Den som bränt sig på elden Blåser fastän det är kallt

Först har man en massa saker framför sig, saker man längtar till, människor man längtar efter. Sen är det plötsligt efteråt med alltihopa! Jag fattar liksom aldrig hur det går till, hur icke-linjär tiden är. En dag kan vara evighetslång men också över på en sekund. Tiden går liksom inte att lita på, den uppför sig som en labil pundare som växlar mellan upp- och nedåttjack.

Jag antar att det bara är att acceptera och hålla i sig i kurvorna. Dessutom vet jag att det är själva transitionen som är värst, att åter vänja sig vid att ha en av dem man älskar mest på avstånd, att vänja dig vid ett tomt hus igen.

Jag försöker peppa mig med att jag fortfarande har en vecka kvar till jag ska vara på jobbet igen och jag har rätt roliga planer för de kommande dagarna, nyårsafton inkluderad. Det blir bra, det vet jag ju.

Före jul sydde jag en av de få Juno-varianter (Mönsterfabriken) jag ännu inte givit mig på, nämligen med både huva och dragkedja. Jag borde ha köpt en längre dragkedja men nu är jag ju en ivrig och otålig jäkel och då blev det såhär. Jag sydde i tjock, stickad, härlig ull från Mariedal som jag köpte från På Skrå för nåt år sen. Jag tänkte redan när jag köpte det att jag skulle sy en sån här hoodie, jag har bara inte kommit till skott förrän nu.

Jag har n ä s t a n följt mönstret, fast utan mudd nedtill och i ärmen och så gjorde jag dessutom en vävd infodring vid dragkedjan och bak i nacken, och så lite mellanlägg både på infodringen och precis där dragkedjan sitter. Man vill ju verkligen inte att det ska bli utdraget och vobbligt mitt fram, eller hur?

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229