I’m only hanging on to watch you go down, my love

Hur många gånger har ni sagt till en helt främmande människa att du gillar det de har på sig? Jag ser ofta personer (kvinnor) på stan, på tunnelbanan, som är snygga, har på sig nåt fint och det har till och med hänt att jag smygfotat bakifrån för att komma ihåg vad det var som var så snyggt så jag kan kopiera. Det HAR också hänt att jag sagt vad jag tyckt om det funnits läge - "Wow vilken snygg kappa/klänning/jacka! Den klär dig verkligen". Det har inte hänt ofta - men det har hänt - och varje gång så har den jag sagt det till sett väldigt glad och överraskad ut. Jag borde göra det oftare.

Det har också hänt mig ett par gånger att människor jag inte känt kommenterat mina kläder. Roligast var väl när Sara, från Mönsterfabriken, för ett par år sedan (innan de hade startat MF) hoppade av cykeln på väg till jobbet för att hon såg mig i en klänning som hon sett på bloggen, och började prata. Inledningen på en vänskap faktiskt!

Jag sydde en grå och rosa kappa en gång som jag också fick beröm för, på tunnelbanan av en kvinna jag inte känner. Vanligen är det väl när en bär ett plagg som sticker ut lite, kanske mönstrat eller distinkt på något annat sätt. Därför blev jag extra förvånad när jag gick genom Haga i Göteborg tillsammans med min dotter nu för lite sen, och vi plötsligt hör någon komma springande, ropandes "Ursäkta! Ursäkta!" efter oss. Kvinnan i fråga hade suttit på en av uteserveringarna och sett oss gå förbi, och nu sprang hon i fatt för att säga att min klänning var så himla snygg och var hade jag köpt den?

Det var just denna blå Saint shirt dress i linne, som jag bar med ett par enkla vita converse som hade fångat hennes blick. När jag sa att jag sytt den undrade hon om jag syr på beställning och såg rätt besviken ut när jag sa nej. Men känslan, min känsla av att hon till och med sprang ifatt oss var mäktig och gav mig "goosebumps" och en glädje som höll i resten av dagen. Detta är numera klänningen som är så snygg att någon springer ifatt mig för att få veta var den är köpt!

Mönstret är alltså från Ann Ringstrands bok och tyget kommer från Metermeter. Knapparna är köpta hos Söders tyger och jag har sytt en storlek S med lite ändringar: nedre delen av klänningen är lite avsmalnad, på så sätt hamnar slitsen inte lika högt upp, ärmen är inte lika vid som på originalet, och inte sydd i dubbelt tyg.

Ska vi kanske bli lite bättre på att säga till folk att de är fina, när vi tycker det? Vi kan ju börja öva på dem vi faktiskt känner och sen gå vidare...

Gillar

Kommentarer