Jag har ju länge sytt byxor med "häng i grenen", först mina egna halvdana försök, sedan Mönsterfabrikens mycket mer framgångsrika. Jag gillar den mer avslappnade och "coolare" känslan, plus såklart att jag ännu inte hittat ett mönster på en smalare kostymbyxa utan häng med fickor och gylf som passar min kropp, och tro mig - jag har försökt!

Men i alla fall, både chinosarna Sara och hängselbyxorna Anna från Mönsterfabriken är favoriter och det enda lilla, lilla smolket i glädjebägaren är detta: Byxor med häng i grenen kan ibland ge skav på insidan av låren. Särskilt för någon som går så gärna och så långt som möjligt som jag gör (bokstavligen inte bildligen). Det har egentligen inget att göra med om du har "thigh gap" eller inte utan handlar om att du har tyg och sömmar som hänger ner mellan låren. Och om man som jag då dessutom går "som på snöre" dvs, inte alls särskilt bredbent, så kan det bli ett sjuhelvetes otäckt skav.

Jag har hittills löst det genom att ta på mig ett par väldigt långbenta mameluckliknande underbyxor i silke från Twilfit, men de är rätt lösa och fladdriga och känns inte särskilt bekväma, mest för att det känns som om de adderar extra volym.

Så gjorde jag till sist något åt det och köpte tyg och spets på mässan, av B-wear såklart och så sydde jag mig den där trosbyxan som jag saknat. Jag hade redan från början bestämt att det skulle vara en "utanpåtrosa" som jag skulle ha riktiga trosor under, så därför behövde jag inte lägga ner någon tankeverksamhet på att få till en bekväm gren. Skulle jag ha tänkt ha dem direkt mot huden så hade det ju inte varit smart med sömmar i grenen, men nu gör ju det ingenting.

Jag använde mitt gamla Epressomönster på tajts som jag vet funkar, men kortade av dem till lämplig längd. Jag satte spets i benslut och midja, en spets som är väldigt bred från början men som jag efter Bodils tips klippte mitt i tu för att få den lagom. På det sättet räckte det ju med halva längden dessutom.

Vi pratar om snabb sömnad här, det tar ju inte ens en halvtimme från början till slut, och svårt är det ju inte heller men de gör ju sitt jobb och är superbekväma att ha på sig.

----------------------------------------------------------------------

Törs man lägga upp avklädda bilder på sig själv på nätet? Det är så konstigt, men en bikini- eller baddräktsbild på en strand hade jag inte tvekat om, i vart fall inte särskilt länge. Det här ger mig betydligt större huvudbry. Inte så att jag skäms för hur jag ser ut, jag tror att jag med stigande ålder fått en större acceptans för min kropp med dess skavanker och egenskaper. Men - jag vill ju inte ge fel signaler. Och redan som det är får jag rensa bland följare och andra på tex Instagram, män som skriver "Well hello there!" i ett direktmeddelande (vilket omedelbart resulterar i en blockning). Kommer det bli värre nu? Att jag ens ska behöva bry mig om sånt här gör mig grinfärdig, men nu är världen tyvärr så inrättad, i vart fall ett tag till.

Trots det publicerar jag dessa bilder på mig, men med flit osminkad och ofixad, så att ingen ska få för sig att det "skickas några signaler" här, för det gör det inte!