I'm the kind of trouble that you enjoy

Jag funderar mycket över vilka olika roller man tar i en grupp, eller kanske vilka man tilldelas. I en vänkrets är det någon som är spelevinken, någon som är den ordentliga med koll på allt, någon är den som alltid är sen, som alla andra får vänta på.

I en familje och en barnaskara blir det där ännu tydligare, men värre på något sätt, för medan man kan byta vänkrets om man inte trivs med sin tilldelade roll så kan man ju inte byta familj. Där är man den man är och det kan vara en hård kamp att få byta den tilldelade rollen, om man så skulle vilja.

Jag växte upp som yngst av tre systrar. Mina föräldrar hade nog innerligt gärna velat ha en son, men så kom jag i stället. Kanske berodde det på detta, att de ville ha en pojke, eller på att de andra rollerna var upptagna, eller så kanske jag faktiskt hade en fallenhet åt det praktiska och handfasta, men jag blev tilldelad rollen ”verkmästarn”.


Det lustiga är att nu när jag slår upp ordet ”verkmästare” så inser jag dessutom att mamma och pappa använde ordet fel. Det betyder nämligen ”arbetsledare i fabrik eller verkstad”. Jag tror att de avsåg att beskriva att jag var klurig och fixig och ”ordnade” mycket med saker. Knöt ihop snören, petade in prylar i små hål, grejade helt enkelt. Och visst ligger det ett mått av sanning i det, jag är sån, också.


Häromveckan fick jag en leverans av garderober från Ikea. De skulle komma och montera veckan efter så paketen förvarades i det mindre rummet bredvid sovrummet. Men när jag läste igenom de papper jag fått från Ikea så stod det att garderobsdelar inte får förvaras stående, de kan slå sig, och då går de inte att sätta ihop. Här kan man ju undra varför de som levererade inte visste det och tog ansvar för det, men...

I alla fall behövde 212 kilo garderobsdelar flyttas. De tre tyngsta vägde 52 kilo vardera... Jag insåg att jag inte kunde lyfta dem, men att bara lägga ner dem på golvet kan ju inte vara så svårt eller alltför tungt? Det var det, för det lilla rummet var för litet och stommarna skulle fastnat mellan väggarna om jag lagt ner dem. Detta upptäckte jag halvvägs...


Jag behövde alltså byta rum på alltihop, det är inte långt emellan, men ändå, 52 kilo är inget man kånkar iväg med om man som jag väger obetydligt mer själv. Dessutom stod jag ju med den ena stommen i famnen liksom, efter att ha insett att den inte gick att lägga ner. Släpa in dem gick inte heller eftersom golvet är nymålat i vitt. Ur ögonvrån fick jag syn på min foamroller som stod i lilla rummet, ni vet en sån där hård rulle man kan ha när man stretchar? Den la jag in under garderobsstommen och så rullade jag paketet ut i vardagsrummet, innan jag rullade tillbaka den i rummet bredvid där jag kunde lägga ner den på golvet. Fem delar kvar, men då fick jag ju till tekniken!

Så OK, det bor en verkmästare i mig, men det bor också ”den känsliga” och ”den rädda”, ”den kloka” och ”den glada”. I en familj, så väl som i en vänkrets, tror jag att man måste vara noga med att se till att rollerna kan vara flyttbara. Man måste kunna få växla mellan att vara stark och svag, glädjespridare eller den som behöver tröst. Tillåts man växla mellan rollerna så behöver man inte bryta sig loss, varken från familj eller vänkrets.

Och kanske är det på grund av min roll som verkmästarn som jag haft så svårt att relatera till mina mer kvinnliga sidor, jag vet inte? Men oavsett vad det beror på så gillar jag att flörta med det androgyna i klädsel, särskilt i kombo med andra typiskt kvinnliga attribut, som uppsatt hår och läppstift. Och en perfekt kombo är ju då dessa hängselbyxor från Mönsterfabriken, som sitter så perfekt över rygg och rumpa att de hade kunnat vara ritade enkom för mig, vilket de såklart inte är. Jag kände redan på toilen att de skulle bli kanon, och jag är ju inte mindre övertygad nu när de är klara.

De är sydda i ett ulltyg som jag köpte i Paris på Sacre Coupons, €45 för tre meter! Det är 74% ull, 21% polyester och 5% elastan, vilket gör dem mjuka och stretchiga och nästan som ett par mjukisbyxor att bära. Jag var väldigt osäker när jag gick till jobbet i dem i fredags, men jag fick så många komplimanger att jag blev generad, så de är nog rätt ok ändå?

Mönstret är alltså hängselbyxan Anna från Mönsterfabriken men jag har såklart ändrat lite... Eftersom jag ville ha en mer kostymer känsla så sydde jag stolpfickor bak och hoppade över bröstfickorna. Jag gjorde infodringar längs sidorna i stället för snedslå (som ju funkar utmärkt om man tex syr i denim) och i sista stund hoppade jag över fästen till själva hängslena, och bara sydde fast dem. Jag har skjortan Agnes (också en från Mönsterfabriken) på mig till. Knapparna i sidan på byxorna är från Tygverket.

Gillar

Kommentarer

Annika
Annika,
Men wow vilka härliga snygga hängselbyxor 😊vad är det för mönster
frkwiberg
frkwiberg,
Tack!
Mönstret är hängselbyxan Anna från Mönsterfabriken. Kolla upp dem på Instagram, de har precis börjat säljas!
nouw.com/frkwiberg
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229