på fredags- eller lördagskvällen, alltid med en skål ostkrokar, och jag tar gärna ett glas vin till maten på helgen.

GT:n och vinet betyder något för mig, signalerar "helg" på ett trevligt sätt. Men. Jag har också levt nära människor som inte slutar efter det första, andra eller fjärde glaset, som har druckit väldigt mycket mer än de tänkt och borde och jag har därför någon slags hatkärlek till alkoholen, om man kan uttrycka det så. Det är så mycket som kan gå fel och så mycket som blir sämre i kropp och själ när man har för hög konsumtion. Och ändå. Ändå vill jag ha en GT på fredagen.

Jag har förresten läst en bra bok på temat missbruk - Sigrid Rausings bok "Malström". Hennes bror har ju varit (är?) svår missbrukare av narkotika, så till den milda grad att när hans hustru dog av överdos så levde han med hennes kropp i flera veckor innan polisen till slut kom och satte stopp för mardrömmen... Det hade såklart inte varit möjligt för "vanliga pundare" för de måste ju ut och fixa pengar och ladd, är man kopiöst rik så är det ju inte något problem. Finns pengar så kan man hålla fasaden och har en icke sinande ström av langare som är villiga att förse en. De hade ju dessutom en massa personal som såg till att huset trots allt gick runt, att barnen fick mat och allt sånt där och det får mig att fundera över konsekvenserna av att växa upp med obegränsad tillgång på pengar.

Hur är det att växa upp och veta att man aldrig någonsin behöver jobba för pengar om man inte vill, för man tillhör en av de rikaste familjerna i världen? Att inte bara bo i en stor villa och ha ett gigantiskt sommarställe - man har ett weekend-ställe också? Och personal överallt som ser till att allting hålls i ärbart skick? Det måste vara svårt att hitta mening tänker jag?

Boken i sig är läsvärd men inte jättebra. Den är fragmentarisk och författaren verkar inte ha insikt i hur oerhört privilegierat de växt upp. Jag saknar resonemang kring detta, eller snarare så saknar jag en massa saker som borde varit där. Det känns mer som ett försök att rentvå familjen och berätta om hur svårt de haft det. Och det är klart att det varit svårt - men de har ändå haft möjligheter som är få förunnat när det gäller behandlingshem och rehab. Läsvärd absolut, men det fattas kapitel på något vis.

Nåväl... Så länge mitt beroende är att sy Agnes-skjortor från Mönsterfabrikens mönster så kan jag hantera det. Denna är lika moddad som den svarta, alltså har jag tagit bort vecket i ryggen och dragit sidsömmen rakt ner från ärmhålan. Tyget har jag beställt från Fabric Godmother i England (vi kanske ska passa på före Brexit?) och det är vad de kallar cotton lawn, vilket är perfekt i skjortor. Ser ni att det är Kolibris här och var?

Kjolen sydde jag ju april (se här ) och denna dag hade jag faktiskt tillhörande kappa på mig också - med dunjacka under. När det är tre grader plus och regnar från sidan är pleather världens bästa material - som galonisar ungefär!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229