Långsamt, långsamt, åh, så långsamt Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt
Just nu ägnar jag mig åt något som på många sätt skulle kunna uppfattas som märkligt, givet att förutsättningarna var andra än de nu är. Jag försöker nämligen sy så lite som möjlig - nej, förresten så långsamt som möjligt. Jag vill lägga ner lika mycket tid som jag brukar (så länge vi har en pågående pandemi så har jag mycket tid över till det) men jag vill inte producera så mycket som den nedlagda tiden skulle kunna innebära, om jag sydde på som vanligt.



Det innebär att jag tar på mig lite nya och kanske svårare projekt än förut, men framför allt att jag är noggrannare, petigare med de projekt jag håller på med. Sömmar som förut hade passerat som OK sprättas nu upp och sys om. Sömmar vändsys för att slippa overlockade kanter eller så täcks de med snedslå, självklart sån jag har klippt ut själv från små ihopsydda trekanter. Det tar extra mycket tid, men det är också väldigt roligt att ha tid att pilla med sånt, för det blir ju väldigt mycket snyggare!



När det gäller snedslå så klipper jag som sagt ut egen enligt en särskild metod, och jag ska lägga upp en post om hur man gör - det är lätt! Jag har på senare tid gjort väldigt mycket snedslå, alla byxor jag sytt har snedslå på insidan av linningen och gylfen, i vissa fall även i fållen. Lucienne-blusen har snedslå i halskanten och på den här kappan har jag gått bananas och satt snedslå nästan överallt!


Sålunda har den snedslå längs sidsömmarna, oksömmarna och ärmsömmarna (både de som håller ihop över- och underärm samt ärmhålet. Jag har kantat infodringen med snedslå och fållen. Det gick åt en hel del, men det är ju ett kanonbra sätt att bli av med såna där småstuvar som känns för stora att slänga, men för små att egentligen göra något av.

Jag varierar mellan att nåla fast snedslån på vanligt sätt och "sy två gånger" där det är lite knepigare, som i ärmhålet tex, med att sy fast med en sån där vikmojäng som jag annars skruvar fast på min coverlock. Med en rejäl klutt fäst-it så går den att få på plats och då är det superlätt och snabbt att bandkanta raka sömmar utan att behöva sätta en enda nål (och bara sy en gång). Som sagt, man får avgöra från söm till söm vilken teknik som fungerar bäst, och ska jag nu ta lång tid på mig så åker nålasken fram så fort det är en känsligare söm på gång.



Jag vet att den här kappan är i galnaste laget, men jag har fått tyget till skänks från Minerva och tyckte det var kul att chansa lite och framför allt testa att förlänga Merchant & Mills Ottoline-mönster från jacka till kappa. Jag har ritat av den i storlek 12 upptill och graderat ut den till 14 över höfterna för att få lite spelrum. Eftersom sömmen inte sitter i sidan utan en bit ut på bakstycket så var det inte givet att det skulle bli lyckat, men jag tycker att resultatet blev bra - väldigt blommigt, men bra!


Tyget är alltså från Minerva och gjort av Art Gallery, i en kollektion de kallat "Lagom" ("From the Swedish word meaning “just the right amount,” our new in-house collection connects the beauty of sophistication with the right amount of simplicity"). Nu tycker jag att den här kappan är allt annat än lagom, men det är ändå kul att den heter så. Och jag har alltså inte fodrat (därav all snedslå) eftersom jag verkligen ville ha den tunn och lätt. Den svartvita kappan jag sydde förra året är ju också i bomull, men eftersom den är fodrad så känns den väldigt "klädd" och blir ganska varm, därför testar jag alltså ofodrat på denna!