♫“Han sa vänner: Vi har blivit coolare// Min bakdel och jag vi har blivit polare”♫

Det är ju ofrånkomligt när man syr mycket att man reflekterar över kroppar och över att kroppar kan se så vansinnigt olika ut! Det har ju inte bara att göra med om någon är kort eller lång, tjock eller smal, utan även oavsett det. Två lika långa kvinnor som är lika “tjocka/smala” kan ju se väldigt, väldigt olika ut. Bröstens storlek skiftar, om rumpan är rund eller bred (eller platt) markerad midja eller rakare figur, ja det kan ju vara hur olika som helst, och ändå ligga inom det normativa spannet. Och när vi talar om normativt så kommer jag att tänka på en sak jag såg på twitter nyligen. Det engelska cancerförbundet hade startat en kampanj för att informera om att fetma näst efter rökning är det som anses mest cancerframkallande. Detta har fått folk att gå i taket och de skriker om “fat-shaming” och att kampanjen borde tas bort. Är inte det jättekonstigt? Alltså, missförstå mig inte, jag är naturligtvis mot fat-shaming och för att vi ska jobba för ett samhälle som är mer tillåtande inför olikheter och jag är HELT emot allt vad kropphets etc är…

MEN, nu talar vi ju inte om trivselvikt och lite volanger, vi pratar om det som på engelska heter obesity, och på svenska översätts till fetma, alltså när man passerat gränsen för vad som faktiskt inte är nyttigt för kroppen. Är det inte bra att cancerförbundet rapporterar det?

Men om jag har fel här, eller ni tycker att jag har fel, så berätta gärna hur, för jag förstår ärligt talat inte och jag skulle gärna vilja fatta. För om det handlar om “Man vet det men det är jobbigt att få det skrivet på näsan” då handlar det ju inte om fat-shaming…

Nog om det. När det handlar om att sy sina kläder tycker jag att det ofta är en avvägning mellan vad jag tycker är snyggt, vad som passar min kropp och vad jag är bekväm i. Det jag är bekväm i är inte alltid det som bäst passar min kropp, fast det är ju också en definitionsfråga förresten. För om du fråga min mamma (men det gör jag sällan) så är det som bäst passar min kropp det som framhäver det som normen tycker ska framhävas och döljer det som anses mindre snyggt. Min definition av det som passar min kropp är mer plagg som jag känner mig bekväm i. men det här har jag ju varit inne på förut. Och sen är det ju också så att det jag tycker är snyggt kanske inte är snyggt på min kropp, för jag har inte de förutsättningarna. Nu har jag snart närmat mig det som oftast ställer till problem för mig, nämligen min rumpa. Fast jag har börjat acceptera min rumpa och om man styrketränar lite grann så slipper man fenomenet med att den sjunker med ålder liksom.

Men, den kräver sina justeringar. Som på den här klänningen en Fielder från Merchant & Mills. Mönstret är helt utan inprovningar och lagt mot tygvikning mitt bak, vilket med min rumpa och svank får en väldigt ful och tråkig effekt - det blir bara en påse av det hela. Med en lätt inprovning på var sida om ryggraden skapar man lite form och en rundning, utan att för den skull ta bort det lediga intrycket.

Fickorna är en sak jag också behöver vara petig med, om jag alls ska ha några. Modellen har en lös fickpåse i sidsömmen vilket sällan passar bra på mig, i vart fall inte på en modell som är så här pass rak. Det putar nämligen lätt. Så jag sydde en ficka som sys fast på framstycket, jag tycker att det funkar bra med en modell som är så här pass ledig, med muddar och så.

Och apropå muddar så har jag förlängt ärmen med 15 cm (!!!) eftersom jag fullkomligt avskyr ¾-ärmar, jag fattar inte vad de ska vara bra för alls! Visst tycker jag att det är snyggt, men jag tycker att det är så in i vassen obekvämt och störande, så jag har inte ett enda plagg med den ärmen, trots att det varit poppis ett bra tag. Jag har förresten sänkt urringningen en cm runt om och två cm mitt fram för att få den mer urringad, jag gillar den så.

Ja vad ska man säga mer om denna klänning? Jag har fallit för den kan man säga (plats för skratt) för att passformen över bysten och axeln är så fantastiskt fin. Jag kommer att sy många fler än denna, som jag sytt i ett underbart tyg från Sacrés Coupons i Paris. Det är 50/50 ull och linne och kostade 27€ för tre meter!!! Jag sydde en toille i stl 8 men den var väl smal, så en stl 10 är det här, med en cm extra tillagt på övre delen av ärmen. Den var nämligen smal och jag har armmuskler som behöver få rum.


(Tack Lukas för Photoshop-hjälp på sista bilden! )

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229