Tyget kommer från Metermeter och kallas organisk linnejersey. Det var rätt dyrt per meter (€39,50/m) men det var en generös bredd och det har en underbar tyngd och känsla.

Mönstret är ett sånt där gammalt och tusen gånger omritat, och jag vet inte längre vad som var ursprunget, men en basic långärmad tröja med rund hals är ju aldrig fel, eller hur?

Idag tänker jag på hormoner, på menstruationer och PMS.

Jag har genom hela mitt liv, från jag var 16, använt hormonpreparat som preventivmedel. I många år använde jag p-piller, sen p-ringar och därefter hormonspiral. Fördelen med den senare var ju att mensen helt upphörde, jag kunde känna en viss ägglossningspåverkan, men mycket var det inte. I höstas hade jag haft den senaste spiralen så länge att jag tyckte det var dags att ta bort den och efter samråd med min gynekolog tog jag ut den och ersatte den inte med något. Hon kontrollerade med ultraljud status på mina äggstockar och försäkrade mig att jag "med allra största säkerhet" redan hade passerat förbi klimakteriet - i princip obemärkt - och att jag inte skulle få någon mens framöver. Jag fyller ju 53 i år så det är ju inte otänkbart, även om jag tyckte det var konstigt att jag skulle sluppit vallningar och annat som mina vänner plågats av. Men gynekologen lät ju säker och nån gång ska man väl ha tur va?

...

Sedan dess har jag haft mens var 28:e dag, give or take en dag här och där.

Med mensen kommer så klart PMS, humörsvängningar och menssmärtor, av ett slag jag inte minns att jag någonsin har haft förut, men jag har ju å andra sidan inte varit utan tillförda hormoner sen jag var 16, så vad vet jag? Och det slår mig att det är helt STÖRT att potentiellt hälften av befolkningen ska ha djupa men kortvariga depressioner en gång i månaden? Att vi ska ha smärtor som gör oss illamående, att vi ska tappa självkänsla och självförtroende, och att vi ska BLÖDA en gång i månaden, om vi inte medicinerar oss mot våra egna kroppar? Är inte detta en superdum konstruktion av den kvinnliga kroppen? Det är en FANTASTISK konstruktion när det gäller fruktsamhet och barnafödande, men som sagt, jag fyller 53 i år och för mig har den här cykliska plågan ingen som helst funktion.

Jag börjar till och med fundera på om det inte faktiskt är så att vi är det svagare könet, just på grund av detta? Med tanke på hur jag mår ett par dagar i månaden, vid ägglossning och vid mens, så tänker jag att det är tur för mig och för mänskligheten att jag inte har några ansvarsfunktioner, för jag är faktiskt inte att lite på, de tankar jag har och de beslut jag tar sådana dagar är inte alltid representativa för de andra 25 dagarna per månad. Men feministen i mig slår mig på käften när jag säger så, så jag tar en Alvedon och en Ipren och håller tyst.

Som tur är lyckas jag för det mesta komma ihåg att det inte är mitt "riktiga jag" som talar de där dagarna, jag KBT:ar mig själv och tänker "det känns bättre i morgon".

Men visst är det konstigt, att vi fungerar så här?

När Ulrika var hos mig sist så ville hon att vi skulle öva på att sy med bandkantare på Baby locken, så jag sydde en träningströja. Efter att ha testat ett antal olika mönster på träningströjor så har jag återvänt till Grace, från Jenny H's bok, som ju inte alls är en träningströja egentligen. Den här har jag sytt i ett mesh-liknande träningstyg, för att ha som ett mellanplagg nu när temperaturen skiftar så. Trots att jag sprungit i så många år så tycker jag fortfarande att det är knepigt att avgöra vad jag ska ha på mig när jag springer, i alla fall just så här i säsongsbrytningar. Ena dagen springer man i kortärmat, andra dagen är det vintertajts på igen. Den här tröjan är bra ovanpå ett linne likväl som ett ytterligare lager på en tajt långärmad och under en jacka. Mitt största problem är dock att jag alltid klär mig för varmt, därför behöver jag tunna tröjor som ger mig känslan av att vara "klädd" utan att värma för mycket.

Förresten är löpning skitbra mot PMS och menssmärtor, så ut och spring bara!

Kjolen har ni sett förut, det är en Cleo som jag sydde för ett år sedan ochskrev om här. Tröjan däremot har ni inte sett, men den är inte heller helt ny. Jag sydde den i vintras efter att ha hittat tyget på Tygverket, det är den där tunga lite slinkiga viskoskvaliteten som jag är så förtjust i.

Så jag sydde en långärmad tröja i samma mönster som jag har sytt en och annan tröja och tröj/blus av förut, ett som är rakt och utan krusiduller, utan insnitt och väldigt basic. Och den “lyfte” inte. Jag använde den en gång tror jag och sen inte mer. Tänkte att det var ett av de där projekten man helt enkelt får acceptera att de blivit misslyckade, utan att man har något belägg för det.

Men. Det var i vintras det, och min klädstil på vintern består på grund av frysning av en massa lager på lager. Och om det är lager på lager så hamnar ju en sån här tröja såklart underst och “poppar” inte, alltså känns den tråkig.

Men utan en massa lager ovanpå blev den plötsligt riktigt fin, särskilt ii kombo med det svarta fuskskinnet - gulligt och skirt möter något mer svårtflörtat. Och åter igen tänker jag att det är sammanhangen som är så viktiga. Inte bara vilka kläder som passar ihop och vid vilket tillfälle, utan dina egna sammanhang. I vissa blomstrar du och kommer fram i din fulla potential - du “poppar” - i andra blir du bara en hygglig bakgrund.

Kanske vill man inte “poppa” i alla sammanhang, men det är ju bra att komma ihåg och känna igen när man gör det och när man inte gör det, så att man kanske kan välja, och anpassa sig. Och ibland också inse att det inte hade spelat någon roll vad man hade gjort, det hade inte blivit bättre ändå, för sammanhanget var fel.

Till en kollega som läste på mitt halsband idag påstod jag att jag förmodligen redan har “peakat” men jag hoppas att jag har fel och att det bästa faktiskt verkligen inte har hänt ännu.