Vad har ni för relation till böcker, till läsande, till språk? Jag har läst så länge jag kommer ihåg, dotter till en lärare som jag är, och för mig har böckerna ofta varit en flyktväg och ett sällskap. Du är ju aldrig riktigt ensam, har aldrig riktigt tråkigt om du har en bra bok, inte sant? Att du dessutom får kunskap på köpet, både om språk i allmänhet och kunskap i det du läser om är ju en bonus. Vad många inte tänker på är ju att förutom det så får du ett verktyg att använda när du behöver lära dig annat - den som är bra på att läsa kan ju i princip lära sig vad som helst.

När mina barn var små så påminde min mamma mig ofta om vikten av att barnen skulle läsa på loven, att de inte skulle glömma bort läsandet eller bara förknippa det med skolarbete. Då blev det ju extra viktigt att göra läsandet lustfyllt, så vi tillbringade många timmar på biblioteket letandes efter "rätt" böcker, de där de skulle läsa frivilligt och med glädje.

Båda mina barn har i olika mått blivit läsande människor. De har hittat sina genres, och det som roar dem, och de är båda väldigt duktiga på att läsa och ta till sig kunskap nu på sina respektive akademiska studier. Jag tror att det är läsningen de ska tacka för det, allt från "Bu och Bä i skogen" till "Boktjuven" via "Harry Potter" Och "Sagan om Ringen".

Själv lyssnar jag mer än läser nu för tiden, men jag är inte någon snobb kring det, det ena är inte "finare" än det andra. Jag lyssnar för att jag har tiden när jag springer, promenerar och syr, jag skulle inte läsa många rader alls annars.

I vissa perioder i livet har jag dock inte läst alls. Jag minns att månaderna efter skilsmässan så läste jag inte en rad. Det var som att ingenting fastnade, jag kunde inte koncentrera mig på något, tankarna flög åt sitt eget håll. Lite så var det nu i början på covid-karantänen, men inte lika illa. Jag kunde läsa, men inget som var för tungt. Som så ofta blir då lösningen deckare, helst brittiska och inget som är för "hårdkokt"

Nu har jag dock tagit mig tillbaka till annan skönlitteratur, alltså jag gillar fortfarande deckare, men jag växlar gärna lite. Just nu heter favoriten "Säg inget om Lydia" av Celeste Ng. Jag läste hennes "Små eldar överallt" för en tid sen och älskade den, så jag hade rätt höga förväntningar. De infrias, men det är en lite tung bok. Den handlar om relationer i en familj, vilka krav man som förälder ställer på sina barn, dynamiken i att föräldrarna älskar ett barn mer (och de andra mindre) samt problematiken med "blandäktenskap" i sjuttiotalets USA. Blandäktenskap är ju liksom inte något jag egentligen funderar på över huvud taget - det är inte en grej för mig, det är inte viktigt. Då var det viktigt, på sextio- och sjuttiotalet, och det är förfärligt att tänka på att det faktiskt finns människor som fortfarande tycker att det är en grej...

I alla fall, läs Celeste Ng's böcker, de tillför en dimension! (Och jag måste fråga mina barn om de båda känt sig lika älskade!!???)

Nåväl, dagens andra fråga är varför det är så svårt att komma över linnetrikå, när det är typ det skönaste en kan ha på sig på sommaren? Jag köper alltid nån meter om jag hittar, vilket är sällan, men förra ret hade Ohlssons lite stuvar och Metermeter hade några får rullar. I år har de (Meter alltså) haft mer än förra året och jag har köpt på mig några färger.

Tidigare har jag sytt långärmade tröjor av linnet, men nu hittade jag en gammal kortärmad oversizead t-shirt från COS längst in i garderoben och beslöt mig för att det var vad jag ville ha. Jag tror att corona-karantänen plockar fram min inre hippie, jag vill alltmer gå i slappa skrynkliga linnebyxor och stora tröjor...

Mönstret kommer från Makers Atelier-boken och heter oversized t-shirt. Jag har bara kortat ärmen lite och gjort bakstycket ett par cm längre. Jag har inte kantat som de föreslår i boken heller (de tycker att man ska vika in kanten bara?...) utan satt en remsa och topstitchat den med covern. Ett gott tips när man syr i linne-jersey är att använda maskinens differentialmatning, om man har en sån. Alltså den funktionen som antingen drar ihop tyget lite eller sträcker ut det. Jag drar ihop mitt ett eller två hack när jag syr, för linnet är så "löst" att det skulle verka utdraget om jag körde utan, både på overlocken och på covern. Blir det ett uns av rynk så pressar man lätt ut det!

Men som sagt, ser ni linnejersey av god kvalitet någonstans så tipsa gärna!

Jag har varit ute och rest i helgen!!! Alltså att något så trivialt som att åka fram och tillbaka till Göteborg plötsligt känns som det roligaste som hänt på länge, och att beslutet om att åka föregicks av en hel del vånda, det hade en inte kunnat tro för ett halvår sedan!

Men alltså, mitt yngsta barn, Rakel, bor ju sen en tid i Göteborg. Hittills har hon bott inneboende, tillsammans med sin pojkvän, i ett rum i en lägenhet i Högsbo. De två har alltså delat på ett rum på kanske 15kvm, i en lägenhet som är en tvåa och som hyrs av en 40-årig man.

Att de har stått ut med detta så länge som de gjort (sedan augusti förra året) är för mig en gåta, men jag är också väldigt stolt över henne (och Oscar såklart) att de har härdat ut, funnit sig i situationen och gjort det bästa av det. Men när de fick möjlighet att flytta till något eget och större, och med kontrakt på ett år så tog de såklart chansen. Därför kom de upp till Stockholm i helgeni en hyrd pickup, för att hämta den del av bohaget som jag förvarat i väntan på bättre tider.

Jag dividerade fram och tillbaka med mig själv om det var förenligt med FHM's riktlinjer att åka med ner, att alls resa nu, men kom fram till att detta var en resa av nödvändig karaktär och att risken att jag sprider smitta över landet är förhållandevis låg eftersom jag inte träffar folk i princip alls.

I söndags körde vi alltså ner, Oscar och jag körde halva var. Sen bar/släpade vi en väldigt tung säng och lite annat uppför en trappa, hämtade två billass från gamla lägenheten (fyra trappor, ingen hiss) och sen packade vi upp allt i den nya, käkade pizza och drack öl som sig bör, och hade det himla mysigt.

Den nya lägenheten är ljus och fräsch, det är en två vilket kommer att underlätta Rakels fortsatta studier (GU har visst bestämt sig för att köra även hösten på distans??) och jag kände m ig så varm om hjärtat när jag tog tåget hem, i vetskap om att de nu kommer att ha det så himla mycket bättre framöver. Men visst, det svider lite att åka ifrån, att skiljas igen och att vara ensam igen. De är ju så mysiga att hänga med de där två, och det är så härligt att befinna sig i ett sammanhang då och då.

På bilderna har Rakel på sig en Junotröja som jag tror att jag sydde i julklapp (eller?) i ett tyg från Ohlssons. Juno är ju Mönsterfabrikens utmärkta hoodie, men på Rakels moddade jag lite. Den har inga ärmmuddar och ingen midjemudd (förlängde bara lite) och hoodien är inte fodrad, jag kantade med en remsa bara.

Först har man en massa saker framför sig, saker man längtar till, människor man längtar efter. Sen är det plötsligt efteråt med alltihopa! Jag fattar liksom aldrig hur det går till, hur icke-linjär tiden är. En dag kan vara evighetslång men också över på en sekund. Tiden går liksom inte att lita på, den uppför sig som en labil pundare som växlar mellan upp- och nedåttjack.

Jag antar att det bara är att acceptera och hålla i sig i kurvorna. Dessutom vet jag att det är själva transitionen som är värst, att åter vänja sig vid att ha en av dem man älskar mest på avstånd, att vänja dig vid ett tomt hus igen.

Jag försöker peppa mig med att jag fortfarande har en vecka kvar till jag ska vara på jobbet igen och jag har rätt roliga planer för de kommande dagarna, nyårsafton inkluderad. Det blir bra, det vet jag ju.

Före jul sydde jag en av de få Juno-varianter (Mönsterfabriken) jag ännu inte givit mig på, nämligen med både huva och dragkedja. Jag borde ha köpt en längre dragkedja men nu är jag ju en ivrig och otålig jäkel och då blev det såhär. Jag sydde i tjock, stickad, härlig ull från Mariedal som jag köpte från På Skrå för nåt år sen. Jag tänkte redan när jag köpte det att jag skulle sy en sån här hoodie, jag har bara inte kommit till skott förrän nu.

Jag har n ä s t a n följt mönstret, fast utan mudd nedtill och i ärmen och så gjorde jag dessutom en vävd infodring vid dragkedjan och bak i nacken, och så lite mellanlägg både på infodringen och precis där dragkedjan sitter. Man vill ju verkligen inte att det ska bli utdraget och vobbligt mitt fram, eller hur?