Borders (What's up with that?)
Dagens outfit berör ett områden som jag funderar på ibland. Det handlar om att utvidga sina gränser, att ta sig utanför sin comfort zone. Jag är generellt sett rätt dålig på det tror jag. Jag tycker att jag blivit så gammal och kommit så långt i livet att jag vet vad jag gillar, jag vet vad jag tycker om. Alltså behöver jag inte hålla på och tänja på gränserna. Ok? Ok?
Nej, det är ju såklart inte ok. Dels för att varken jag eller omvärlden är statisk. Allt förändras ju, det är det enda som är konstant. Och bara för att jag har gillat något i 15 år så betyder inte det att jag måste gilla det i 15 till. Jag är inte samma nu som för 15 år sen och förhoppningsvis är jag inte samma nu som om 15 år framåt. Och det ”det” jag påstår mig gilla är förmodligen inte heller samma?
Dessutom, om man aldrig testar något nytt så vet man ju inte om man gillar det eller ej?


Andra saker bör man kanske göra, fast man inte vill, för att man vet att man inte vill av bekvämlighet eller feghet? En sån sak gjorde jag i helgen som gick och efteråt kände jag mig stolt över mig själv. Jag var nämligen bjuden på glöggtillställning hemma hos min ex-mans flickvän. Vi hade ju inte precis en vänskaplig skilsmässa i samförstånd och vänlighet... De som läst mina gamla och min väldigt gamla blogg vet hur sårigt och kaosartat det var, och hur stökigt och svårt det varit även efter. Nu är det sen en tid tillbaka väldigt mycket bättre - bra till och med - och delvis är det, utan att gå in på detaljer, hennes förtjänst. I alla fall, relationerna är alltså så pass bra att jag blir bjuden och då kan jag ju inte tacka nej pga feghet? Nu blev det en trevlig kväll och just den gränsen är jag glad att jag utmanade.
För att sammanfatta alltså: vissa gränser är det ok att ha, det handlar om att du vet vem du är och är säker på vad du vill. Andra gränser bör du utmana för att utvecklas och förändras, och för att du kanske satt den gränsen av slentrian eller feghet. Hur vet man vilket som är vilket då? Det har jag faktiskt ingen aning om, annat än att man ägnar sig åt lite vanlig självkritik och rannsakan, att man ibland ifrågasätter sina beslut (eller tankar). Fast inte jämt och hela tiden – ibland måste man vila i att de beslut man tar är de rätta. Som ni hör – jag har inga svar – bara en massa tankar.


I klädväg utmanar jag mig sällan. Jag gillar inte den sortens byxor och jag har aldrig den sortens kjolar… Nu har jag börjat förstå att vissa av mina begränsningar handlar om dålig självuppfattning och tron att jag ser stor ut i vissa plagg eller något annat mer eller mindre ogrundat. Jag utmanade ju min fäbless för låga midjor på kjolar helt nyligen när jag sydde en svart kjol med hängslen – nu har jag tagit det ett steg längre. Den svarta var ju rätt så ”lös”, dvs figurformad men inte åtsittande, och beroende av hängslena för att sitta på sin plats. Den här sitter tajt över magen på ett sätt jag aldrig haft förut på en kjol, och jag är inte helt hundra på att jag tycker att det är snyggt Som så ofta tänker jag ”cool eller corny”, dvs antingen är det faktiskt riktig cool eller så är det bara knasigt.


I likhet med den svarta (som var en hackad Cleo från Tilly & the buttons) så är även detta en klänning, nämligen nederdelen på en Megan (också Tilly). Eller nederdelen på en hackad Megan ska jag kanske säga, för jag har sytt in och om den lite grann. Fodrad så klart och med infodring i stället för linning. Som sagt, vi får se om jag kommer att känna mig bekväm i den eller inte.
Till kjolen bär jag en vit Cina (Mönsterfabriken) en svart Eloise-hoodie i ull utan ärmar (Jenny H ) och en Hampton Jean Jacket (Alina design), blandat gammalt och nytt alltså.